Hiphop

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Hiphop är en kultur och levnadsstil som växte fram i USA under mitten på 1970-talet, och blev en stor del av modern popkultur under 1980-talet. Hiphopkulturen består av 4 huvuddelar: rappande (MCing) och DJs (bakgrundsmusik genom beat och scratching). Tillsammans med breakdance, graffiti, utgör dessa de fyra elementen av hiphopkulturen.

Hiphopmusik består oftast av assonans, allitteration och rim. Rapparen är ackompanjerad av ett instrumentalt musikspår, ofta hänvisat till som ett beat, framfört av en DJ, skapad av en skivproducent eller en eller flera musiker. Historiskt har dessa beats ofta skapats av att sampla annan musik, ofta funk och soulmusik. Under senare år har det dock blivit vanligare att beatet byggs upp kring individuella trumsamples. Som tillägg till beatet används ofta andra ljud. Låtar är ibland även helt instrumentala, som ett sätt att visa upp skicklighet hos en DJ eller producent.

Musikens historia[redigera | redigera wikitext]

Afrika Bambaataa (t.v.), känd som the Father of Hip Hop, 2004.

En av de första viktiga personerna bakom hiphopens utveckling i Bronx på 1970-talet var Afrika Bambataa som började som DJ på de stora kvartersfester som olagligen arrangerades på gatorna. Man tjuvkopplade ström från gatlamporna att driva sin PA-anläggning med. Bambataa började rappa till sin musik och då särskilt om att gängen på gatorna skulle göra upp i rap battles istället för att slåss och mörda på gatorna. Detta skedde faktiskt till ganska stor del. Den första låten som blev en stor hit utanför de svarta storstadsområdena och därigenom banade vägen för musikstilens genombrott var "Rapper's Delight" (1979) med The Sugarhill Gang. Andra viktiga pionjärer är Kool DJ Herc och gruppen Grandmaster Flash & The Furious Five som med sin platta The Message (1982) visade att hip-hop kunde vara något mer än bara festmusik genom att i texterna ta upp sociala storstadsproblem.

Oldschool breakdance

I mitten på 1980-talet tilltog hiphopens popularitet. Gruppen Run DMC, med DJ:n Jam Master Jay (mördades i New York,USA 2002) som kreativ motor, släppte 1985 albumet King of Rock som tog hiphop-musiken till nya nivåer både kommersiellt och konstnärligt. De tidigare artisterna hade i huvudsak samplat discomusik men Run DMC samplade även rock och gav hiphopen det hårdare sound som skulle prägla den långt in på 1990-talet. Deras största hit var en duett med heavy-metalgruppen Aerosmith, en nyinspelning av dennes "Walk This Way". Den blev den ditintills största hiphophitten och spelades även på radiokanaler som annars bara spelade vita artisters musik. Run DMC deltog som enda hiphop-grupp vid Live Aid-galan 1985.

Hiphopens gyllene era (the golden age of rap) brukar sägas ha ägt rum mellan 1986 när Eric B and Rakim släppte sitt debutalbum Paid in Full och 1992 när Dr. Dre släppte sitt debutalbum The Chronic. Under denna period gick hiphopen från att vara en relativt samlad genre till att innefatta en rad subgenrer, både musikaliskt och textmässigt. Under denna period släpptes en mängd album som idag anses lika klassiska inom hiphoppen som The Beatles och Rolling Stones album anses vara inom rocken. Värda att nämna är De La Souls 3 Feet High and Rising, Public Enemys It takes a Nation of Millions to hold us Back, N.W.A.s (Niggas with Attitude) Straight Outta Compton, Ultramagnetic MC:s Critical Beatdown och Brand Nubians All for One. Alla dessa album bidrog starkt till genrens utveckling.

Ett framträdande av hiphop-artisten Mos Def, 27 juli 2006

Andra viktiga strömningar som följde var den politiskt drivna hip-hopen som under 1980-talet leddes av gruppen Public Enemy och den efter den följande opolitiska gangsterrappen under tidiga 1990-talet (varav bland andra Onyx,Tupac Shakur, The Notorious B.I.G., Snoop Dogg, Eminem och Dr Dre är framträdande företrädare). Under senare år har hip-hopen i USA blivit mer och mer rumsren och kommersiellt framgångsrik vilket många kritiker anser lett till en urvattning av musikstilen.

Trots den så kallade urvattningen av hiphopen, så lever musikstilen kvar även under 2000-talet.

Kulturen[redigera | redigera wikitext]

Hiphopkulturen anses bestå av fyra konster, även kallade hiphopens fyra element: MC-konst, DJ-konst, graffiti och breakdance.

Breakdance[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Breakdance

Det som i andra danser brukar benämnas "steg" kallas i breaking för olika moves:

  • Toprocks: är en stående stil som har grunderna i dansstilen rocking.
  • Uprocks: karaktäriseras av imitationer av slagsmål och att man gör en knäböjande rörelse i slutet på varje takt.
  • Downrocks: den delen av dansen när man befinner sig på golvet med händer och fötter i golvet.
  • Powermoves: de mer akrobatiska inslagen, nästan alltid "snurrande" rörelser.
  • Freeze: en balanserande rörelse som används för att avsluta ett dansnummer, alltid stillastående och oftast på golvet

MC-konst[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: MC (hiphop)

MC är den som rappar, oftast till bakgrundsmusik, vilken DJ:n har hand om. musiken.

DJ:ing, scratching och mixing

MC betyder "Master of Ceremony" och begreppet härstammar ifrån de gatufester som var vanliga i Bronx under hiphopens uppväxt. Under festerna så försökte arrangören (Master) skapa ordning bland folket på gatorna med mikrofonen i handen.

"Human Beat-box" är en annan konstform, också den uppfunnen i samma miljö. Man använder munhålan för att framställa ljud som liknar rytminstrument.

Graffiti[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Graffiti

Graffiti är en konstform som oftast görs med spray på gatorna, graffitimålare får ut sina känslor och visar kärlek på gatorna, många blandar ihop klotter med graffiti. Graffiti är en stor del av hip-hopen.

Kända hiphop-artister[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]