Hjördis Schymberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hjördis Schymberg
Hjördis Schymberg 1942.jpg
Hjördis Schymberg, 1942.
Födelsenamn Hjördis Gunborg Schymberg
Född 24 april 1909
Alnön, Sverige
Död 8 september 2008 (99 år)
Stockholm, Sverige
Genre(r) opera
Roll sopran
År som aktiv 19341968

Hjördis Gunborg Schymberg, född 24 april 1909Alnön i Medelpad, död 8 september 2008, var en svensk koloratursopran, lyrisk sopran och hovsångerska.

Biografi, debut och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Hjördis Schymberg visade tidigt en begåvning för sång, men också för gitarr, violin och piano. Hon spelade på stumfilmsbiografer med sina systrar, och spelade och sjöng på godtemplarlokaler, logelokaler och caféer i Norrland, klassisk musik och salongsmusik. Hon turnerade också som solist med Gustavsbergs barnorkester. Genom ledaren och folkskolläraren Henrik Samuelssons försorg fick hon förutom turnévana också lära sig att gestalta en visa. Sin formella sångutbildning fick Hjördis Schymberg av friherrinnan Brita von Vegesack i Stockholm och sedermera på Operaskolan i Stockholm. Under senare år fördjupande hon sina studier i Italien för Renato Bellini och Lina Pagliughi. År 1934 debuterade Hjördis Schymberg i en matinéföreställning som Bertha i Adams komiska opera Nürnbergerdockan. Samma år sjöng hon Puccinis La Bohème mot Jussi Björling. Fram till sin pensionering 1959 var Hjördis Schymberg Kungliga Operans ledande lyriska sopran och koloratursopran. Sångerskan gästspelade 1958 som Violetta i Verdis La TraviataNorrköpings stadsteater. Hon fortsatte med gästspelsverksamhet fram till 1968.

Roller[redigera | redigera wikitext]

Hjördis Schymberg som Signorina Fiordiligi och Hugo Hasslo som Guglielmo i Così fan tutte.
Hjördis Schymberg efter en konsert i Stockholm 1962.

Sammantaget sjöng Hjördis Schymberg över 50 helaftonsroller under sin karriär. Under en turné ute i landet 1963 lade hon också Puccinis Madame Butterfly till sin repertoar. Hennes mesta roll var Violetta i Verdis La Traviata. Debut, och Jussi Björlings allra sista Alfredo, spelades in av Sveriges radio och gavs sedermera ut på LP. Trots att uppsättningen från 1939 skedde på svenska har den gjort intryck även utomlands; på senare år har en rad olika utländska cd-utgåvor sett dagens ljus. Planer på att göra rollen på Metropolitan 1947 ställdes in, men under våren 1951 ersatte hon en indisponerad Elisabeth Schwarzkopf i rollen på Covent Garden i London. Det kom att bli nio resor mellan Stockholm och London. Två år senare gästade hon också Reykjavik för ett gästspel. Sammanlagt kom hon att sjunga partiet 108 gånger mellan åren 1939 och 1968.

Gästspel utomlands[redigera | redigera wikitext]

Hjördis Schymberg gästspelade på alla de skandinaviska scenerna, men hann också med några utlandsturnéer efter andra världskriget, som sköt upp hennes internationella debut. En konsert i Royal Albert Hall i London med Ernest Ansermet 1946 hör till hennes allra första utlandserbjudanden. Hon debuterade därefter på Metropolitan 1947, Covent Garden 1951 och framträdde därtill i Havanna 1947, i Riccione 1948 och i Hamburg 1953. Under gästspelet i England filmades hon också av BBC i scener ur La Traviata. I London togs också en bildserie av fotografen Angus MacBean.

Samarbeten[redigera | redigera wikitext]

Hjördis Schymberg samarbetade vid sidan av Jussi Björling (La Traviata, La Bohème, Manon Lescaut, Trubaduren med flera) med svenska sångare som Nicolai Gedda (Postiljonen från Longjumeau, La Traviata, Idomeneo med flera), Einar Andersson (La Bohème, Romeo och Julia), Birgit Nilsson (Ariadne auf Naxos), Margareta Hallin (Trollflöjten, Enleveringen i Seraljen) med flera.

Hjördis Schymberg framträdde även med en rad internationella sångare under sin karriär, såsom Lawrence Tibbett (Rigoletto 1934) Leonard Warren (Rigoletto 1947), Ezio Pinza (Figaros bröllop 1947), Tito Gobbi (Barberaren i Sevilla 1948), Giuseppe di Stefano (Rigoletto 1948) och Jarmila Novotná (Figaros bröllop 1947).

Hemma i Stockholm höll Nils Grevillius, Herbert Sandberg och under kriget Issay Dobrowen ofta i taktpinnen. Internationella dirigenter som hon samarbetade med var Wilhelm Furtwängler (Stockholm 1943), Bruno Walter (Stockholm 1934), Franz von Hoeßlin (Göteborg 1940/1941), Fritz Busch (Stockholm 1940 och Metropolitan 1947), Fausto Cleva (Havanna 1947), Manno Wolf-Ferrari (Riccione 1948) och Erich Kleiber (London 1951).

