IFK Göteborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
IFK Göteborg
600px colori do goteborg.svg
Grundinformation
Grundad 4 oktober 1904
Fullständigt namn Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg
Smeknamn Blåvitt,
Änglarna,
Kamraterna,
IFK
Serie Fotbollsallsvenskan
Ort Göteborg, Sverige
Hemmaarena Gamla Ullevi (match)
Kamratgården (träning)
(Kapacitet: 19 000)
Nyckelpersoner
Ordförande Sverige Karl Jortun
Klubbchef Sverige Martin Kurzwelly
Sportchef Sverige Mats Gren
Tränare Sverige Mikael Stahre
Matchställ
Kit left arm ifk1213h.png
Lagfärger
Kit body ifk1213h.png
Lagfärger
Kit right arm ifk1213h.png
Lagfärger
Kit shorts adidaswhite.png
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm ifk11a.png
Lagfärger
Kit body ifk1213a.png
Lagfärger
Kit right arm ifk11a.png
Lagfärger
Kit shorts ifk11a.png
Lagfärger
Kit socks color 3 stripes white.png
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Svenska mästare 18 (1908, 1910, 1918, 1935, 1942, 1958, 1969, 1982, 1983, 1984, 1987, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1996, 2007)
Seriesegrare 13 (1935, 1942, 1958, 1969, 1982, 1984, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1996, 2007)
Kamratmästerskapen 11 (1909, 1910, 1912, 1913, 1914, 1915, 1920, 1921, 1922, 1924, 1940)
Svenska cupen 6 (1979, 1982, 1983, 1991, 2008, 2013)
Svenska serien 5 (1912/1913, 1913/1914, 1914/1915, 1915/1916, 1916/1917)
UEFA-cupen 2 (1982, 1987)
Mästerskapsserien 1 (1991)
Supercupen 1 (2008)
Royal League Silver (2005)
Övrigt
Supporterklubb(ar) Supporterklubben Änglarna
Webbplats ifkgoteborg.se
Soccerball current event.svg IFK Göteborg 2014
Uppslagsordet ”Blåvitt” leder hit. För Coops varumärke, se Coop Butiker & Stormarknader#Egna varumärken.
För klubbens övriga sektioner, se IFK Göteborg (olika betydelser).

IFK Göteborg, lokalt ofta bara IFK (IdrottsFöreningen Kamraterna), även Blåvitt, Änglarna och Kamraterna, är en svensk fotbollsklubb, grundad 4 oktober 1904. Inför Allsvenskan 2013 låg IFK Göteborg tvåa i Fotbollsallsvenskans maratontabell[1] och har blivit svenska mästare 18 gånger.

Under 1980-talet hade klubben sin storhetstid, och 1982 vann laget samtliga större tävlingar; Allsvenskan, SM-slutspelet, Svenska cupen, Tipscupen, och som första svenska klubb UEFA-cupen. IFK fick samma år mottaga Fair Play-priset samt tilldelades Hall of Fames hedersomnämnande vid Idrottsmuseet i Göteborg[2]. Under 1980-talet vann klubben UEFA-cupen ännu en gång, år 1987. UEFA-cuptitlarna innebar att IFK Göteborg kunde titulera sig som den 32:a bästa klubben i Europa, alltså samma som för dagens Europa League-vinnare. Däremot lyckades IFK aldrig riktigt att ta det sista steget i Europacupen, till skillnad från Malmö FF, utan åkte snöpligt ut på straffar mot FC Barcelona i semifinalen 1986.[3] IFK Göteborgs semifinalplats i Europacupen 1986 får ändå betraktas som klubbens framgångsrikaste prestation i internationella sammanhang.

Även under 1990-talet var IFK Göteborg Sveriges mest framgångsrika herrfotbollslag, då laget vann sex titlar i Allsvenskan, 1990–1991 och 1993–1996.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Början[redigera | redigera wikitext]

Karlsrofältet invid Änggården där IFK Göteborg spelade sin första match 1904. I bakgrunden Annedalskyrkan.
IFK Göteborgs lag år 1905.

