Hungersnöden i Etiopien 1984–1985

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Etiopiens läge, med gränser före Eritrea blev självständigt 1993.

Hungersnöden i Etiopien 1984–1985 var en stor hungersnöd som drabbade Etiopien. Fem provinser—Gojjam, Eritrea, Hararghe, Tigray och Wollo—noterades alla för låg nederbörd dessa år.[1] Effekterna av detta samt brist på statliga förberedelser, samt spendering av statliga medel på att slå tillbaka olika uppror. I de södra delarna fans Oromo Liberation Front (OLF).[2] 1984 meddelade Etiopiens president Mengistu Haile Mariam att 46% av Etiopiens BNP skulle användas till militära ändamål, och skapa den största armén i Afrika söder om Sahara; samtidigt minskade satsningarna på vården i statsbudgeten från 6% 1973/1974 till 3% in 1990/1991.[3]

Fastän dödssiffror på över en miljon ofta citeras, har detta ifrågasatts som "brist på bevis". I en stor studie, har hungersnödsexperten Alex de Waal kritiserat FN för siffran om antalet döda, och att FN-siffran har "absolut ingen vetenskaplig grund" och för fakta som representerar "en trivialisering och avhumanisering av mänsklig misär" Ändå har omfattningen väl dokumenterats, och förutom att hundratusentals personer svalt ihjäl, blev miljontals människor utblottade.[4][5]

Mediaaktivitet i västvärlden, samt katastrofens omfattning, ledde till välgörenhetssingeln "Do They Know It's Christmas?" 1984 och konserterna Live Aid i juli 1985 (som gav $100m),[6] som gav hungersnöden ökad internationell uppmärksamhet, och hjälpte till med att bidra till internationellt stöd. De Waal dock menar att, "De humanitära insatserna förlängde kriget, och med det, mänskligt lidande."[7]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Etiopiens ekonomi är baserad på jordbruk: nästan halva BNP, 60% av exporten, och totalt 80% av den totala sysselsättningen finns i jordbruket.[8]

1973 dödade en hungersnöd i Wollo uppskattningsvis 40-80 000 personer, de flesta boskapsskötare ur den marginaliserade folkgruppen Afar och arrendatorer från Oromo, som drabbades av stort beslagtagande av jord av rika personer, samt kejsar Haile Selassie.

Trots försök att undanhålla nyheter om svälten, läckte rapporter ut som underminerade regeringens legitimitet och fungerade som en samlingspunkt för oliktänkande. 1974 kastade en grupp marxistiska soldater, kända som Derg, ut Haile Selassie. Derg svarade med att skapa Bistånds- och återanpassningkommissionen (RRC) för att utforska hungersnöd och förhindra nya, och avskaffa feodala upplåtelseformer i mars 1975. RRC fick till en början större frihet av Derg än andra myndigheter, främst på grund av starka band till utländska donatörer, och kvalitén på viss personal. Som ett resultat började uppror sprida till Etiopiens administrativa regioner.[9]

Runt 1976 hade upproren spritt isg i Etiopiens alla 14 administrativa regioner.[källa behövs] Rödda terrorn (1977–1978) inledde en stadig försämring av det ekonomiska tillståndet i Etiopien, tillsammans med politiska åtgärder riktade till landsbygden. 1975 års reformer stoppades och Agricultural Marketing Corporation (AMC) fick i uppdrag att utvinna mat från landsbygdens bönder till låga priser för att blidka landsbygdsbefolkningen. De låga priserna på spannmål hindrade produktionen, och vissa bönder fick köpa spannmål för att möta AMC:s kvot. Invånare i Wollo, som fortsatte drabbas av svält, tvingades betala en "svälthjälpsskatt" till AMC fram 1984. Derg införde också ett system med reseförhindrande för att begränsa bönderna från att delta i annan verksamhet än jordbruk, som mindre handel och flytt för arbete, en viktig form av inkomst-tillskott. Dock ledde kollapsen av systemet med statsgårdar, en stor arbetsgivare för säsongsarbetare, till att uppskattningsvis 500 000 bönder i norra Etiopien förlorade stora delar av sin inkomst. Att sälja spannmål genom grossistverksamhet blev olagligt i stora delar av Etiopien, och antalet försäljare minskade från mellan 20-30 000 till 4 942 under årtiondet efter revolutionen.[10]

