Hjalmar Mehr
Hjalmar Leo Mehr, född 19 november 1910 i Matteus församling, Stockholm, död 26 december 1979 i Adelsö, Ekerö, Stockholms län, var en svensk politiker (socialdemokrat), finansborgarråd i Stockholms stad 1958-1966 och 1970-1971, Kommunförbundets förste ordförande, samt landshövding i Stockholms län 1971-1977.
Hjalmar Mehr är troligen mest känd för genomförandet av Norrmalmsregleringen, och den kritik som växte fram mot framförallt de omfattande rivningar av Klarakvarteren som blev följden under hans tid som finansborgarråd. Mehr förblev en stark försvarare av Norrmalmsregleringen.
| ” | Vad är det för romantik i Nedre Norrmalm? Vasastan? Kungsholmen? Nedre Norrmalms fastighetsbestånd var ju uppruttet, uppsmällt under tider av spekulationshausser av privata byggherrar. De smällde upp hyreskaserner. Jag är ju nästan den ende av alla som diskuterar det här som bott där hela tiden. Min mamma flyttade vart och vartannat år. Stora omoderna lägenheter med torrklosett och råttor på gården och djävligt och dant. Alltså saneringsmogna fastigheter. Romantiken är för dem som bor bra. Sedan ska fattigt folk bo kvar i uppruttnade bostäder hur länge som helst. Det fastighetsbestånd man har haft där har ju inte haft några estetiska arkitektoniska eller kulturhistoriska värden. | „ |
| — Hjalmar Mehr[1] | ||
Efter almstriden kallades han nedsättande för "Almar Ner" av sina kritiker.[2] Sångaren Mikael Wiehe besjöng honom i sin låt "Trädet" (1992). I texten sägs bland annat: "Det fanns en man, en potentat, jag säger inte mehr, men allt han såg i Stockholms stad, det skulle rivas ner..."
Hjalmar Mehr var ett av de sex namnen i det PM över potentiella säkerhetsrisker som spelade en central roll i Geijeraffären.
Hjalmar Mehr var även ordförande i den statliga utredningen om löntagarfonderna 1976, och kvarstod till 1979 då ordförandeskapet lämnades över till Allan Larsson.[3]
Hans föräldrar Sara och Bernhard Meyerowitch var ryska judar och socialistiska revolutionärer som flytt undan tsarens hemliga polis efter revolutionen 1905.[4]
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Minns du den stad… Saneringstänkandet i Visbyområdet 1947-74 s 17, D-uppsats i historia, Robert Ahlman, Högskolan på Gotland, 2002
- ^ Tehuset och almarna. Striden satte djupa spår i svensk planering. Sveriges Arkitekter
- ^ Löntagarfonderna och näringslivets reaktion; från kompromiss till konflikt
- ^ Judisk Krönika nr.4 1985
Tryckta källor [redigera]
- Elmbrant, Björn (2010). Stockholmskärlek: en bok om Hjalmar Mehr. Stockholm: Atlas. Libris 11764854. ISBN 978-91-7389-375-6
- Humble, Sixten (1958). Svenska stadsförbundet 1908-1958. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. Libris 8206179
Webbkällor [redigera]
- Hjalmar Mehrs hemliga sidor, Dagens Nyheter, 2002-05-19
- Mehr modernitet, Dagens Nyheter, 2010-03-16
- SVT Play har en film om Hjalmar Mehr
Externa länkar [redigera]
- Hjalmar Mehr, 1971-05-17
- Wikimedia Commons har media som rör Hjalmar Mehr.
| Företrädare: Erik Huss |
Finansborgarråd i Stockholms stad 1958–1966 |
Efterträdare: Per-Olof Hansson |
| Företrädare: Per-Olof Hansson |
Finansborgarråd i Stockholms stad 1970–1971 |
Efterträdare: Albert Aronsson |
| Företrädare: Zeth Höglund |
Ordförande för Svenska stadsförbundet 1956–1968 |
Efterträdare: sig själv, som ordförande för Kommunförbundet |
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren |
Ordförande för Svenska Kommunförbundet 1969–1971 |
Efterträdare: Inge Hörlén |
| Företrädare: Allan Nordenstam |
Landshövding i Stockholms län 1971–1977 |
Efterträdare: Gunnar Helén |
