Hunddjur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hunddjur
Varg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Vetenskapligt namn
§ Canidae
Auktor Fischer von Waldheim, 1817
Släkten
Hitta fler artiklar om djur med

Hunddjuren (Canidae) är en familj rovdjur som sägs härstamma från miaciderna, vilka levde för 50 miljoner år sedan. Ur dem utvecklades under oligocen det första hundliknande djuret Cynodictis.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Hunddjur har fyra fullständiga tår vid de bakre extremiteterna och fyra (Lycaon) respektive fem (Canis, Cyon, Icticyon, Otocyon) tår vid de främre extremiteterna.

Vuxna djur i familjen Canidae har 42 tänder. Deras tandformel är I 3 C 1 P 4 M 2/3, de har alltså tre framtänder, en hörntand, fyra premolarer (främre kindtänder) och två till tre molarer (bakre kindtänder) i varje käkhalva.

Vid ungdjurens mjölktänder saknas alla molarer. Deras tandformel är I 3 C 3 P 3. Vuxna djur har på varje sida två molarer i övre käken och tre i undre käken[1].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Hunddjur finns idag nästan över hela jorden. De saknades ursprungligen i Australien, Nya Zeeland, Nya Guinea och Madagaskar men infördes där av människan. En längre tid fanns flera slädhundar i Antarktis men de sista av dessa flyttades 1994 från kontinenten.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Allmänna grundsatser angående hunddjurens levnadssätt är svårt att bestämma på grund av att familjens släkten och arter har olikartade beteenden. Enligt definition är de rovdjur som jagar och dödar sitt byte som består av andra djur, men redan mellan vargen och tamhunden finns skillnader angående detta uppförande[2].

Unga vargar och rävar handlar redan efter den fjärde eller femte levnadsveckan olika. Den tyska zoologen Erik Zimen beskriver att unga rävar gömmer den största delen av födan under jorden innan de börjar äta. Unga vargar äter först så mycket de orkar och gömmer bara den del som blir kvar[3].

Sjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Hunddjuren är särskilt känsliga för rabiesvirus, och sprider dessa också vidare till andra däggdjur inom utbredningsområdet. Parvovirus är en annan sjukdom som ofta drabbar hunddjur, den ligger bland annat till grund för den afrikanska vildhundens snabba minskning under senare år.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vgl. St. G. Mivart: Monograph of the canidae. London: R. H. Porter and Dulan, 1890, cit. i: Fox 1975
  2. ^ Jämföra till exempel: Zimen 2003: sidor 47-49 (rubrik Unterschiede zwischen Wolf und Hund)
  3. ^ Zimen 2003: sidor 40-42 (rubrik Unterschiede bei Wolf und Fuchs)

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Michael W. Fox: Vom Wolf zum Hund. Entwicklung, Verhalten und soziale Organisation. München: BLV 1975. ISBN 3-405-11365-2 - Standardwerk zu Hundeartigen/Caniden; engl. Originalausgabe: Behaviour of Wolfes, Dogs and Related Canids
  • Jean-Olivier Gransard-Desmond: Ètude sur les Canidae des temps pré-pharaoniques en Ègypte et au Soudan. BAR International Series 1260. Oxford: Archaeopress 2004. ISBN 1-84171-618-9 - Archäologische Studie zu den Ursprüngen der Hunde in Altägypten und im Sudan, mit Beschreibungen zahlreicher prähistorischer Funde und Katalog wichtiger Ausgrabungsstätten.
  • Xiaming Wang: Phylogenetic Systematics of the Hesperocyoninae (Carnivora: Canidae). Bulletin of the American Museum of Natural History No. 221, Sept. 15, 1994 (New York). ISSN 0003-0090 - Phylogenetische Analyse der Hesperocyoninae-Funde aus der Frick Collection aus dem American Museum of Natual History, New York.
  • Xiamind Wang, R. H. Tedford, B. E. Taylor: Phylogenetic systematics of the Borophaginae (Carnivora: Canidae). Bulletin of the American Museum of Natural History No. 243, 1999, S. 1-391.
  • Erik Zimen: Der Wolf. Stuttgart: Kosmos 2003. ISBN 3-440-09742-0