Hot in the Shade

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hot in the Shade
Studioalbum av Kiss
Utgivning 17 oktober 1989
Inspelat Juli - augusti 1989
Genre Hårdrock
Längd 58 m 49 s
Skivbolag Mercury/PolyGram
Producent Gene Simmons och Paul Stanley
Kiss-kronologi
Smashes, Thrashes & Hits
1988
Hot in the Shade
1989
Revenge
1992

Hot in the Shade är ett musikalbum av hårdrocksgruppen Kiss, utgivet den 17 oktober 1989. Sista albumet med Eric Carr (1950-1991) vid trummorna. Carr har del i tillkomsten av låten Little Caesar.

Låten Forever (Michael Bolton / Paul Stanley) blev en stor favorit och en topp 10-hit i USA.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • Låten Hide Your Heart skrev Paul Stanley först för Bonnie Tyler som sjöng in låten i början av åttiotalet.
  • Molly Hatchet och Ace Frehley spelade även in var sin version på "Hide Your Heart".
  • Ingen tidigare studioinspelad skiva av Kiss har innehållit så här många låtar.
  • Detta var första skivan som Tommy Thayer skrev låtar med Simmons.
  • På videon till låten Rise to it sminkar Simmons och Stanley upp sig i sina klassiska 70-talssminkningar. Detta ledde till stor förvirring bland fansen.

Låtförteckning[redigera | redigera wikitext]

  1. Rise To It - (4.08) (Stabley/Bob Hooligan)
    • Lead Vocals:Paul Stanley
  2. Betrayed - (3.38) (Simmons/Tommy Thayer)
    • Lead Vocals:Gene Simmons
  3. Hide Your Heart - (4.25)(Stanley/Desmond Child/Holly Knight)
    • Lead Vocals:Paul Stanley
  4. Prisoner Of Love - (3.52) (Simmons/Kulick)
    • Lead Vocals:Gene Simmons
  5. Read My Body - (3.48) (Stanley/Bob Hooligan)
    • Lead Vocals:Paul Stanley
  6. Love's A Slap In The Face - (4.08) (Simmons/Vini Poncia)
    • Lead Vocals:Gene Simmons
  7. Forever - (3.52) (Stanley/Michael bolton)
    • Lead Vocals:Paul Stanley
  8. Silver Spoon - (4.38) (Stanley/Poncia)
    • Lead Vocals:Paul Stanley
  9. Cadillac Dreams - (3.44) (Simmons/Poncia)
    • Lead Vocals:Gene Simmons
  10. King Of Hearts - (4.26) (Stanley/Poncia)
    • Lead Vocals:Paul Stanley
  11. The Street Giveth And The Street Taketh Away - (3,34) (Simmons/Tommy Thayer)
    • Lead Vocals:Gene Simmons
  12. You Love Me To Hate You - (4.00) (Stanley/Desmond Child)
    • Lead Vocals:Paul Stanley
  13. Somewhere Between Heaven And Hell - (3,52) (Simmons/Poncia)
    • Lead Vocals:Gene Simmons
  14. Little Caesar - (3.08) (Carr/Simmons/Mitchell)
    • Lead Vocals:Eric Carr
  15. Boomerang - (3.30) (Simmons/Kulick)
    • Lead Vocals:Gene Simmons

Rise To It[redigera | redigera wikitext]

Rise To It är skriven av Paul Stanley och Bob Hooligan. Låten släpptes som singel 1 april 1990.

Paul Stanley har berättat att låten "Hot In The Shade var ett försök att komma tillbaka till våra rötter. Början av Rise To It är till för att visa var allt började med slidegitarr och blues. Jag skrev låten med Bob Halligan. Det var Bob som kom på grunderna till låten. Det passade bra och kändes äkta. En av höjdpunkterna i låten var att spela in introt."

Låten släpptes som tredje singel våren 1990 med Silver Spoon som B-sida. Det som väckte uppståndelse var videon till låten. På videon satte Gene och Paul på sminket för första gången på 8 år vilket ledde till rykten att originalbandet skulle återförenas. Till och med Ace Frehley tyckte att Gene och Paul var ute på djupt vatten. Rise To It var först tänkt att släppas som andra singel och videon filmades 21-22 november 1989. Låten tog sig till plats 81 på topplistorna.

Rise To It spelades live på Hot In the Shade Tour men har legat orörd sen dess.

Betrayed[redigera | redigera wikitext]

Betrayed är skriven av Gene Simmons och Tommy Thayer.