IFK Göteborg grundades den 4 oktober 1904 då ett tjugotal ungdomar samlats på Café Olivedal, i hörnet av Olivedalsgatan och Sveaplan i dåvarande Majornas sjunde rote,[4] där de bildade krets 39 av Idrottsföreningen Kamraterna. Initiativtagare var den unge chalmersingenjören Arthur Wingren, som också blev föreningens första ordförande. Chalmers har för övrigt gamla fotbollstraditioner med Chalmers Bollklubb som bildades 1889[5]. De övriga i styrelsen var Enoch Olsson (vice ordförande), John Säwström (sekreterare), Nils Andersson (vice sekreterare), M. Meyer (kassör), Herbert Johansson (intendent) samt de båda suppleanterna James Andersson och S. Ljunggren.[6][7]

IFK:s föregångare var IF Kamraterna i Annedal som bildades 1895, men upphörde 1899[8]. Ytterligare två föreningar hade uppstått i Annedal; Idrottssällskapet Kamraterna och Annedals Sportklubb. Medlemmarna i de två föreningarna hade det svårt i början, eftersom det var svårt för arbetare att få tiden att räcka till idrott också. Dessutom möttes idrotten med misstänksamhet och ibland förakt bland grannarna i Annedal, men på försommaren 1904 samlades de drivande krafterna i Idrottssällskapet och Sportklubben då en sammanslagning diskuterades. De beslutade om att ansöka hos Centralstyrelsen för Kamratförbundet om att få bilda en egen krets i Göteborg. Runt om i Sverige fanns redan en rad föreningar med namnet "Kamraterna", men för att bli en av de många kamratkretsarna måste man ha Centralstyrelsens godkännande. De fick dock ett överraskande besked från Centralstyrelsen i Stockholm om att en ansökan från Göteborg redan hade beviljats, insänd av två ingenjörsstuderande på Chalmers tekniska högskola, Arthur Wingren och S. Ljunggren. Eftersom Wingren och Ljunggren bara hade lyckats samla ett fåtal intresserade, hade de inte hunnit få igång någon verksamhet inom kretsen vilket ledde till möte.[9]

Det var strax söder om Linnéplatsen som Karlsrofältet fanns, den första träningsplanen. Här spelade Blåvitt fyra vänskapsmatcher under hösten 1904, och vann med målskillnaden 8-2.

Förebilden var IFK Norrköping, med bland annat namnet och färgerna. På hösten 1904 ändrades namnet till Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg genom en sammanslagning med Annedals Sportklubb. Femtio personer betalade medlemsavgift, och den blåvitrandiga klubbdräkten kom först 1910, innan dess användes vita tröjor och blå byxor. Första lagkaptenen var John Säwström, och den första reguljära fotbollsmatchen spelades mot IK Vikingen som IFK förlorade med 1-2. IFK startade i SM första gången 1907, och i första matchen mötte Örgryte IS med förlust 0-8. I Sveriges första fotbollslandskamp, mot Norge 1908, deltog tre spelare från IFK; Ove Eriksson, Nils Andersson och Erik Börjesson.[10]

Under åren 1904–1970 vann IFK Göteborg sju svenska mästerskapsguld, det första den 11 oktober[11] 1908 mot IFK Uppsala, som laget besegrade med 4-3 inför cirka 3 000 åskådare på Walhalla idrottsplats. Blåvitts första fixstjärna var Erik Börjesson, som kom från Jonsered drygt ett år före SM-finalen mot IFK Uppsala, i juli 1907. Börjesson spelade cirka 300 matcher för Blåvitt, åren 1907–1910 och 1912–1920.[11] Den andra svenska mästerskapssegern kom 1910 mot Djurgårdens IF med 3-0 inför 5 510 personer, där Erik Börjesson gjorde alla tre målen.[10]

Östra Hamngatan 24 var adressen för IFK:s första klubblokal, som öppnades år 1920 (numera riven).[10] Det tredje SM-guldet vann IFK Göteborg under första världskriget 1918. Detta var IFK Göteborgs första SM-final i Stockholm, på Stockholms Stadion. 6 000 åskådare satt bänkade då IFK Göteborg vann med 5-0 mot Helsingborgs IF. I den första säsongen för Allsvenskan, som startade säsongen 1924/1925, placerade sig IFK på en andra plats.[10] Filip Johansson blev Allsvenskans första skytteligavinnare när han 1924/1925 gjorde 39 mål på 22 matcher, vilket är rekord. Det första allsvenska guldet kom säsongen 1934/1935, då laget tränades av Eric Hjelm. Nästa SM-guld kom 1942, då laget vann med fyra poängs marginal över GAIS.[10]

Tidiga utlandsturnéer[redigera | redigera wikitext]

