Hyperakusi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hyperakusi
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 H93.2
ICD-9 388.42
DiseasesDB 29099
MeSH engelsk

Hyperacusis/ljudöverkänslighet är inom sjukvården ett tillstånd där patienten är överkänslig mot vardagliga ljud, som vanligt porslinsskrammel, ljud från dammsugare, trafikbuller m.m. Omkring 9 % av den vuxna befolkningen lider av ljudöverkänslighet. Den verkar vara vanligare hos kvinnor och hos dom som har kortvarig tinnitus än hos män och dom som har långvarig tinnitus. Forskning visar ett samband mellan tinnitus och ljudöverkänslighet, men man kan vara ljudöverkänslig utan att ha varken tinnitus eller hörselskada. Ljudöverkänslighet är också vanligt bland barn, speciellt barn med inlärningssvårigheter, och man har konstaterat att både tinnitus och ljudöverkänslighet är lika vanliga hos den yngre populationen som hos den äldre. När hörselskador förekommer brukar det ofta vara en ganska lindrig diskanthörselnedsättning. Yrken som är överrepresenterade är musiker, lärare och kontorsanställda, inte som man skulle kunna tänka de "klassiska" bulleryrkena.

Bakgrunden till hyperacusis vet vi inte med säkerhet. En förklaring kan vara att ett störande utåt ledande system från hjärnstammen inte fungerar vilket skulle leda till att örat inte kan minska sin känslighet för olika typer av ljud. En annan förklaring är att hjärnans hörselsystem överreagerar på sinnesintryck från örat. Ytterligare en förklaring är att hyperacusis orsakas av en rubbning i hjärnans serotoninbalans. Psykologiska faktorer och stressfaktorer är viktiga i sammanhanget. Vissa undersökningar visar på ett samband mellan ljudkänslighet och psykisk sjukdom, även om man idag inte anser det. Hyperacusis kan orsaka somatiska problem som oro, depression och sömnsvårigheter. Isolering är inte en ovanlig konsekvens och utmanar den drabbade till uppfinningsrikedom och problemlösning för vardagliga göromål.

Känsligheten kan komma plötsligt eller gradvis och orsakerna kan vara både fysiologiska och psykologiska. Den psykiska påverkan ljuden har kan medföra sämre allmänhälsa, irritation, stress, ångest och rädsla. Känsligheten varierar för olika slags ljud. En del personer tycker att högfrekventa diskantljud är obehagliga, andra upplever lågfrekventa basljud som mer problematiska. Enligt Axelsson finns tinnitus samtidigt i 86 % av fallen. Forskning pågår.

Många som är ljudöverkänsliga klarar av vardagslivet med hörselskydd/hörselproppar. De är en tillgång när inget annat hjälper mot buller och oljud och finns för olika ändamål och tillfällen.

Adekvat information är av stor vikt för att få förståelse för problemet ljudöverkänslighet. Framför allt är informationen om att man inte skall undvika ljud viktig och att problemet inte är livshotande.

Definitioner[redigera | redigera wikitext]

Vi skiljer på ljudkänslighet och ljudirritation, där ljudkänslighet förekommer när ljudnivån avgör, medan ljudirritation påverkas av ljudets innehåll.

Ordet hyperacusis kommer från hyper- och grekiskans "á kousis" som betyder hörsel. Ordagrant betyder ordet hyperhörsel. Termen hyperacusis användes första gången av Perlman (1938). Mathisen (1969) föreslog termen hyperacusis dolorosa för att visa på den känslomässiga aspekten. Vernon (1987) definierade ljudöverkänslighet som intolerans mot vardagliga omgivningsljud. Klein m. kollegor (1990) definierade tillståndet som icke önskvärd respons på ljud som inte är hotfulla eller obekvämt höga för andra. Jastreboff och Hazell (2004) definierade hyperacusis som en onormalt stark reaktion på ljud inom den auditiva reaktionsvägen.

Professor Ulf Rosenhall, Karolinska sjukhuset/Karolinska Institutet, säger: "Överkänslighet för ljud är ett tillstånd som har uppmärksammats alltmer på senare år. En definition på ljudöverkänslighet är "ett abnormt obehag av ljud som inte besvärar friska individer". Denna definition är helt naturligt ganska vag och man har försökt att definiera olika former av ljudöverkänslighet på mer precis sätt. Ett viktigt begrepp i detta sammanhang är hyperacusis".

Enligt Goldstein och Scuman föreligger hyperacusis om obehagströskeln är lägre än 95 dB och det dynamiska området (området mellan obehagströskel och tontröskel) är mindre än 60 dB. Den definitionen innebär att patienter med hyperacusis besväras av en rad olika ljud som friska personer kan tolerera utan problem. Enligt Axelsson är medelvärdet för obehagströskeln cirka 77 dB, vilket betyder att man upplever även vad friska betecknar som måttliga ljud som obehagliga.

Överkänslighet[redigera | redigera wikitext]

Man kan definiera överkänslighet som en reaktion på något som man normalt inte reagerar på. De personer som drabbas kan ha svårt att få förståelse för sina problem. Ju mer man lär sig om sin överkänslighet, desto lättare är det att förklara den för omgivningen. Överkänslighet är ofta ett osynligt gissel och endast den som har drabbats kan säga hur det egentligen förhåller sig.

Decreased Sound tolerance (DST)[redigera | redigera wikitext]

DST kan beskrivas som en undergrupp till hyperacusis. Den består av överkänslighet för ljud (hyperacusis) och en stark motvilja för vissa ljud (misophonia).

Misophonia anses vara en neurologisk dysfunktion som uppstår från negativa upplevelser kopplat med speciella ljud.Termen utvecklades av professor Pavel Jastreboff och Dr. Margaret Jastreboff. Ljudet kan vara högt eller lågt och beskrivs ibland med uttrycket "selektiv ljudöverkänslighet".

Fonofobi (ljudfobi)[redigera | redigera wikitext]

NE definierar fonofobi som intensiv, irrationell rädsla för starka ljud och oväsen, speciellt arga eller upprörda röster. Inom audiologin har man inte kunnat skilja fonofobi från hyperacusis, men en möjlig skillnad är att fonofobi gäller specifika ljud med starka ångestreaktioner inför ljud. Hyperacusis kan sägas vara en generalisering av fonofobi. Fonofobi är ungefär lika utbrett som elallergi. Ett rassel med en nyckelknippa kan ge yrsel, en borrmaskin kan orsaka migrän osv.

Recruitment[redigera | redigera wikitext]

Ljudöverkänslighet i kombination med hörselnedsättning, där speciellt de yttre hårcellerna har en nedsatt funktion, brukar kallas recruitment of loudness. Ljud får då en ketchupeffekt. Skillnaden i ljudstyrka blir liten mellan ett ljud man knappt hör och ett ljud som är plågsamt högt. Till skillnad från hyperacusis patienter, som ofta har normal hörsel, påverkas loudness recruitment patienter inte av sinnesstämningar.

Behandlingar[redigera | redigera wikitext]

Behandlingar för ljudöverkänslighet är i stort samma som för tinnitusproblem. Den psykologiska behandlingen liknar traditionell fobibehandling och ibland blir ljudöverkänsliga patienter hjälpta av traditionell depressionsbehandling. Ljudkänsligheten har då en stark koppling till emotionella och autonoma nervcentra i hjärnan och hörupplevelserna påverkas av stress och känslor. Behandling med antidepressiva mediciner har hjälpt många av de här patienterna så att ljudöverkänsligheten gått ner till normal nivå inom några månader. Det är viktigt att betona vikten av att tinnitusdrabbade och ljudöverkänsliga patienter blir ordentligt utredda för att inte bli felbehandlade med risk att lidandet förlängs. Socialt stöd och kognitiva insatser hjälper till att reducera negativa följder av problemet. Avspänning är av yttersta vikt.

Alternativa behandlingar[redigera | redigera wikitext]

Det finns en mängd olika behandlingar inom alternativmedicinen som är värda att prova på. Generellt kan sägas att alla behandlingar har hjälpt någon, men alla blir inte hjälpta av alla behandlingar. Några exempel: akupressur, akupunktur, hypnos, örtterapier, massage, yoga och meditation osv.

KBT - kognitiv beteendeterapi[redigera | redigera wikitext]

När ett ljud för med sig negativa känslor som orolighet, rädsla, irritation, ilska eller skuld är det mer sannolikt att det består och blir kvar i fokus för medvetandet, än ett ljud som inte medför negativa aspekter. KBT syftar till att hjälpa personen att modifiera de negativa föreställningarna och det trygghetssökande beteendet. Personens beteende kan grunda sig på misstolkningar, t.ex. tror man att alla höga omgivningsljud stör koncentrationen och reducerar effektiviteten i det man gör. Detta kallas negativ automatisk tanke (NAT). KBT syftar till att belysa problemet så att personen kan identifiera och modifiera dysfunktionella regler i det dagliga livet och därmed stilla oron och rädslan.

ACT - Acceptance och Committment Therapy[redigera | redigera wikitext]

ACT är en form av klinisk beteendeanalys, en utveckling av KBT, som kom till Sverige för ca 10 år sedan. Den syftar till att hjälpa människor att hitta ett förhållningssätt till tankar och känslor som för till ett rikt, värdefullt och meningsfullt liv.

TRT - Tinnitus Retraining Therapy[redigera | redigera wikitext]

TRT är en effektiv terapi för tinnitus och ljudöverkänslighet. Begreppet myntades av neurofysiologen Pavel Jastreboff på 1980-talet. Teorin framlades 1990 då han i samarbete med Tinnitusklinikens grundare i London, hörselläkare Jonathan Hazell, utvecklade metoden. Enligt Jastreboff är det upplevelsen av ljuden som orsakar lidande, inte själva ljuden.Målet med behandlingen är att minska de negativa reaktionerna på ljud, som t.ex. irritation och obehag, genom tillvänjning eller habituering av ljudet. Behandlingen tar 12-18 månader och sker praktiskt så att man tillför omgivningsljud dygnet runt för att sänka ljudets upplevda ljudnivå.

Laser[redigera | redigera wikitext]

Audio-Laser-Kliniken har funnits i 15 år och erbjuder toppmodern och högteknologisk behandling av neurologiska skador och sjukdomstillstånd samt diverse hörsel- och balansrubbningar, bl.a. ljudöverkänslighet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]