Hjördis Petterson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hjördis Petterson
Hjördis Petterson. Fotograf Louis Huch.
Hjördis Petterson. Fotograf Louis Huch.
Född Hjördis Olga Maria Pettersson
17 oktober 1908
Visby, Gotland, Sverige
Död 27 maj 1988 (79 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år 1933–1985
Make Fred Renstroem
(1942–1949)
Olle Lindholm
1937–1939)
Betydande roller
Madam Flod i Hemsöborna (1955)
Selma i Lille Fridolf och jag
IMDb

Hjördis Olga Maria Petterson, ursprungligen Pettersson, född 17 oktober 1908 i Visby domkyrkoförsamling, Gotlands län, död 27 maj 1988 i Engelbrekts församling, Stockholms län, var en svensk skådespelare och sångare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Petterson föddes och växte upp på Gotland. Med över 140 filmroller är hon tillsammans med Julia Caesar den skådespelerska, som medverkat i flest filmer i Sverige. Hon filmdebuterade som cigarrfröken i Kanske en diktare 1933. Hon spelade ofta riviga fruntimmer och blev känd som hela Sveriges "satkärring". Hon gick på Dramatens elevskola 1927–30 och arbetade på Kungliga Dramatiska Teatern under flera perioder fram till 1985. Bland uppsättningarna på Dramaten där Hjördis Petterson hade framträdande roller kan nämnas Gösta Berlings saga 1936, Som ni behagar 1938, Änkeman Jarl 1939, Tolvskillingsoperan 1969, Spöksonaten 1973 och slutligen Kattlek 1985. Hon undervisade även vid Dramatens elevskola.

Hjördis Petterson debuterade på Folkteatern i Göteborg i farsen Gröna Hissen 1930. Under sin tidiga karriär gjorde hon flera stora rollprestationer på Göteborgs Stadsteater. Hon spelade revy med Karl Gerhard - första gången 1931. En av de mordiska fastrarna i Arsenik och gamla spetsar gestaltade hon 1943 på Oscarsteatern. Hjördis Petterson hade mycket humor och en stor musikalitet. Hon passade mycket bra i revysammanhang. Under 22 säsonger spelade hon i Kar de Mumma-revyn - först på Blanche och sedan på Folkan.

Den roll som Petterson blev mest känd för är som "Selma Olsson" i den populära radioserien om Lille Fridolf med Douglas Håge i titelrollen. Radioserien krävde en fortsättning och det blev fyra filmer om Lille Fridolf och Selma under åren 1956–59.

Hon var också en duktig kuplettsångerska och sjöng 1975 in en LP-skiva med revykupletter bl.a. Den vredgade sjömanhustrun. 1974 sjöng hon på Vasans scen i den stora Karl Gerhard-kavalkaden Hej på dej, du gamla primadonna. Ett framförande av "Himlen är röd", av Hjördis Petterson på Cirkus i Stockholm 1979, finns med på skivan Nej till kärnkraft! utgiven av MNW samma år. Hon var även en framstående tolkare av poeten Bo Setterlind.

Hjördis Petterson medverkade i TV-programmet Gäst hos Hagge 1975. Då berättade hon inför tre miljoner tittare, att hon under flera års tid varit alkoholist, men att hon numera var "helt fri från alkoholbegäret". Det blev omedelbart tyst i studion, men strax därpå följde en stor applåd från studiopubliken.

Hon skrev sina memoarer Rosor & ruiner 1983 i samarbete med Inga Maria Kretz.[1]

Hjördis Petterson är begravd på Tofta kyrkogård på Gotland.[2]

Filmografi, i urval[redigera | redigera wikitext]

Hjördis Petterson, cirka 1930-tal.

Scenroller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Filmografi på Libris[redigera | redigera wikitext]

  • Det regnar på vår kärlek. Stockholm: Folkets hus och parker. 2007. Libris 10662480 
  • Swing it, fröken. Sandrews filmpärlor. Stockholm: Sandrew metronome. 2008. Libris 11234155 
  • Poppe Nils, Strindberg Göran, Schreiber Hans, red (2009). Dumbom. Sandrews filmpärlor. Stockholm: Sandrew Metronome. Libris 11851998 
  • Ekman Hasse, Husberg Rolf, Björkman Sten, red (2009). Kärlek och störtlopp. Sandrews filmpärlor. Solna: Swedish Film. Libris 11852005 
  • Lille Fridolf och jag. Svensk kultklassiker. Folkets hus och parker: Stockholm. 2012. Libris 13577080 
  • Lille Fridolf blir morfar. Svensk kultklassiker. Stockholm: Folkets hus och parker. 2012. Libris 13577086 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6 
  2. ^ Göran Åstrand: Här vilar berömda svenskar: (Ordalaget Bokförlag 1999) s. 103. ISBN 91-89086-02-3
  3. ^ Teatern 1933 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1933 (1934) s. 180
  4. ^ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1935) s. 394
  5. ^ Teaterbåten på Oscarsteatern 1942, programhäfte
  6. ^ Manstad, Margit (1987). Och vinden viskade så förtroligt. Stockholm: Läsförlaget AB. Sid. 223. Libris 7673797. ISBN 91-7902-067-4 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]