Den första resan som IFK gjorde utanför Norden, var då man 1924 reste till Spanien och den dittills mest omfattande turné som ett svenskt fotbollslag hade gjort. Man spelade fem matcher: dubbelmöten mot FC Barcelona och Bilbao samt gjorde en match mot Atletico Madrid. AIK-aren Rudolf "Putte" Kock var av något skäl inlånad för spel på resan. En annan långresa gick 1949 till Nordamerika. Man hade blivit inbjuden av The Scandinavian Soccer Football Committee att spela nio matcher i USA och Kanada mellan 12 juni och 9 juli. Syftet var att marknadsföra europeisk fotboll, soccer. Fyra ledare och arton spelare följde med på resan, klädda i blå gabardinkostymer, vita skjortor och blåvita sidenslipsar. Spelprogrammet var: 12 juni Belfast Celtic i New York (0-3), 15 juni Newcastle United i Toronto (4-0), 19 juni Newcastle United i New York (3-0), 25 juni Chicago Selects i Chicago (1-3), 1 juli Manitoba All Stars i Winnipeg (1-10), 4 juli Ohio All Stars i Cleveland (0-5), 6 juli National League Stars i Toronto (1-5), 8 juli New England Stars i Ludlow (1-1) samt den 9 juli New York State All Stars i New York (2-7). Vunna, oavgjorda, respektive förlorade matcher samt målskillnad, blev: 9, 6, 1, 2, 34-13. Målskyttar var: Dan Ekner (9), Erik Bergqvist (6), Lennart Johansson och Arne Nyberg (4), Holger Bengtsson (3), Holger Hansson och Sven Sjöblom (2) samt Bertil Rylander, Gösta Schmidt och Stig Segerdahl (1). Dessutom ett självmål. Till bästa spelare under turnén utsågs Holger Bengtsson. Den 35 dagar långa turnén hade kostat IFK cirka 30 000 kronor.[12]

Änglarna[redigera | redigera wikitext]

Namnet "Änglarna" föddes i mitten av 1950-talet, av kolportören Bengt Nilsson. En söndagskväll kom han inrusande på Gropen, Hotel Palace bakficka – som ofta besöktes av journalister – och skrek: Det finns bara ett ord för dom – Änglarna!
Tidigare på dagen hade IFK Göteborg slagit AIK med 5-3. Bland gästerna fanns den legendariske Ny Tid-tecknaren Gunnar "Bong" Bongberg, som dagen efter ritade sitt dubbelspaltiga Ullevi-reportage med temat "änglarna". Därmed blev tidningsförsäljarens spontana utrop ett begrepp.[13]

Det dröjde till 1958 då IFK vann Allsvenskan, samma år som det spelades VM i Sverige och Ullevi var nybyggd. I laget som tränades av Walter Probst spelade bland andra Bengt "Fölet" Berndtsson, Owe "Fiskar-Owe" Ohlsson och Bertil "Bebben" Johansson.[14] "Bebben" var mycket värdefull för laget och skulle som tränare vinna SM-guld med IFK 1969, "Fölet" Berndtsson och Owe Ohlsson togs ut i VM-truppen.[15] 1961 invigdes Kamratgården och IFK spelade 5–5 mot de blivande svenska mästare IF Elfsborg i en klassisk match.[16] 1962 anslöt landslagsanfallaren Yngve Brodd från proffslivet i Frankrike till IFK och blev 1963 tränare för laget som han ledde fram till 1966.[15]

1969 tog IFK efter två niondeplatser 1967–1968 SM-guld för första gången på elva år med Bertil "Bebben" Johansson som tränare. IFK-anfallaren Reine Almqvist blev allsvensk skyttekung med 16 fullträffar med andra nyckelspelare i mittbacken Björn Ericsson, lagkaptenen Reine Feldt och kreativa mittfältaren Göran "Pisa" Nicklasson. Nicklasson debuterade i landslaget och blev uttagen till VM i Mexiko 1970. Laget spelade en enkel fotboll, av "Bebben" Johansson lanserad som "bonnfotboll".[15] IFK var också det lag med högst publiksnitt och hade säsongens högsta publiksiffror i de två derbyna mot Gais. Nästa säsong kom IFK att åka ur. I den sista matchen slog Örebro SK IFK hemma på Eyravallen med 1–0, och därmed åkte IFK ur serien. Publikbråk uppstod då fans till IFK Göteborg rusade in och försökte riva ner målburen i hopp om omspel och matchen avbröts med cirka 8 minuter kvar och IFK-supportrar hamnade i bråk med polis.[16]

1970-talet[redigera | redigera wikitext]

