Huset Este

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Estes vapen 1431
Estes vapen 1239

Huset Este är ett av Italiens äldsta och ryktbaraste furstehus, som under tionde århundradet förde titeln markgrevar.

Huset kan troligen ledas tillbaka till de karolingiska ståthållarna i Toscana på 800-talet. Ätten stammar från staden Este sydväst om Padua.[1]

Med Azzo II:s (d. 1097) söner Welf IV (d. 1101) och Fulco I (d. efter 1135) delade sig släkten i två grenar. Från den förre, som 1070 blev hertig av Bayern, härstammade den tyska Welf-esteska grenen; från Fulco I den italienska Fulko-esteska grenen. Till den förra hör de ännu levande husen Braunschweig och Hannover; den senare grenen förvärvade Ferrara, Marche Ancona, Modena och Reggio samt utgick på svärdssidan 1803 med Herkules III Rinaldo. Från dennes dotter Maria Beatrix och ärkehertig Ferdinand av Österrike härstammade huset Österrike-Este, som utslocknade på svärdssidan 1875.

Huset är berömt för sitt givmilda mecenatskap mot konstnärer. De märkligaste medlemmarna av huset Este är Nikolaus III (d. 1441) som kämpade mot Venezia, Florens och Bologna samt återställde det av fadern Albert grundade universitetet i Ferrara. Han efterträddes av sina söner Lionel (d. 1450), Borso (1450-71), som av kejsar Fredrik III utnämndes till hertig av Modena och Reggio samt av påven Pius II till hertig av Ferrara, samt Herkules I (1471-1505), som gjorde sitt hov till en samlingsplats för berömda lärda och utmärkta skalder, bl. a. Bojardo.

Hans son, den av bl. a. Ariosto så högt prisade Alfons I (1505-34), var utmärkt såsom fältherre och statsman. Han biträdde 1509 ligan i Cambrai, utnämndes till kyrklig överfältherre och kämpade på Kyrkostatens sida med framgång mot venezianerna. Då han emellertid vägrade att med påven avfalla från ligan, blev han bannlyst och miste Modena och Reggio. Leo X sökte även frånta honom Ferrara, och kampen fortfor under Klemens VII. Först efter Roms erövring 1527 återvann han sitt forna område och bekräftades besittningsrätten därtill 1531 av kejsaren. Han var gift med Lucrezia Borgia och följdes av sin son Herkules II (1534-59), som följdes av sin son Alfons II (1559-97), en praktälskande och äregirig furste, som gjorde ett fåfängt försök att vinna Polens krona. Han höll Tasso i långvarigt fängelse. Eftersom han inte hade några barn, bestämde han till sin efterträdare sin kusin Caesar (1597-1628), sonen till en naturlig son av Alfons I. Denne erkändes av kejsaren såsom hertig i de tyska rikslänen Modena och Reggio, varemot påven begagnade tillfället och indrog Ferrara och övriga län påven tilldelat huset Este.

Hans efterträdare Alfons III (1628-29), som gick i kloster (d. 1644), Frans I (1629-58), som 1635 förvärvade furstendömet Correggio, Alfons IV (1658-62) samt Frans II (1662-94), som utvidgade Biblioteca Estense och stiftade ett universitet i Modena, var obetydliga furstar. Den sistnämnde dog barnlös, och kardinal Rinaldo Este (1694-1737) lämnade sitt kyrkliga ämbete och besteg tronen. Genom sitt gifte med Charlotta Felicitas av Braunschweig förenade han de sedan 1070 skilda grenarna av huset. Han inköpte Mirandola.

Sonen Frans III (1737-80), gift med en dotter till Filip av Orléans, förlorade 1745 sina länder, men återfick dem vid freden 1748. Han samlade kring sig lärda, bl. a. Muratori och Tiraboschi. Frans' son Herkules III Rinaldo (1780-1803) gifte sig till Massa och Carrara, miste 1797 genom Campo-Formio-freden Modena och Reggio, men fick genom freden i Lunéville Breisgau. Vid hans död, 1803, övergick detta till hans dotter Maria Beatrix' son (med ärkehertig Ferdinand av Österrike-Este - se ovan !) Frans IV av Österrike-Este (d. 1846), som förlorade det genom freden i Pressburg 1805. Han återfick 1815 Modena och ärvde 1829 efter sin moder Massa och Carrara. Han förde ett despotiskt regemente, blev 1831 fördriven, men snart återinsatt på tronen av österrikiska trupper.

Hans son Frans V av Modena (1846-59) regerade i sin faders anda, blev 1848 fördriven, varvid Modena anslöt sig till Sardinien, men återvann redan samma år med österrikisk hjälp sin tron. 1859 blev han bortjagad igen, och Modena slöt sig till Sardinien. Med honom utslocknade 1875 på svärdssidan huset Österrike-Este.

Personer ur släkten[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.