Hjärter (kortspel)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Hjärter)
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om kortspelet hjärter. Hjärter (symbol: ) är även en av de fyra färgerna i den vanliga fransk-engelska kortleken.

Hjärter är ett kortspel i vilket spelarna ska undvika att ta hem stick som innehåller hjärterkort. Till detta spel har skapats flera utbyggnader och varianter, av vilka några går att betrakta som egna självständiga kortspel. Termen hjärterspel kan användas som samlingsnamn för alla dessa närbesläktade spel. Ett av dem, Svarta Maria, kan ibland också gå under benämningen hjärter.

Antalet spelare ska vara minst tre och helst fyra. Om så behövs plockas en eller flera tvåor och eventuellt en trea bort ur leken så att alla får lika många kort var. Varje hemtaget hjärterkort straffas med en minuspoäng. Ibland gäller regeln att en spelare som tagit hem samtliga hjärter i stället belönas med pluspoäng.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

En förekommande spelform är att varje spelare, efter det att korten delats ut, väljer ut tre kort som motspelaren till vänster får ta upp på handen. I varianten prickhjärter, även kallad poänghjärter, ger korten olika minuspoäng beroende på valören. Draghjärter är en variant för två deltagare, där en del av korten bildar en talong, från vilken spelarna kompletterar sina händer under spelets gång. Också i varianten dominohjärter används en talong, som spelare måste dra kort från när den utspelade färgen saknas på handen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Lundell, Hans (2010). Familjens bästa spel för kort och tärning (Ny uppl.). Sundbyberg: Semic. Sid. 47-48. ISBN 978-91-552-5564-0 
  • Glimne, Dan (2005). Kortspelshandboken (Ny uppl.). Stockholm: Känguru. Sid. 118-120. ISBN 91-975306-9-7 
  • Lek med en kortlek. Stockholm: B. Wahlström. 1993. Sid. 50-51. ISBN 91-32-31783-2 
  • Holmström, Björn (1981). Stora kortspelsboken. Stockholm: Prisma. Sid. 85-87. ISBN 91-518-1446-3 
  • Werner, Einar; Sandgren, Tore (1975). Kortoxen (9., rev. uppl.). Stockholm: Forum. Sid. 167-169. ISBN 91-37-05798-7