Hovhannes Bagramjan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hovhannes Bagramjan
Bagramyan1938.jpg
Bagramjan, 1938.
Information
Född 2 december 1897
Chardakhlu, Ryska imperiet
Död 21 september 1982 (84 år)
Moskva, Sovjetunionen
I tjänst för  Ryska imperiet
 Demokratiska republiken Armenien
 Sovjetunionen
Tjänstetid 1915–1968
Grad Marskalk av Sovjetunionen
Befäl 16:e armén
11:e gardesarmén
1:a baltiska fronten
Baltiska militärområdet
Generalstabsakademin
Slag/krig Första världskriget
Turkisk-armeniska kriget
Andra världskriget
Utmärkelser Sovjetunionens hjälte
Leninorden (7)
Oktoberrevolutionsorden
Röda fanans orden (3)
Suvorovorden, 1:a graden (2)
Kutuzovorden, 1:a graden

Hovhannes Khachaturi Bagramjan eller Ivan Christoforovitj Bagramjan, född 2 december 1897, död 21 september 1982, var en sovjetisk-armenisk militär som utnämndes till marskalk av Sovjetunionen 1955. Under andra världskriget var Bagramjan den första icke-slaviska militära officer som fick befälet över en front (ung. armégrupp).[1]

Militär karriär[redigera | redigera wikitext]

Mellankrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Bagramjan var en av de sovjetiska officerare som 1936 antogs till den nyinrättade generalstabsutbildningen, tillsammans med ett flertal andra blivande ledande sovjetiska militärer som till exempel Vatutin, Antonov och Vasilevskij.[2] Han hade inte omedelbart gått med i kommunistpartiet efter konsolideringen av oktoberrevolutionen utan blev medlem först 1941, vilket var ovanligt för att vara en sovjetisk militärofficer.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Vid den tyska invasionen av Sovjetunionen var Bagramjan stabsofficer vid Sydvästfronten i Ukraina, där Michail Kirponos var befälhavare.[3] Han blev därefter chef för Semjon Timosjenkos stab, och var tillsammans med denne huvudansvarig för planeringen av den sovjetiska motoffensiven i maj 1942. Offensiven misslyckades och Bagramjan avpolletterades från Sydvästfrontens stab.[4] Trots att han saknade erfarenhet av att leda enheter i fält efterträdde han i juli 1942 Konstantin Rokossovskij som befälhavare för 16:e armén (från mars 1943 11:e gardesarmén).

Vid slaget vid Kursk var 11:e gardesarmén under Bagramjan ett av de förband som ledde det sovjetiska motanfallet operation Kutuzov. I november 1943 utnämndes Bagramjan av Stalin till befälhavare för 1:a baltiska fronten, en post som han innehade även i juni 1944 när 1:a baltiska fronten fungerade som den norra flanken i operation Bagration. Bagramjans front fick uppdraget att slå in en kil i Baltikum mellan den tyska armégrupp Nord och de tyska ställningarna i Vitryssland, något som ledde till inringningen av de tyska styrkor som i januari 1945 skulle ingå i armégrupp Kurland.

Vid anfallet mot Ostpreussen i januari 1945 och anfallet mot Königsberg i mars/april samma år anförtroddes Bagramjan med befälet över Samlandgruppen, det förband som skulle utföra stormningen av staden.[5]

Efterkrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Efter kriget tjänstgjorde han som suppleant i Högsta sovjet för det Lettiska SSR och Armeniska SSR och var en regelbunden deltagare i partikongresser. Han utnämndes till försvarsminister 1955 och befordrades i samband med detta till marskalk av Sovjetunionen. År 1952 blev han en kandidat för inträde i centralkommittén och 1961 valdes han in som fullvärdig medlem. För sina insatser under kriget betraktades han allmänt som en nationalhjälte i Sovjetunionen[6] och i synnerhet i Armenien.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jukes, Geoffrey (2001). ”Ivan Khristoferovich Bagramyan”. i Shukman, Harold (på engelska). Stalin's Generals. Phoenix, Arizona: Phoenix Press. sid. 25. ISBN 1-84212-513-3 
  2. ^ Erickson 1983, s. 74
  3. ^ Erickson 1975, s. 92
  4. ^ Erickson 1975, s. 359
  5. ^ Erickson 1983, s. 542
  6. ^ Milestones” (på engelska). Time. 4 oktober 1982. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,925812,00.html. Läst 2 maj 2007. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Erickson, John (1975) (på engelska). Stalin's war with Germany. Vol. 1, The road to Stalingrad. London: Cassell. ISBN 0-304-35375-2 
  • Erickson, John (1983) (på engelska). Stalin's war with Germany. Vol.2, The road to Berlin. London: Cassell. ISBN 0-304-35374-4