Hovdam

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En hovdam är en kvinnlig personlig assistent vid ett hov som bistår en kvinnlig kunglighet i officiella sammanhang. Hovdam har använts som en sammanfattande benämning på en kvinnlig hovfunktionär. Exempel på olika sorters hovdamer är en hovfröken, en kammarfröken, en statsfru, en hovmästarinna och en överhovmästarinna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Historiskt sett har en hovdam varit en kvinna av hög rang, men lägre än den kvinna hon varit anställd hos. Hon kategoriserades inte som en tjänare utan var av tillräkligt hög rang för att betraktas som ett sällskap. Hon utförde sekreterarsysslor, övervakade och gav order till tjänare, bistod med råd om etikett, assisterade och utgjorde följe vid ceremoniella tillfällen och sällskap till vardags.

Danmark[redigera | redigera wikitext]

I Danmark tjänstgör fyra hovdamer hos drottning Margrethe och två hos kronprinsessan Mary.[1]

Frankrike[redigera | redigera wikitext]

I Frankrike hade den högsta hovdamen titeln surintendante (överhovmästarinna), som motsvarade kungens chevalier d'Honneur (överhovmästare) med uppsikt över drottningens kvinnliga hovpersonal. [2] Tjänsten som surintendante var vakant i Frankrike mellan Marie-Anne de Clermonts död 1741 och fram till prinsessan de Lamballes utnämning 1775. Surintendante var tillsammans med den kungliga guvernanten den enda kvinnliga hovfunktionären som svor sin trohetsed till kungen. Hon var överordnad två hovdamer med titlarna première dame d'honneur och dame d'atour. Dessa i sin tur var överordnade de övriga hovdamerna. De övriga hovdamerna kallades ursprungligen antingen dame d'honneur (statsfruar) eller filles d'honneur (hovfröknar), men efter år 1674 för dame du palais, som skulle vara tolv till antalet. Dessa var överordnade övriga kammarjungfrur eller kammarfruar, som innefattade en première femme du Chambre och övriga femme de chambres och lavandières.[3]

Norge[redigera | redigera wikitext]

I Norge fanns det inget hov under unionen med Danmark mellan 1387 och 1814. Under unionen Sverige-Norge 1814-1905 existerade en norsk hovstat, som var i tjänst under kungafamiljens besök i Norge, och Karen Wedel-Jarlsberg utsågs till den första föreståndaren för den första norska hovstaten 1817.[4] Den norska hovstaten tjänstgjorde sedan endast tillfälligt under kungahusets besök i Norge fram till 1905, även om det också ingick norska personer i den svenska hovstaten under unionstiden. När Norge efter brytningen av unionen med Sverige 1905 återigen fick sitt eget kungahus fick det också ett eget permanent hov.

I Norge har endast prinsessan Astrid, fru Ferner en hovdam.[5]

Ryssland[redigera | redigera wikitext]

I Ryssland infördes en ny organisation vid hovet i samband med Peter den stores rangtavla 1722. Alla de gamla posterna för hovdamer ersattes då med en västerländskt inspirerad hovstat. De olika tjänsterna för hovdamer vid det ryska hovet var som följer:

  1. Ober-Hofmeisterin (överhovmästarinna)
  2. Riksrådinnor
  3. Deystvitelnaya Statsdame
  4. Deystvitelnaya Kammer-devitsa
  5. Hofdame
  6. Hofdevitsa
  7. Kammer-devitsa (Kammarfröken)
  8. Ober-Hofmeisterin
  9. Hofmeisterin (hovmästarinna, infört 1748)
  10. Statsdame
  11. Kammer-Fraülein (kammarfröken)
  12. Fraülein (hovfröken)

Spanien[redigera | redigera wikitext]

Den högsta kvinnliga hovfunktionären var Camareras mayores, vilket motsvarade överhovmästarinnan. Hon var överordnad ayas (guvernanter) och guardas (förkläden). Därefter kom duenas de honor, som hade överinseendet över damas, samt även de kvinnliga slavarna och dvärgarna som länge var en naturlig del av spanska hovet, och som alltså betraktades som hovdamer då de överordnades mozas (tjänsteflickor) och lavanderas (tvätterskor). [6] De första fyra kategorierna bestod som regel av antingen gifta kvinnor eller änkor.[7] Informationen och forskningen om de spanska hovdamernas uppgifter och yrkesliv är dock fragmentariska och knapphändiga. I Spanien levde de kvinnliga medlemarna av kungahuset, och därmed deras hov, betydligt mer isolerat från det övriga hovet än i övriga Europa.[8]

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

I England utnämndes ofta släktingar till kungahuset till tjänsten som hovdam, eftersom dessa förväntades kunna vara pålitliga, särskilt under Tudoreran.

Den överordnade hovdamen har titeln Mistress of the Robes, vilken motsvarar en överhovmästarinna. Hon är överställd Lady of the Bedchamber, som har den formella uppgiften att tjänstgöra som sällskap. Denna är in sin tur överställd Woman of the Bedchamber (statsfruar), av vilka det mer ofta finns flera stycken och som i dagligt tal brukar kallas för hovdamer, dvs Lady-in-Waiting. Det fanns tidigare även Maids of Honour, motsvarande hovfröken.

Numera är Mistress of the Robes och Lady of the Bedchamber endast hederstitlar och endast tjänsten som Woman of the Bedchamber kvarstår.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Under historisk tid har det i Sverige funnits olika tjänster för gifta respektiva ogifta hovdamer. Hovet och dess tjänster har också omorganiserats över tid. De flesta hovdamer har haft tjänsten som hovfröken (före 1719 kallad hovjungfru), som var underordnad hovdamer med titeln kammarfröken (före 1719 kallad kammarjungfru). Dessa stod under uppsikt av en hovmästarinna. Efter drottning Kristinas regeringstid (1632-1654) hade också hovmästarinnan en överordnad med titeln överhovmästarinna. Från Gustav III:s regeringstid (1771-1792) fanns det också statsfruar med rang mellan hovmästarinnan och kammarfröknarna.

I Sverige tjänstgör tre hovdamer i drottning Silvias hovstat.[9] Chef för drottningens hovstat statsfrun. Som tjänstetecken bär hovdamerna drottningens monogram. Hovdamerna var 2011 följande:

  • Christina von Schwerin, f. Bonde, friherrinna, f.1943, utn. 1990
  • Eliane Beckman, f. de Gunzburg, f. 1937 utn. för tjänstgöring utomlands 1997
  • Louise Törneman, f. Berggren, f. 1949, utn. 2004.

Österrike[redigera | redigera wikitext]

Det Österrikiska kejsarhovet fick sin slutliga utformning 1619, och behöll den därefter närmast oförändrad. Den högsta kvinnliga hovfunktionären var obersthofmeisterinnen, motsvarande överhovmästarinnan: hon var ansvarig för hela det kvinnliga hovet och näst i rang efter kejsarinnan själv. Bland hennes uppgifter fanns till exempel att övervaka kejsarinnans korrespondens: från 1655 överläts dock övervakningen av kejsarinnans korrespondens med män till hennes hovmästare.[10] Hon närvarade också vid audienser och andra ceremonier. Hon var närmast överordnad ayas, som fungerade som guvernanter för de kejserliga barnen. Båda posterna fylldes normalt av adliga änkor.[11] Därnäst i rang kom fräuleinhofmesterinnen: hennes uppgift var att övervaka de ogifta hovdamerna i deras uppträdande och organisera deras yrkesutövning, och hon var också vikarie för obersthofmeisterinnen vid dennas frånvaro.[12]

De flesta hovdamer utgjordes av hoffrauläin (hovfröken): dessa skulle vara ogifta döttrar till grevar och tjänstgjorde normalt sett endast några år innan de avgick genom giftermål. Det vanliga antalet för dem var mellan 10 och 12, men antalet kunde ofta överskridas. Vissa av hoffrauläin kunde också befordras till titeln av kammerfräulein (kammarfröken), av vilka det endast fanns ett litet antal och ibland inga alls. De ogifta hovdamernas uppgift var att uppträda som följe vid samtliga tillfällen, vare sig vid kyrkobesök, baler, audienser eller jakter, som kejsarinnan lämnade sina rum: i Wien serverade de också kejsarinnan vid middagen.[13]

Denna modell för en kvinnlig hovstat motsvarade med mindre variationer den hovstat som förekom i de mindre hoven i Tyskland.[14] Även det svenska och danska hovet följde till viss del den tyska hovmodellen. Denna påminde om den spanska hovstaten, men skilde sig starkt från den franska, engelska och italienska.[15]

Kända hovdamer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hoffet medarbejdere”. kongehuset.dk. http://kongehuset.dk/publish.php?dogtag=k_dk_org_hofstat_hof. Läst 18 juni 2011. 
  2. ^ Jeroen Frans Jozef Duindam: and Versailles: The Courts of Europe's Dynastic Rivals, 1550-1780
  3. ^ Jeroen Frans Jozef Duindam: and Versailles: The Courts of Europe's Dynastic Rivals, 1550-1780
  4. ^ Yngvar Hauge & Nini Egeberg: Bogstad, 1773-1995. H. Aschehoug (1960)
  5. ^ ”Det kunglige hoff, Ord og uttrykk”. kongehuset.no. http://www.kongehuset.no/c26998/artikkel/vis.html?tid=27264. Läst 18 juni 2011. 
  6. ^ Nadine Akkerman: The Politics of Female Households: Ladies-In-Waiting Across Early Modern Europe (2013)
  7. ^ Nadine Akkerman: The Politics of Female Households: Ladies-In-Waiting Across Early Modern Europe (2013)
  8. ^ Nadine Akkerman: The Politics of Female Households: Ladies-In-Waiting Across Early Modern Europe (2013)
  9. ^ ”Hovkalender 2010” (PDF). Riksmarskalksämbetet. 2010. sid. 8. http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:WDwdthdVpZwJ:www.gripsholmsslott.se/download/18.40e05eec12926f2630480004608/Hovkalendern_2010.pdf+http://www.gripsholmsslott.se/download/18.40e05eec12926f2630480004608/Hovkalendern_2010.pdf&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESixMbI-Fa1eF-ABbc4iZ-qNIoJFU_Ncd8QB0VOFioqcKyAwkEY1Fvzs5NVLocZJFiiokxwcYzEtrL45x6RaRn8hYzC_bg1OPpXTNA5o-YjP9TIkCnjAy6kEVRKdj9oclfST2pry&sig=AHIEtbRCo1nS4kAO1YBJc6BrgiT1Adjclg. Läst 30 maj 2011. 
  10. ^ Nadine Akkerman: The Politics of Female Households: Ladies-In-Waiting Across Early Modern Europe (2013)
  11. ^ Nadine Akkerman: The Politics of Female Households: Ladies-In-Waiting Across Early Modern Europe (2013)
  12. ^ Nadine Akkerman: The Politics of Female Households: Ladies-In-Waiting Across Early Modern Europe (2013)
  13. ^ Nadine Akkerman: The Politics of Female Households: Ladies-In-Waiting Across Early Modern Europe (2013)
  14. ^ Nadine Akkerman: The Politics of Female Households: Ladies-In-Waiting Across Early Modern Europe (2013)
  15. ^ Nadine Akkerman: The Politics of Female Households: Ladies-In-Waiting Across Early Modern Europe (2013)
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]