Betrayed kom till efter ett att Gene Simmons skrivit riffet till låten. Demoversionen hade mycket akustiska gitarrer i sig, men inte många akustiska gitarrer överlevde till den slutliga inspelningen. Tommy Thayer hjälpte till med låten. Tommy hjälpte Gene med ett par riff och kom på melodin i refrängen. Gene har berättat om handlingen i låten "Jag kommer ihåg att jag läste en historia om en kille som kände att livet var skyldig honom en tjänst och att allting gick ner för honom. Som tur är så är Betrayed en positiv låt. Allt är inte så dåligt, du är ju åtminstone inte korsfäst. Alla känner någon gång i sitt liv att livet förråder en." Erics trumspel på låten var inspirerat av Lars Ulrich i Metallica. "När jag spelade in låten tänkte jag på ett komp som Lars också kunde ha spelat". Tommy Thayer spelar en del gitarr på låten.

Betrayed spelades bara på två spelningar på Hot In the Shade Tour och har inte spelats sedan dess.

Hide Your Heart[redigera | redigera wikitext]

Hide Your Heart är skriven av Paul Stanley, Holly Knight och Desmond Child. Låten släpptes som singel 17 oktober 1989.

Under Crazy Nights-sessionen 1987 jobbade Paul Stanley tillsammans med två framgångsrika kvinnliga låtskrivare. Det var Diane Warren och Holly Knight. Bara Turn On The Night tillsammans med Diane Warren användes till Crazy Nights plattan medan bandet tackade nej till Hide Your Heart. Eftersom Kiss avslog låten 1987 erbjöd Paul Stanley låten till ett flertal artister bland dem Robin Beck, Molly Hatchet, Bonnie Tyler och Ace Frehley.

Paul Stanley har berättat om låten "Jag träffade Holly Knight och skrev Hide Your Heart. Musiken kom väldigt snabbt och sedan kom Holly på refrängen och melodin. Sedan träffade jag Desmond i New York och han hjälpte mig med melodin och texten. Det är roligt att det var vi tre som skrev låten men vi tre satt aldrig ner tillsammans och skrev den." Handlingen i låten skiljer sig en hel del från Kiss vanliga texter. I låten blir Johnny förälskad i Rosa som är ihop med Timo som är en "bad-guy". Under låten får man undra vem Rosa ska välja. Låten slutar med att Johnny blir dödad av Timo.

Paul spelade låten under sin soloturné 1989 och låten fick bra respons från publiken. Paul valde då att lägga låten på nästa platta. På grund av att flera artister redan innan Kiss hade spelat in låten lyckades singeln bara ta sig till en 59:e-plats i Storbritannien och 66:e i USA. Phil Ashley spelar synth på låten.

Låten spelades bara live på Hot In the Shade Tour 1990 och har aldrig spelats sedan dess. Paul har dock spelat den på båda sina soloturnéer 1989 respektive 2006/2007.

Prisoner Of Love[redigera | redigera wikitext]

Prisoner Of Love är skriven av Gene Simmons och Bruce Kulick.

Prisoner Of Love genomgick drastiska förändringar av sin stil under utvecklingen av låten. Bruce har berättat om det "Först gjorde vi låten i en annan version, lite mer lugnare tempo och jag älskade den verkligen men vi gjorde aldrig riktigt klart den. Vi tog låten till studion för arrangemang när Gene helt plötsligt ville göra om låten... Man kunde inte tro att det var samma låt trots att den hade samma refräng. Jag var verkligen besviken. " Enligt Gene var texten det svåraste att skriva och låten genomgick flera olika textändringar. Ett tag hette låten Here Comes That Fellin' Again'. Låten var en av de första som hade Jesse Damon på bakgrundssång.

Prisoner Of Love har aldrig framförts live.

Read My Body[redigera | redigera wikitext]

Read My Body är skriven av Paul Stanley och Bob Halligan.

Read My Body försöker sig Paul på en mer rap-liknande melodi i sången. Paul har själv kommenterat låten "Bob är en riktigt bra låtskrivare. Read My Body var en vågad satsning till att försöka mig på rap. Jag kommer aldrig att bli en särskilt duktig rappare men det är en bra låt med en bra refräng." Eric Singer spelar trummor på demon till låten .

Read My Body har aldrig spelats live.

Love's A Slap In The Face[redigera | redigera wikitext]

Love's A Slap In The Face är skriven av Gene Simmons och Vini Poncia.

