Hugh Magnus av Frankrike

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Det äldre franska kungavapnet

Hugh Magnus, född 1007, död 17 september 1025 i Compiègne i departementet Oise, Frankrike, var kung tillsammans med sin far Robert II från 1017 fram till sin död.

Hugh Magnus var Robert II:s äldsta barn i dennes äktenskap med Constance de Arles (Constance de Provence). Constance som var dotter till greve Guilhem II av Provence, var en ambitiös och intrigerande kvinna som gjorde livet besvärligt för Robert II genom att uppmuntra sönerna till uppror mot fadern.

Den förste av kungen av släkten Capet, Hugo Capet, hade säkrat sin familjs succession genom att kröna sin son, Robert II, till kung och få honom accepterad på tronen. Far och som hade regerat tillsammans till Hugh Capets död. Robert hade därför beslutat att göra samma sak med sin son så snart denne var gammal nog. Hugh Magnus kröntes därför till kung den 9 -19 juni 1017 och regerade sedan tillsmmans med fadern. Senare revolterade han dock mot fadern.

Hugh Magnus dog - 18 år gammal - i Compiègne 1025, sannolikt efter ett fall från en häst medan han förberedde sig för ett uppror mot fadern. [1] Som kung av Frankrike borde han ha kallats Hugh II men har sällan benämnts så.

Hugh Magnus var gift med Halwisa (eller Hawisa) eller Elisabeth d'Avoye som efter hans död gifte om sig med Hamon (Haimo) Dapifer FitzHamon, släkt med Vilhelm Erövraren och sheriff i Kent, England och fick sonen Robert Fitzhamon.

Hugh Magnus halvbror, hertigen av Bourgogne blev kung av Frankrike 1031 som Henrik I av Frankrike (franska: Henri Ier).

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ New Cambridge Medieval History, IV:124.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia