Blåand

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Hymenolaimus)
Blåand
Status i världen: Starkt hotad[1]
Blåand vid Staglands, Akatarawa Valley.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteHymenolaimus
G.R. Gray, 1843
ArtBlåand
H. malacorhynchos
Vetenskapligt namn
§ Hymenolaimus malacorhynchos
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
  • Anas malacorhynchos J. F. Gmelin, 1789
  • Hymenolaimus malacorhynchus felstavning

Blåand[2] (Hymenolaimus malacorhynchos) är en starkt hotad and som är endemisk för Nya Zeeland.[3]

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln är 53 centimeter lång, blågrå, med blekrosa näbb. Bröstet är rödbrunfläckat och ögonen gula. Ungfåglar är mindre fläckiga på bröstet och har grå ögon och näbb. Den är en kraftfull simmare och tar sällan till vingarna.[1]

Hanens spelläte beskrivs som en vissling på utandning, medan honans är ett skallrande, morrande läte.[4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Blåanden häckar i ihåliga stammar, bergsskrevor och andra skyddade platser. Den lägger vanligtvis sex ägg som ruvas av honan. Ungarna kan klara sig själva och simma i de starka strömmarna direkt efter kläckning. Både hona och hane vaktar över ungarna de 70–82 dagar det tar dem för att lära sig flyga.[5]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Arten äter nästan uteslutande vattenlevande invertebrater.[1] Tillfälligt kan den även äta frukter från alpint växande buskar.[6]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Blåanden förekommer i snabbt strömmande vattendrag i bergsområden i Nya Zeeland.[3] Den delas in i två underarter, nominatformen malacorhynchosSydön och hymenolaimus Nordön. Blåanden placeras som ensam art i släktet Hymenolaimus.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten som starkt hotad (EN) på grund av den mycket begränsade och fragmenterade[7] utbredningen och att arten minskar, framför allt på Sydön[8] till följd av predation från invasiva arter.[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 1 000 och 2 500 vuxna individer, även om den är svår att bedöma med tanke på den svårinventerade levnadsmiljön.[1] I de bestånd där predationen begränsats ökar artens fortplantningsförmåga avsevärt, från 91 % misslyckade häckningar och 0,64 flygga ungar per par till 94 % överlevnad och tre ungar per par.[8]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Blåand kan även vara ett dialektalt namn på knipa.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2022 Hymenolaimus malacorhynchos . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 21 december 2023.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Madge, Steve; Burn, Hilary (1987). Wildfowl: an identification guide to the ducks, geese and swans of the world. London: Christopher Helm. ISBN 978-0-7470-2201-5 
  5. ^ Adams, J.; Cunningham, D.; Molloy, J.; Phillipson, S. 1997. Blue Duck (Whio) Hymenolaimus malacorhynchos recovery plan. Department of Conservation, Wellington.
  6. ^ Harding, M. A. 1990. Observations of fruit eating by blue duck. Notornis 37: 150-2.
  7. ^ Whitehead, A. L.; Edge, K.-A.; Smart, A. F.; Hill, G. S.; Willans, M. J. 2008. Large scale predator control improves the productivity of a rare New Zealand riverine duck. Biological Conservation 141(11): 2784-2794.
  8. ^ [a b] Glaser, A.; van Klink, P.; Elliott, G.; Edge, K-A. 2010. Whio/blue duck (Hymenolaimus malacorhynchos) recovery plan: 2009–2019. Threatened Species Recovery Plan 62.. Department of Conservation, Wellington.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]