I'm forever blowing bubbles

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

I'm Forever Blowing Bubbles är en sång som ingick i en Broadwaymusikal från 1918. Den dedicerades 1921 till fotbollsklubben West Ham, av upphovsmännen till sången detta eftersom upphovsmännen var stora fantaster till laget. Sedan slutet av 1920-talet har sången varit signatursång för West Hams stora fanskara och den sjungs vid varje hemmamatch på Boleyn Ground i Upton Park, östra London och även flitigt på pubarna runt omkring inför matcherna. Som en hyllning till West Ham United spelade punkbandet Cockney Rejects in låten 1980 och den förekommer flitigt i filmen Green Street Hooligans med Elijah Wood.

En svensk version av sången spelades in av Thory Bernhards 1950, med titeln Såpbubblor.

Text[redigera | redigera wikitext]

Refräng:

   I'm forever blowing bubbles,
   Pretty bubbles in the air.
   They fly so high,
   Nearly reach the sky,
   Then like my dreams,
   They fade and die.
   Fortune's always hiding,
   I've looked everywhere,
   I'm forever blowing bubbles,
   Pretty bubbles in the air. 

West Ham fansen sjunger en lite justerad text:

   I'm forever blowing bubbles,
   Pretty bubbles in the air.
   They fly so high,
   They reach the sky,
   And as my dreams,
   They fade and die.
   Fortune's always hiding,
   I've looked everywhere,
   I'm forever blowing bubbles,
   Pretty bubbles in the air.