Huvudvägar i Finland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Riksvägar är markerade med rött, stamvägar med gult på kartan

Finlands huvudvägar utgörs av riksvägar (vägnummer 1-29), stamvägar (nummer 40-98), regionalvägar (nummer 100-999) och förbindelsevägar (nummer 1000-9999). Majoriteten utgörs av längre trafiksträckningar. I Finland utgår de mest betydande riksvägarna utifrån Helsingfors. Innan dessa vägar började kallas riksvägar benämndes de i Finland som chaussér.

Vägnumrens historiska bakgrund[redigera | redigera wikitext]

År 1918 antog riksdagen en reform där byggandet och underhållet av allmänna vägar övergick på statens ansvar. Reformen var genomförd år 1921 då staten ansvarade för 23'800 km landsvägar. År 1932 föreslog en kommitté att man skulle klassificera landsvägarna i riksvägar och stamvägar. År 1938 togs sedan i bruk ett system där landsvägarna delades in i riksvägar samt stamvägar av klasserna A, B och C. Samtidigt fick riksvägarna och stamvägarna av klass A nummer. Sedan dess har systemet inte förändrats. En reform skedde först år 1996 då några riksvägar numrerades om och flera landsvägar upphöjdes till stamvägar.

I vägnummersystemet år 1938 upprättade man 21 riksvägar (numren 1-21) och 32 stamvägar av A-klass (numren 51-82). Riksvägarna nummer 1-7 utgick från Helsingfors, 8-10 från Åbo, 11-12 från Tammerfors och 13-15 från Viborg. Övriga vägar gick mera oregelbundet. Till en början var numren 50-99 reserverade för stamvägar, men på 1960-talet började man numrera stamvägar från nummer 40.[1] Samma system används fortfarande, men landavträdelserna efter Fortsättningskriget påverkade numreringen av vägarna då Viborg och Petsamo inte längre hör till Finland. Före gränsändringen på 1940-talet gick Riksväg 4 till Petsamo och riksväg 13-15 gick ända till Viborg. Riksväg 15 utgår numera från Kotka.

Riksväg nr 1-29[redigera | redigera wikitext]

Riksväg 4 i Heinola
Riksväg 14 längs Punkaharju
Riksväg 20 i Kuusamo


1 Helsingfors - Nummela - Salo - Åbo, äldre sträckningen skyltas som Nr 110
2 Palojärvi - Forssa - Vittis - Björneborg, äldre sträckningen skyltas som Nr 120
3 Helsingfors - Tavastehus - Tammerfors - Parkano - Jalasjärvi - Vasa
4 Helsingfors - Lahtis - Heinola - Jyväskylä - Uleåborg - Rovaniemi - Utsjoki (Gränsövergång mot Norge); äldre sträckningen Helsingfors - Lahtis skyltas som Nr 140.
5 Heinola - S:t Michel - Kuopio - Kajana - Kuusamo - Kemijärvi - Sodankylä
6 Forsby - Kouvola - Villmanstrand - Joensuu - Kajana
7 Helsingfors - Borgå - Kotka - Vaalimaa, gränsövergång mot Ryssland. (äldre sträckningen skyltas som Nr 170)
8 Åbo - Björneborg - Vasa - Nykarleby - Karleby - Limingo
9 Åbo - Loimaa - Tammerfors - Jyväskylä - Kuopio - Outokumpu - Joensuu - Tohmajärvi - Niirala (gränsövergång till Ryssland) fortsätter som A 130 mot Sordavala vid Ladoga
10 Åbo - Forssa - Tavastehus - Tulois
11 Nokia - Björneborg
12 Raumo - Vittis - Tammerfors - Lahtis - Kouvola
13 Nuijamaa (gränsövergång mot Ryssland) - Villmanstrand - S:t Michel - Jyväskylä - Kyyjärvi - Karleby
14 Jockas - Nyslott - Punkaharju - Parikkala
15 Kotka - Kouvola - S:t Michel
16 Ylistaro - Lappo - Kyyjärvi
18 Jyväskylä - Petäjävesi - Etseri - Alavo - Seinäjoki - Ylistaro - Laihela - Vasa
19 Jalasjärvi - Seinäjoki - Nykarleby
20 Uleåborg - Pudasjärvi - Taivalkoski - Kuusamo
21 Torneå - Pello - Muonio - Kilpisjärvi/(Treriksröset), gränsövergång mot Norge.
22 Uleåborg - Utajärvi - Kontiomäki[källa behövs]
23 Björneborg - Kankaanpää - Jyväskylä - Varkaus - Joensuu
24 Lahtis - Padasjoki - Jämsä
25 Hangö - Ekenäs - Lojo - Hyvinge - Mäntsälä
26 Fredrikshamn - Luumäki
27 Kalajoki - Ylivieska - Haapajärvi - Idensalmi
28 Karleby - Nivala - Mainua
29 Torneå (gränsövergång mot Sverige) - Keminmaa


Stamvägar nr 40-98[redigera | redigera wikitext]