Låten tog runt en vecka att skriva och Vini minns att de båda två kom tillbaka till just meningen Love's A Slap In The Face hela tiden under låtskrivarprocessen. Gene har kommenterat låten "Love's A Slap In The Face är min filosofi om kärlek. När man blir träffad av kärlek är det som att bli träffad av en slägga och små horn kommer ur ansiktet och man bryr sig inte vad någon säger. Det vanliga begäret har infunnit sig då. Det fanns en gammal låt av the Crystals som hette Hit Me (It Felt Like a Kiss). Det var ungefär den bildframställningen jag ville åt. "

Love's A Slap In The Face har aldrig spelats live.

Forever[redigera | redigera wikitext]

Forever är en låt skriven av Paul Stanley och Michael Bolton. Låten släpptes som singel 5 januari 1990.

Forever skrevs av ett mycket underligt låtskrivarpar, nämligen Paul och Michael. Michael hade varit medlem i Bruce Kulicks tidigare band Blackjack. Bruce hade fortsatt att skriva låtar med Michael under hela 80-talet. Att Paul och Michael träffades och skrev Forever var lite av en tillfällighet. De träffades när Paul bodde på Sunset Marquis Hotel och Michael och Paul pratade om att skriva en låt tillsammans. Så de gick upp i Pauls rum och bara skrev låten. Bruce har berättat om det "Jag introducerade Michael för Paul. Michael visste såklart vem Paul var men hade aldrig träffat honom förut. Michael började bli stor som soloartist och Paul tyckte om att jobba med olika låtskrivare så det var en av anledningarna till att de träffades och skrev låten. De träffades i Los Angeles och skrev låten. Jag tror inte de är vänner längre men det var en grym låt de skrev."

Paul och Michael skrev musiken tillsammans men texten skrev Paul Stanley helt själv. På inspelningen av låten spelade Bruce elbas. Bruce har berättat om det "Gene var lite för hårdhänt bas spelare för låten så jag spelade in bas på låten. Vi behöll nästan allt från demon till originalet." Forever släpptes som andra singel och blev Kiss största hit sedan Beth 1976 och tog sig till en 8:e-plats på Billboard Hot 100. Låten stannade 17 veckor på topplistan. Låten kom på en 18:e-plats i Kanada och 36:e i Australien. Förutom det så lyckades inte Forever ta sig in på andra listor. B-sida till singeln var The Streeth Giveth, And The Street Taketh. Gitarrsolot på låten var från början spelat på el-gitarr innan Paul ville att Bruce skulle spela solot på akustisk gitarr.

Forever spelades live 1990. Den spelades senare på ett gigg 1993 och spelades sporadiskt mellan 1994-1995. Man framförde låten på två spelningar på Psycho Circus Tour 2000. Man framförde låten 2003 på Kiss Symphony. Även 2009 bjöd Kiss på en helt oplanerad version av låten. Låten spelades på bandets konsert i Malmö i juni 2010.

Silver Spoon[redigera | redigera wikitext]

Silver Spoon är skriven av Paul Stanley och Vini Poncia.

Silver Spoon är en av Paul Stanleys egna favoriter från Hot In The Shade på grund av dess budskap. Paul har själv berättat om det " I låten sjunger jag 'I always knew I would be somebody'. Och det är sant. Jag trodde alltid att jag skulle bli någon. Jag tänkte aldrig som andra. Jag hade bestämt mig att jag skulle klara det. Jag är en tursam kille som kan betala hyran och leva livet bara genom att spela gitarr."

Silver Spoon har aldrig spelats live.

Cadillac Dreams[redigera | redigera wikitext]

Cadillac Dreams är skriven av Gene Simmons och Vini Poncia.

Låten förklarar lite av Genes egen livsfilosofi då han sjunger “Give me money, money, more than I need, these Cadillac dreams are waitin’ on me.” Vini Poncia kom på titeln till låten. Gene själv var inte nöjd med hur låten spelades in av Kiss. Vini själv anser att Cadillac Dreams är den bästa låt han skrivit tillsammans med Gene. Handlingen är baserad på när Vini växte upp och statusen att ha en Cadillac i New York. Hade man en Cadillac så var man rik och mäktig.

Cadillac Dreams har aldrig spelats live.

King Of Hearts[redigera | redigera wikitext]

King Of Hearts är skriven av Paul Stanley och Vini Poncia.

