Hyderabad (furstendöme)
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
Hyderabad var den största lydstaten i Brittiska Indien, omfattande den centrala delen av Deccan, mellan Centralprovinserna, Madras, Bombay och Berar.
Innehåll |
Historia [redigera]
Vid år 1500 hette denna stat Golconda.
Hyderbad lydde under stormogulen av Delhi ända till 1724, då turkmenen Asaf Djah, som 1713 blivit utnämnd till "nizam-ul-mulk" (statens ordnare), gjorde sig oberoende och grundlade en dynasti som härskade fram till 1948. Under fransmännens och engelsmännens strider i Ostindien fick nizamen stort inflytande, och Hyderabad blev vid freden i Paris 1763 förklarat för kungarike. Kort därefter började engelsmännens inkräktningar. 1761 avträddes till dem området kring Godavaris mynning. Genom fördragen 1853 och 1860 pantsattes provinsen Berar åt engelsmännen för lämnad krigshjälp och är numera, sedan även den 1874 avlidne nizamens stora skuld av dem öfvertagits, faktiskt engelsk besittning.
När Indien blev självständigt 1947 försökte Nizam Asaf Jah VII (regeringstid 1911–1948) bevara Hyderabad som en självständig stat, men riket invaderades av Indiens armé, som avsatte härskaren. Den nuvarande tronpretendenten är fårfarmare i Australien. Ännu kring 1950 var familjen den kanske rikaste i världen, men förmögenheten har snabbt smält undan.
Geografi [redigera]
Landet är högt i nodrväst, där Balaghatbergen nå 760 meter, och sänker sig mot sydöster. Det vattnas av en mängd floder, vilka ha sina källor på västra Ghats eller norra Deccan-platån och alla rinner mot öster. De största är Godavari med Penganga, gränsflod i norr, och Kistna med Tungabhadra i söder. Bergstrakterna är täckta av skog; vilda djur (tigrar, pantrar, hjortar o. s. v.) är talrika. Klimatet är hett och torrt, men inte hälsovådligt. Jorden är i allmänhet bördig och frambringar en mångfald av produkter: ris, vete, majs, bomull, indigo, sockerrör, tobak samt många fruktsorter. Därjämte fås mycket silke. Både järn- och stenkolslager finnas, men bearbetas blott i ringa mån.
Befolkning [redigera]
Av befolkningen var flertalet hinduer, vilka utgjorde den jordbrukande och industriidkande klassen och till stor del levde i knappa villkor. Muslimerna, som invandrade i landet omkring 1300, ha slagit under sig handeln och var de styrande. Huvudspråken var telugu, marathi, kanari och hindustani; telugu talas företrädesvis i öster och sydöst, marathi i väster och norr, kanari i sydväst. Urdu, de muslimska tjänstemännens språk, var helt naturligt fördelat på alla distrikten, men mest koncentrerat i och kring huvudstaden.
Ekonomi [redigera]
Utförseln består av ovannämnda landtmannaprodukter samt av guldstickade tyger från Aurangabad och ciselerade smiden; införseln omfattar socker, salt, järn- och stålvaror samt allehanda europeiskt kram. Genom sydvästra delen av Hyderabad gick järnvägen Bombay-Madras; från den utgår den österut, förbi staden Hyderabad löpande statsbanan, till vilken vid huvudstaden banan från Aurangabad ansluter sig.
Styrelseskick [redigera]
Nizamen var den förnämste muslimske fursten i Indien, och hans inkomster uppgick till 40 miljoner rupier årligen. Statsinkomsterna nådde till 382 miljoner rupier. Nizam uppställer som bidrag till försvaret 6 regementen kavalleri, 4 batterier artilleri och 6 bataljoner infanteri, tillsammans 7.660 man.
Folkmängden minskades 1891-1901 med omkring 3 procent, till följd av den svåra hungersnöd, som särskilt 1900 hemsökte vissa distrikt. Staten är indelad i 5 divisioner med sammanlagt 17 distrikt.
Referens [redigera]
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
Externa länkar [redigera]
