Hirschfängare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fransk hirschfängare från mitten av 1700-talet.

Hirschfängare, från tyskans Hirschfänger, hjortfångare, är ett kort blankvapen med vilket ett större villebråd avfångas[1] av jägaren.

Vapnet är en utvecklingsform av jaktsvärdet som tidigare användes bland annat vid vildsvinsjakt. Den är närmast att jämföra en kraftigt förlängd kniv med en vanligtvis 50-60 centimeter lång klinga.

Hirschfängaren fick mot slutet av 1600-talet användning som militärt sidovapen vid artilleriet i den svenska hären och utnyttjades bland annat vid tillverkning av faskiner. Vapentypen övertogs senare av infanteriets trumslagare och pipare och fanns kvar hos musikpersonalen till 1774 då den utbyttes mot huggare.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Seitz, Heribert (1955). Svärdet och värjan som armévapen. Stockholm: Hörsta förlag AB. Sid. 179-186 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Med avfånga menas att djuret avlivas sedan det fallit eller om det redan är dött, att halspulsådrorna öppnas så att blodet får rinna av, Svenska Akademiens ordbok