Vini Poncia har berättat att låten är mycket inspirerad av Bon Jovi-vågen som var under slutet av 80-talet. Paul var ett Bon Jovi-fan och ville skriva låtar som var i samma anda som deras. Eric Singer spelar trummor på demon. Det har länge ryktats om att Kevin Valentine spelade trummor på studioversionen.

King Of Hearts har aldrig framförts live.

The Street Giveth And The Street Taketh Away[redigera | redigera wikitext]

The Street Giveth And The Street Taketh Away är skriven av Gene Simmons och Tommy Thayer.

The Street Giveth And The Street Taketh Away började med ett vers riff som Tommy Thayer skrivit. Gene tyckte om det och skrev sedan brygga, refräng, riff och text. Gene har berättat om det "Texten kom ett tag efter att musiken skrivits. Så fort jag hade namnet så kom texten relativt snabbt. " Låten har ungefär en likadan text som låten I från (Music From) The Elder som handlar om att tro på sig själv .

The Street Giveth And The Street Taketh Away har aldrig spelats live.

You Love Me To Hate You[redigera | redigera wikitext]

You Love Me To Hate You är skriven av Paul Stanley och Desmond Child.

You Love Me To Hate You har alltid jämförts med Joan Jetts I Hate Myself For Lovin’ You där Demond Child också var inblandad i låtskrivandet. Desmond har själv senare erkänt att låtarnas titel är ungefär samma namn med omkastade ord. Det har länge ryktats om att Kevin Valentine spelar trummor på låten.

You Love Me To Hate You har aldrig spelats live.

Somewhere Between Heaven And Hell[redigera | redigera wikitext]

Somewhere Between Heaven And Hell är en låt skriven av Gene Simmons och Vini Poncia.

Gene har berättat om låten "Jag och Vini träffades och skrev fyra-fem låtar. En av dem var Somewhere Between Heaven And Hell. Vini kom på titeln till låten. Demon till låten var så mycket bättre än det som hamnade på skivan, mycket tyngre."

Somewhere Between Heaven And Hell har aldrig spelats live.

Little Caesar[redigera | redigera wikitext]

Little Caesar är en låt skriven av Eric Carr, Gene Simmons och Adam Mitchell.

Efter Eric Carrs sång debut på Smashes, Thrashes & HitsBeth skulle Eric äntligen få sjunga på en studiolåt. Little Caesar var den enda av tre låtar som Eric tog till Hot In The Shade- sessionen som användes. Låten var från början en låt Eric skrivit helt själv baserad på Marvin Gayes låt Ain't That Peculiar. När Eric och Bruce Kulick från början gjorde en demo av låten var den mer hårdrocksinfluerad än vad studioversionen var.

Man ändrade texten senare och låten kallades då No One Messin’ With You. Textmässigt fick Eric assistans från Gene Simmons och Adam Mitchell och låten var nu klar. Gene Simmons har berättat om det "Låten hade samma titel som Marvin Gayles Ain't That Peculiar även om det inte var samma låt. Jag sade till honom 'Du kan inte kalla den det. Berätta några av dina smeknamn. Eric berättade då att folk kallade honom Little Caesar när han var liten. Så jag sade 'Då har vi titeln till låten". Även Eric Carr har kommenterat låten "Låten handlar om mig. Jag var en liten kille och jag kämpade mig fram och lyssnade aldrig på någon annan utan gjorde som jag ville. Denna låt förklarar att alla kan göra så". På inspelningen av låten spelar Eric trummor, bas och sjunger. Bruce spelade alla gitarrer på låten.

Little Caesar spelades på två spelningar på Hot In the Shade Tour men slopades sedan.

Boomerang[redigera | redigera wikitext]

Boomerang är skriven av Bruce Kulick och Gene Simmons.

Boomerang var först tänkt för Crazy Nights 1987 men den hann aldrig blir klar. Dock han den bli klar lagom för Hot In The Shade-inspelningarna. Låten var en av Genes favoriter från plattan. Inte för att han tyckte bäst om den, utan för att den var rolig att spela. Låten spelades in live i studion. Bruce Kulick har kommenterat låten "Jag tror jag var full när jag skrev den låten. Jag hade ett coolt, snabbt riff och jag tänkte att det var ett grymt riff. Det var som ett AC/DC-riff i upphöjt tempo. Paul tyckte inte om den. Han var emot den från början. Jag tyckte att den snabba dubbelpedalen skulle passa bra för oss då. Gene skrev texten och idén med den var att en tjej kom tillbaka till honom hela tiden precis som en Boomerang. "

Boomerang har aldrig spelats live.

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]