Hjärt-lungmaskin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En hjärt-lungmaskin (överst till höger) i en bypass-operation.

En hjärt-lungmaskin är en maskin som temporärt tar över hjärtats och lungornas funktion.

Hjärt- och lungmaskiner används ofta vid hjärtoperationer då det är svårt, och i bland även omöjligt att arbeta med ett hjärta som slår. Den som sköter maskinen kallas perfusionist.

Hjärt-lungmaskinens delar[redigera | redigera wikitext]

Hjärt-lungmaskinen består av flera delar:

  • Oxygenatorer som tillför syre, och eventuellt anestesigaser, samt vädrar ut koldioxid.
  • Värmeväxlare som används för att minska metabolismen och därigenom öka säkerheten vid t ex maskintekniska problem eller vid dåligt venåterflöde.
  • Venreservoarer som är placerad mellan venslangen och artärpumpen fungerar som en buffertreservoar mellan ett varierande venåterflöde och ett relativt konstant pumpflöde. .
  • Kardiotomireservoarer för att filtrera bort t ex gamla koagler, fett och kanske benfragment.
  • Hemofilter för att reducera blodvolymen i maskin och för att höja hematokriten kan hemofilter användas. Vid njursvikt kan t ex kalium och slaggprodukter filtreras bort.
  • Mekaniska komponenter såsom pumpar, venklämma, kanyler
  • Övervakningssystem med ett flertal larm och monitorer

Läkemedel och vätskor som tillförs[redigera | redigera wikitext]

Läkemedel och vätskor som tillförs under användning av Hjärt-lungmaskin

  • Kardioplegi är en kaliumhaltig, oftast kall, lösning som ges in i hjärtats kranskärl när aorta är avstängd. Ökningen av extracellulärt kalium förhindrar depolarisation och hjärtat stannar, oftast i diastole.
  • Före start av hjärtlunmaskinen måste systemet avluftas. Då fylls slangkretsen, oftast, med klar saltlösning. Vid maskinstart blandas patientens blodvolym med saltlösningen.
  • Vid behov ges blodprodukter som plasma och erytrocyter.
  • Anestesigas ges i oxygenatorn eftersom lungorna är avstängda.
  • Heparin ges för att förhindra att blodet skall koagulera i systemet.

Viktiga parametrar kontrollera[redigera | redigera wikitext]

  • Blodflöde. Behovet av blodflöde varierar mycket beroende på bl a ålder, kön, muskelmassa, anestesidjup, hematokrit och temperatur. Till vuxna beräknas flödet schablonmässigt till 2,4 * kroppsyta, i m2,/minut. Flödet kan i viss mån verifieras med mätning av venöst syrgasinnehåll.
  • Blodgaser. Ambitionen är att även i hjärtlungmaskinen försöka skapa så fysiologiska förhållanden som möjligt. Men de metaboliska förhållandena i kroppen förändras under ECC, mycket beroende på hypotermi.
  • Antikoagulation. När blod kommer i kontakt med främmande ytor startar ett antal kaskadreaktioner, tex: koagulationskaskaden, komplementsystemet, fibrinolytiska systemet och kinin-kallikreinsystemet. Påtagligast och mest konkret är koagulationskaskaden. Därför måste antikoagulationsbehandling ges i samband med ECC.

Tillbud och incidenter vid ECC[redigera | redigera wikitext]

Kvalitet och säkerhet är viktigt och prioriteras högt av såväl perfusionister som industri. Både hjärtlungmaskiner och engångsmaterial håller en mycket hög prestanda. Perfusionistutbildning och auktorisation och certifiering av perfusionister har bidragit till god kompetens i perfusionistkåren. Men trots detta kan tillbud och incidenter uppstå. Exempel på sådana tillbud är:

  • Luftembolisering
  • Accidentell dekanylering
  • Luftblock i venslangen
  • Koagulation i systemet
  • Köldantikroppar
  • Koagulation vid accidentell hypertermi
  • Hypoperfusion
  • Blodläckage
  • Vattenkontamination från värmeväxlaren.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]