PRC förändrades då regeringen blev alltmer auktoritärt. Direkt efter bildandet publicerade dess teknokrater analyser om hungersnöd. Men under 1980-talet hade Derg äventyrat deras uppdrag. RRC började skapa en arbetsstyrka i byarna, med arbetslösa från statsgårdarn och statliga jordbruksscehman, men då motståndsrörelsen växte, fick RRC även ansvar för ett påtvingat omflyttningsprobram. Då stöd kom från internationella hjälprganisationer, fördelade RRC ut mat till statskontrollerade milisgrupper, i framför allt Eritrea och Tigray. De uppmuntrade också internationell hjälp att inrätta hjälpprogram i regioner med överskotti sin spannmålsproduktion, så att AMC kunde samla in matrester. Dessutom beskrev man hungersnöden enbart som ett resultat av torka och överbefolkning, men inte den väpnade konflikten i drabbade områden. Man påstod också att hjälpen kom fram till alla offer.[11]

Hungersnöd[redigera | redigera wikitext]

Under början och mitten av 1980-talet ledde hungersnöd i två olika regioner i Etiopien till flera studier, där man försökte koppla en hungersnöd till en annan, medan vissa talade om en enda hungersnöd. Hungersnöden i sydost förvärrades av Dergs kamp mot OLF. De flesta medier talar dock om "Hungersnöd i Etiopien under 1980-talet" som egentligen är flera hungernödskatstrofer 1983-1985 i med centrum i Tigray och norra Wollo, som även drabbade Eritrea, Begemder och norra Shewa.[2] Levandesstandarden i dessa områden hade minskat sedan 1977, en "direkt följd" av Dergs jordbrukspolitik.[12] En annan bidragande faktor var etiopiska statens omflyttningsprogram, som ingick i krigföringen. "[Etiopiska] staten blev den stora dödsorsaken," noterade en amerikansk journalist då han undersökte en stor studie om hungersnödens orsaker.[13]

Genomsnittliga spannmålspriser i norra Etiopien
(birr per quintal, 100 kg)[14]
E. Tigray N. Wollo N. Begemder
Nov/Dec 1981 100 50 40
Nov/Dec 1982 165 65 55
Nov/Dec 1983 225 90 45
Nov/Dec 1984 300 160 70
Jun/Jul 1985 380 235 165

Trots att PRC menade att man förutspått svälten, fanns så sent som under tidigt 1984 väldigt lite data som tyder på en ovanligt svår matbrist. Efter två stora torkor vid 1970-talets slut, noterades förhållandena under 1980 och 1981 av RRC som "normala" och "över normal". 1982 års skörd var den största någonsin, förutom i centrala och östra Tigray. RRC uppskattade antalet personer "vid risk" för hungersnöd ökade till 3.9 miljner 1983 från 2.8 miljoner 1982, vilket var mindre än 1981 års uppskattning till 4.5 million. I februari och mars 1983 kom de första tecknen på hungersnöd, då fattiga bönder började be om mat och RRC började revidera sina bedömningar. Skörden efter huvudskörden (meher) 1983 var den tredje största, och den enda allvarliga bristen noterades i Tigray. Till följd av detta sjönk spannmålspriserna i de två norra regionerna Begemder och Gojjam. Men hungersnöden återkom till Tigray. RRC meddelade i maj 1984 att bristen på kort regn (belg) orsakade katastrofal torka, men däremot inte att belg-grådarna från en fjärdedel av skörden kom där belg föll, men inte i större delar av Tigray. En kvantitativ mätning av svält handla om spannmålspriser, vilka visar höga priser i östra och centrala Tigray, vilka spreds utåt efter att 1984 års skörd slagit fel.[15]

Ett stort slag mo Etiopiens ekonomi var inbördeskriget, med en rebellrörelse stödd av USA som slogs mot den av Sovjetunionen stödda Dergregering. Detta skadade ekonomin, och gjorde det svårare för regeringen att handaskas med problemet.

Vid mitten av 1984 stod det klart att ännu en våg av torka och följande hungersnöd hade börjat drabba stora delar av norra Etiopien, medan staten stod oförmögen att lindra krisen. Läget med en skörd som nästan helt slagit fel i norra Etiopien förvärrades av stridigheter i och kring Eritrea, vilket hindrade hjälp att nå fram. Fastän internationella hjälporganisationer gjorde stora försök att hjälpa till, ledde ihållande torka och dåliga säkerhet i norr till fortsatt nöd, samt svårigheter för biståndsarbetarna. Under sent 1985 förutspåddes ännu ett år av torka, och under tidigt 1986 hade hungersnöden spridit sig till delar av södra höglängerna, där uppskattningsvis 5.8 miljoner personer var i behov av mathjälp. 1986, förvärrade gräshopporna problemet.

Global fördunkling, hindrandet av solljus av PM10 skapade av människan, har identifierats som orsaken till en decenniumlång torka i subsahariska Afrika, inklusive Etiopien.[16]

Omvärldens hjälp[redigera | redigera wikitext]

Etiopiska statens problem att handskas med krisen ledde till internationellt engagemang. Även många som stödde den etiopiska regimen motsatte sig deras politik med att undanhålla matleveranser till rebellområderna. Blandningen av hungersnöd och inbördeskrig hade då försatt Etiopiens ekonomi i ett kollapsliknande tillstånd.

Det huvudsakliga statliga arbetet var att flytta bönder i drabbade områden i norr till de södra delarna. 1985 och 1986 flyttades 600,000 personer, många under tvång, från sina hem och gårdar av militären, och fördes till olika områden i söder. Många bönder flydde hellre än att flyttas; och många av dem återvände senare hem. Människorättsorganisationer menade att tiotusentals bönder dog som ett resultat av tvångsomflyttningen.

En annan statlig plan, orsakade inte bara på grund av hungersnöd utan även brist på säkerhet, att från tidigt 1985 tvångsförflytta bönder till planerade byar, med vatten, skolor och sjukvård. Många bönder flydde hellre. Dessutom misslyckades staten i många fall med att bistå med utlovad service. I stället för att öka jordbrukets produktivitet, ledde det till minskad matproduktion. Projektet avbröts 1986, men återupptogs senare.

Internationell hjälp[redigera | redigera wikitext]

RAF:s C-130-flygplan matbombar 1985.

Nästan 8 miljoner personer blev offer för hungersnöden under torkan 1984, och över en miljon personer dog. Samma år (October 23[17][18]), blev ett nyhetsteam på BBC först att dokumentera hungersnöden, som Michael Buerk beskrev som en "blblisk hungersnöd under 1900-talet" och det "närmaste man kan komma ett helvete på jorden".[19] Reportaget chockade Storbritannien, och motiverade dess befolkning att rikta världens uppmärksamhet mot Etiopien.

I januari 1985 började RAF matbomba från Hercules C-130-flygplan. Andra länder, inklusive Sverige[20], Västtyskland, Polen, Kanada, USA och Sovjetunionen var inblandade i den internationella hjälpen.

Live Aid[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Live Aid
Rockkonsert i Philadelphia 1985 till förmån för svältdrabbade.

Live Aid, en insamling startade 1985 av Bob Geldof (som också startat välgörenhetsgruppen Band Aid föregående år), fick miljontals personer i västvärlden att ge pengar och uppmuntra sina regeringar att delta i hjälparbetet i Etiopien. Viss del av hjälpen gick också till drabbade områden i.[21] The event was one of the most widely-viewed television broadcasts in history, with over 400 million viewers worldwide.

Biståndspengar och rebellgrupper[redigera | redigera wikitext]

Den 3 mars 2010 publicerade Martin Plaut från BBC uppgifter om att miljontals biståndspengar spenderades på att köpa vapen av Tigrayan People's Liberation Front, en rebellgrupp som försökte störta den etiopiska regeringen. Rebellsoldater meddelade att de var utklädda till köpmän för att "lura icke-statliga organisationer". Reportaget citerade också ett CIA-dokument om att bistånd "nästan säkert var avsett för militära ändamål". En rebelledare uppskattade siffran till $95 million (£63 million).[22] Plaut menade också att andra inflytandet över icke-statliga organisationer var under Derg-militärjuntans kontroll. Vissa journalister menade att Derg använde pengar från Live Aid och Oxfam för att finansiera tvångsomflyttningsprogrammen, under vilka minst 3 miljoner personr skall ha tvångsomflyttats, öch mellan 50 000-100 000 dödats.[23] Dessa rapporter motbevisades senare av Band Aid[24] och efter en sju månader lång undersökning,[25] fann BBC att deras reportage rapportering varit missvisande om Band Aid-pengarna och hade också innehöll många sakfel och brist på bevis:[24]

Efter klagomål från Band Aid Trust the BBC har undersökt dessa uttalanden, och drog slutsatsen att det inte fanns några bevis för dem, varför de borde ha sänts. BBC bad om ursäkt utan förbehåll till Band Aid Trust för den vilseledande och orättvis bild som målades upp.[24]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 2 augusti 2011.
  • Clay, Jason; Holcomb, Bonnie. 1986. Politics and the Ethiopian Famine 1984-1985. New Brunswick and Oxford: Transaction Books ISBN 0-939521-34-2
  • de Waal, Alex. 1991. Evil Days: Thirty Years of War and Famine in Ethiopia New York & London: Human Rights Watch. ISBN 1-56432-038-3
  • —— 1997. Famine Crimes: Politics & the Disaster Relief Industry in Africa. African Rights and the International African Institute. ISBN 0253211581
  • Webb, Patrick; von Braun, Joachim. 1994. Famine and Food Security in Ethiopia: Lessons for Africa. Chichester: John Wiley and Sons.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Webb and von Braun (1994), p. 25
  2. ^ [a b] de Waal (1997), p. 112
  3. ^ Webb and von Braun (1994), p. 35
  4. ^ Webb and von Braun (1994), p. 29
  5. ^ de Waal (1991), p. iv
  6. ^ BBC-h2g2-A447266 "Band Aid and Live Aid", BBC - h2g2, 2000
  7. ^ de Waal (1997), p. 127
  8. ^ Ethiopia: Economy, CIA World Factbook, 2009
  9. ^ de Waal (1997), pp. 106-109
  10. ^ de Waal (1997), pp. 110-111
  11. ^ de Waal (1997), pp. 111-112
  12. ^ Clay & Holcomb 1986, 189.
  13. ^ Lucinda Fleeson, The Philapdelphia Enquirer, March 23, 1986
  14. ^ de Waal (1997), p. 115
  15. ^ de Waal (1997), pp. 113-114
  16. ^ Transcript of the program "Dimming the Sun" from NOVA, Public Broadcasting Service sändningsdatum: 18 april 2006
  17. ^ Harvey, Oliver (24 oktober 2009). ”Band Aid saved me but 25 years later my country is still hungry”. The Sun (London). http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/features/2697835/New-plea-for-help-from-face-of-Ethiopia-famine.html. Läst 17 juni 2010. 
  18. ^ 1984: Extent of Ethiopia famine revealed (Video)”. BBC News. 22 oktober 2009. http://news.bbc.co.uk/1/hi/in_depth/8315248.stm. Läst 18 juni 2010. 
  19. ^ Dowden, Richard (17 mars 2010). ”'Get real, Bob - buying guns might have been better than buying food': After Geldof's angry outburst, an expert on Africa hits back”. Mail Online (London). http://www.dailymail.co.uk/debate/article-1257735/Get-real-Bob--buying-guns-better-buying-food.html. Läst 18 juni 2010. 
  20. ^ Horisont 1984. Bertmarks 
  21. ^ ”In 1984 Eritrea was part of Ethiopia, where some of the song's proceeds were spent”. Arkiverad från originalet den 11 maj 2009. http://www.webcitation.org/5ghdX7JA4. Läst 8 maj 2009. 
  22. ^ Plaut, Martin. 3 mars 2010, BBC World Service, "Ethiopia famine aid 'spent on weapons'". CIA-rapporten är tillfänglig på CIA:s webbplats Freedom of Information Act, http://www.foia.cia.gov , sök på "Ethiopia" och bläddra till sektionen 1984/1985 för dokumentet "Ethiopia: Security and Political Impact of the Drought"
  23. ^ Rieff, David (24 juni 2005). ”Cruel to be kind?”. The Guardian (London). http://arts.guardian.co.uk/live8/story/0,16066,1513359,00.html. 
  24. ^ [a b c] ECU Ruling: Claims that aid intended for famine relief in Ethiopia had been diverted to buy armsBBC
  25. ^ BBC Apologizes Over Erroneous Live Aid Weapons Story

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]