Ring III (Stamväg 50) i Vanda
Stamväg 92 i Lappland


40 Omfartsväg runt Åbo: NådendalPikis
41 AuraOripääVambulaVittis
43 NystadLetalaEuraHarjavalta
44 KiikkaKankaanpääKauhajoki
45 HelsingforsTusbyHyvinge
46 KouvolaHeinola
50 Ring III rundar Helsingfors på norra sidan.
51 HelsingforsKaris
52 EkenäsJockis
53 TuloisPadasjoki
54 ForssaRiihimäkiHollola
55 BorgåAskolaMäntsälä
56 JämsäMänttä
57 TavastehusPälkäne
58 KangasalaKeuruKärsämäki
60 Omfartsväg runt Tammerfors: YlöjärviBirkalaTammerfors
62 S:t MichelImatra
63 KauhavaYlivieska
65 TammerforsKuruVirdois
66 LappoVirdoisOrivesi
67 SeinäjokiKauhajokiKaskö
68 VirdoisJakobstad
69 Äänekoski (Hirvaskangas)–Suonenjoki
71 KerimäkiKides
72 S:t MichelSuonenjoki
73 JoensuuLieksaNurmes
74 JoensuuIlomants
75 SiilinjärviKuhmo
76 SotkamoKuhmo
77 SiilinjärviKyyjärvi
78 PaltamoRovaniemi
79 RovaniemiMuonio
80 SodankyläKittilä
81 RovaniemiKuusamo
82 Rovaniemi (Vikajärvi)–KemijärviSalla
83 Rovaniemi (Sinettä)–Pello
86 EskolaLimingo
87 IdensalmiNurmes
88 BrahestadPulkkilaIdensalmi
89 PaltamoVartius (gränsövergång till Ryssland)
91 IvaloRaja-Jooseppi (gränsövergång till Ryssland)(–Murmansk)
92 KaamanenKarigasniemi(–Lakselv i Norge) – fortsätter i Norge som Riksvei 92
93 PalojoensuuHettaKivilompolo (–Alta i Norge) – fortsätter i Norge som Riksvei 93
98 Finska Övertorneå (gränsövergång till Sverige)

Regionalvägar nr 100-999[redigera | redigera wikitext]

Ring II (Regionalväg 102) i Esbo

ett urval


100 Skogsbackavägen, tvärgående gatuförbindelse norr om Helsingfors centrum.
101 Ring I, omfartsväg i Helsingfors
102 Ring II, kortare del färdigställd väster om Helsingfors
110 Tidigare riksväg 1, landsvägen Helsingfors - Salo - Åbo
120 Tidigare riksväg 2, landsvägen Helsingfors - Vichtis
130 Tidigare riksväg 3, landsvägen Helsingfors - Tavastehus - Tammerfors
140 Tidigare riksväg 4, landsvägen Helsingfors - Lahtis - Heinola
170 Tidigare riksväg 7, landsvägen Helsingfors - Borgå - Kotka
180 "Skärgårdsvägen", landsvägen S:t Karins - Pargas - Nagu - Korpo
749 "Sju broars väg", landsvägen Nykarleby - Jakobstad - Karleby
959 Landsvägen Karesuvanto - svenska gränsen vid Karesuando, ca 800 m.
969 Tidigare riksväg 4, Landsvägen Ivalo - Virtaniemi
970 Landsvägen Karigasniemi - Nuorgam
971 Landsvägen Enare - norska gränsen (- Kirkenes, Norge).

Förbindelsevägar nr 1000-9999[redigera | redigera wikitext]

  Vägdistrikt Nummer
01 Nyland 1000–1999
02 Åbo 2000–2999
04 Tavastland 3000–3999
03 Sydvästra Finland 4000–4999
08 Savolax-Karelen 5000–5999
09 Mellersta Finland 6000–6999
10 Vasa 7000–7999
12 Uleåborg 8000–8999
14 Lappland 9000–9999
Europavägarna i Finland

Europavägar i och till Finland[redigera | redigera wikitext]

En del av huvudlederna hör till Europavägarna. Dessa är trafikmässigt betydande rutter i Europa. Här nedan listas de Europavägar som åtminstone delvis går igenom Finland.


E 4 Helsingborg - Jönköping - Norrköping - Södertälje - Stockholm - Uppsala - Gävle - Sundsvall - Örnsköldsvik - Umeå - Luleå - Haparanda - Torneå
E 8 Tromsø - Muonio - Torneå - Kemi - Uleåborg - Vasa - Åbo
E 12 Mo i Rana - Storuman - Umeå - Holmsund - (Färja) - Vasa - Tammerfors - Tavastehus - Helsingfors
E 18 Enniskillen - Belfast - (Färja) - Stranraer - Carlisle - Newcastle / Kristiansand - Drammen - Oslo - Karlstad - Örebro - Västerås - Stockholm - Kapellskär - (Färja) - Nådendal- Åbo - Helsingfors - Fredrikshamn - Viborg - Sankt Petersburg
E 63 Sodankylä - Kuusamo - Kajana - Kuopio - Jyväskylä - Tammerfors - Åbo
E 75 Vardø - Utsjoki - Ivalo - Sodankylä - Rovaniemi - Kemi - Uleåborg - Jyväskylä - Lahtis - Helsingfors - förbindelsen saknas - Gdańsk - Katowice - Bratislava - Budapest - Belgrad - Skopje - Thessaloniki - Aten - Sitia


Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.mattigronroos.fi/Tiet/1938.htm

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]