Hugo Ärnfast

Hugo Ärnfast
	Hugo Ärnfast
Född	2 juni 1908; Graninge, Sverige
Död	11 juli 1965 (57 år); Bogotá
Begravd	Norra begravningsplatsen; kartor
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Handelshögskolan i Stockholm
Sysselsättning	Diplomat
Utmärkelser
	Kungliga Nordstjärneorden; Kungliga Vasaorden; Dannebrogorden
	Redigera Wikidata

Frans Hugo Ärnfast, född 2 juni 1908 i Graninge, Västernorrlands län, död 11 juli 1965 i Bogotá, Colombia, var en svensk diplomat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ärnfast var son till lantbrukare August Pettersson och Helga Olsson. Han diplomerades från Handelshögskolan i Stockholm 1932 och tog fil.kand. 1956. Ärnfast var anställd vid Svenska mejeriernas riksförening 1933-1935, Sveriges slakteriförbundet 1936-1937 och blev attaché i Utrikesdepartementet (UD) 1937. Han tjänstgjorde i Berlin 1938, Riga 1940, var tjänsteförrättande konsul i Prag 1940 och attaché vid UD 1940. Ärnfast var andre sekreterare vid UD 1941, i Berlin 1944, förste legationssekreterare där 1945, förste sekreterare vid UD 1945 och förste vicekonsul i San Francisco 1948. Han var därefter förste legationssekreterare i Washington, D.C. 1951, förste sekreterare vid UD 1952, byråchef 1953, sändebud i Wellington 1957-1960 och i Karachi 1960-1964.^[2] Ärnfast var sändebud i Bogotá från 1964 till 1965 då han dog i en drunkningsolycka.^[3]

Ärnfast gifte sig 1940 med Annemarie Brettel (1918-2007), dotter till dr.med. Otto Brettel och Marie Eibach.^[2]^[4] Han avled den 11 juli 1965 och gravsattes den 26 september 1965 på Norra begravningsplatsen i Stockholm.^[5]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Ärnfasts utmärkelser:^[2]

Riddare av Nordstjärneorden (RNO)
Riddare av Vasaorden (RVO)
Kommendör av Danska Dannebrogorden (KDDO)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Ärnfast, FRANS HUGO, Svenskagravar.se, läs online, läst: 16 juli 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 1457. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/1481.html
^ Ljunggren, Magnus (2010). Historien bakom ett gammalt foto. Meddelanden / Slaviska institutionen, Stockholms universitet ; 2010:38. Stockholm: Slaviska institutionen, Stockholm universitet. sid. 10. Libris 11901428. ISBN 978-91-87290-97-8. http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:454233/FULLTEXT01
^ ”Ansedel”. Alfnilsson.nu. 18 maj 2009. Arkiverad från originalet den 15 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160315074332/http://www.alfnilsson.nu/Webbkort/ps101/ps101_333.htm. Läst 18 maj 2014.
^ ”Norra begravningsplatsen, kvarter 12E, gravnummer 410”. Hittagraven.se. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Norra-begravningsplatsen/1/12E/410/2. Läst 18 maj 2014.

[3c245d528509baf21ac37657732c204b3a62fb3f-1] Ärnfast, FRANS HUGO, Svenskagravar.se, läs online, läst: 16 juli 2017.^{[källa från Wikidata]}

[Harnesk_(1962),_s._1457-2] [a b c] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 1457. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/1481.html

[3] Ljunggren, Magnus (2010). Historien bakom ett gammalt foto. Meddelanden / Slaviska institutionen, Stockholms universitet ; 2010:38. Stockholm: Slaviska institutionen, Stockholm universitet. sid. 10. Libris 11901428. ISBN 978-91-87290-97-8. http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:454233/FULLTEXT01

[4] ”Ansedel”. Alfnilsson.nu. 18 maj 2009. Arkiverad från originalet den 15 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160315074332/http://www.alfnilsson.nu/Webbkort/ps101/ps101_333.htm. Läst 18 maj 2014.

[5] ”Norra begravningsplatsen, kvarter 12E, gravnummer 410”. Hittagraven.se. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Norra-begravningsplatsen/1/12E/410/2. Läst 18 maj 2014.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]