Pressklipp[redigera | redigera wikitext]

  • "Huvud högre än alla de övriga var bildlikt talat och konstnärligt sett Hjördis Schymberg." (Moses Pergament, Stockholms-Tidningen.)
  • "Hennes röst tillhör de skönaste, hennes sångteknik är bländande och hennes artisteri överlägset." (Gunnar Unger, Svenska Dagbladet.)
  • "Hjördis Schymberg är en sångerska av guds nåde. En allvarlig och ödmjuk konstens tjänarinna, för vilken glädjen att ge av sin strupes välljud och sitt hjärtas richeess är en mycket viktig del av konstutövandet. Den djupa toninlevelsen, det besjälade välljudet, det musikaliskt meningsfulla äro viktiga ingredienser i hennes konst. Tack vare sitt livliga temperament får hon också den musik att leva som hon har för händerna, det må vara en spröd visa eller en tekniskt påkostande operaaria. (Gösta Nystroem.)
  • "Hjördis Schymberg har en röst av skimrande skönhet, klar, mjuk och full av känsla. Hon är den borna romanssångerskan." (Huvudstadsbladet, Helsingfors 1948.)
  • "Comely, petite and graceful, she was an ideal Susanna to the eye. Her impersonation was refined and filled with the :spirit of youth. She brought the needed vivacity and sly humor to her interpretation and gave it real human appeal in :a natural and unaffected way that won immediate favor with the large audience." (New York Times 1947.)

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Hjördis Schymberg förlänades en rad utmärkelser, däribland Litteris et Artibus 1941. Hon blev hovsångerska 1943, mottog Olof Högberg-plaketten 1958 och invaldes i Kungliga Musikaliska akademien 1963. Utomlands har hon belönats med bland annat utnämningen till Riddare av Solidaritetens stjärnorden 1952.

Skivinspelningar/Diskografi[redigera | redigera wikitext]

De första inspelningarna gjordes på etiketten HMV. Sedermera gjordes också några tagningar för Telefunken, av bland annat Paminas aria ur Trollflöjten. Vid sidan av dessa finns en rad radioupptagningar, liksom privata inspelningar bevarade. AltaNova var först ut med en blandad recital på CD och i början av 2007 kom ett dubbelalbum på Bluebell. På samma bolag finns också flera inspelningar tillsammans med Jussi Björling, bland dessa kan kompletta upptagningar av Verdis Trubaduren (1960) och Gounods Romeo och Julia (komplett föreställning från 1940, avsnitt från 1943) nämnas.

TV-framträdanden[redigera | redigera wikitext]

Efter sin pensionering kom Hjördis Schymberg att medverka i flera tv-program. Hon var en av Einar Nermans gäster i Lasse Holmqvists "På parkett" 1974. Tillsammans med Hjördis Petterson gästade hon Lennart Svahns "Stjärna mot stjärna" 1977. Under 1980-talet gjorde Gunnar Arvidsson några program med henne, ute på Schymbergsgården och i Café Sundsvall 1988. En konsert i Alnö kyrka 1986 sändes inte av lokal-tv förrän 1999 i samband med firandet av hennes 90-årsdag.

Schymbergsgården[redigera | redigera wikitext]

Några år efter pensionen från operan 1959 köpte Hjördis Schymberg tillbaka sitt barndomshem i Gustavsberg på Alnön. Hon lät renovera gården och det tillhörande annexet. På loftet inreddes senare också en liten scen med lyssnarplatser. Här undervisade hon på somrarna. Under vinterhalåret fortsatte verksamheten i våningen på Drottningshusgränd i Stockholm. Till några av dem som studerat för henne hör Sylvia Lindenstrand, Laila Andersson-Palme, Solveig Kringlebotn, Gösta Winberg, Erland Hagegård, Axel Falk och Jan Hammarlund.

Sommaren 1999 återinvigdes Schymbergsgården, sedan Hjördis Schymberg donerat denna till en stiftelse. Elisabeth Söderström gav mästarklasser under invigningsåret och därefter följde några år med gästlärare som Erik Saedén och Catarina Ligendza. De sista åren har mästarklasser getts av barytonen Olle Persson.

Hjördis Schymberg-stipendiet[redigera | redigera wikitext]

Efter Hjördis Schymbergs död visade det sig att hon hade testamenterat en summa pengar till en minnesfond, för utdelning av ett stipendium i ”till någon ung begåvad sångare”. Prissumman är på 25 000 kr. I april 2010 delades det ut för första gången, till Elin Rombo vid Stockholmsoperan.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hjördis Schymberg på Operasolisterna

Huvudsaklig källa: Björn Östlund, tidigare "Inspelningar med Hjördis Schymberg", numera * Stiftelsen Schymbergsgården.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]