Efter IFK Göteborgs guld 1969 åkte klubben ur Allsvenskan 1970. IFK förblev i dåvarande division II (idag Superettan) under ett antal år. Några spelarprofiler under denna period var bland annat Donald Nicklasson, Sten Danielsson och Eddy Magnusson. De första åren i division 2 innebar en värvningskarusell. 1972 spelade 28 spelare i IFK:s A-trupp varav 13 var nyförvärv och 1973 var det 19 nya spelare i truppen. Samtidigt rasade publiksiffrorna och IFK hade dålig ekonomi.[17] Bertil Westblad blev ny ordförande 1972 och 1974 blev Anders Bernmar vice ordförande och klubbdirektör. Bernmar var inte bara en framgångsrik värvare av spelare utan utmärkte sig också med sitt sinne för PR. Bernmar plockade upp uttryck som champagnefotboll och Folkets lag i reklam för IFK som bidrog till att intresset för IFK ökade rejält och IFK blev ett lag som lockade storpublik.[18] 1976 skrev Gert Lengstrand Heja Blåvitt och Schytts spelade in den på albumet "Änglalåtar".[19] Låten har sedan dess spelats på IFK:s hemmamatcher. 1976 sattes ett rekord för division II när 50 690 åskådare följde derbyt mot Gais.[20]

Under Westblad och Bernmars ledning inleddes en satsning och Kamratgården intecknades och styrelsen gick i borgen för lån.[21] IFK gjorde flera uppmärksammade värvningar i landslagsspelarna Björn Nordqvist och Ove Kindvall som anslöt 1975 och Ralf Edström som anlände 1977. 1975 kom IFK tvåa i Division II efter Kalmar FF som avancerade till Allsvenskan med en poängs marginal gentemot IFK. Nästföljande säsong kunde IFK säkra återkomsten till Allsvenskan när man vann Division II med åtta poängs marginal framför tvåan Helsingborgs IF.[21] Under comebacksäsongen i allsvenskan 1977 hade IFK 23 760 åskådare i snitt per hemmamatch, det näst högsta snittet i Sverige genom tiderna. 1978 följde IFK efter Malmö FF och införde "halvproffsverksamhet" där spelare arbetade halvtid och fick mer tid över till träning.[22]

I slutet av 1970-talet kom en ny ung generation spelare fram som skulle lyfta klubben till toppen. Från Jonsered kom anfallaren Torbjörn Nilsson som 1976 debuterade i landslaget. 1975 värvades Conny Karlsson och Jerry Carlsson från IFK Oskarshamn efter tips från Torbjörn Nilsson[23]. Från Hisingen och IF Warta hämtades Glenn Hysén och från Lerkil Glenn Strömberg. 1976 värvades återigen ett brödrapar i Tommy Holmgren och Tord Holmgren från Gällivare. 1979 blev Sven-Göran Eriksson ny tränare för IFK och implementerade sitt nya spelsystem som skulle komma att lyfta laget till oanade höjder. IFK:s spelsystem har beskrivits av Sven-Göran Eriksson som ett som bygger på kollektiv insats med utrymme för individualism.[21]

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

Volksparkstadion 1981.

Efter ett 1970-tal där Malmö FF dominerat allsvenskan tog IFK över den rollen under 1980-talet efter Östers IF:s korta tid i toppen av allsvenskan 1980–1981. En första framgång i Europa fick IFK i Cupvinnarcupen 1980 då IFK tog sig till kvartsfinal men förlorade mot Arsenal FC. Tack vare andraplatsen i Allsvenskan 1981 deltog IFK i Uefacupen 1981/1982. I de inledande omgångarna vann IFK mot finländska Valkeakoski, österrikiska SK Sturm Graz samt rumänska FC Dinamo Bucureşti och kvalificerade sig för kvartsfinal – där IFK lyckades slå ut Valencia CF i kvartsfinalen. Den första matchen i Valencia var en vändpunkt och har beskrivits som ett mirakel och en match där IFK:s höga press störde hemmalaget. I returen vann IFK inför 50 108 åskådare med 2–0. IFK tog sedan en finalplats efter att ha besegrat FC Kaiserslautern.[21]

I finalen mötte IFK Hamburger SV i två matcher. Efter en 1–0-seger på Ullevi förväntades Hamburger SV dominera i returen men IFK kom att vinna med 3–0 på Volksparkstadion. IFK Göteborg hade som första svenska lag - och hittills enda - tagit hem en europeisk titel. Segern i Uefa-cupen var oväntad men innebär att klubbens ekonomi kunde räddas. IFK var våren 1982 en förening utan lugn. Styrelsemedlemmar hade avgått och klubben hade miljonskulder. För att kunna åka till Valencia tvingades Anders Bernmar be sponsorn SKF om ett snabblån. Ordförande Bertil Westblad avgick och Gunnar Larsson valdes till hans efterträdare i mars 1982.[21] I laget spelade inte mindre än fyra Glenn: Glenn Hysén, Glenn Strömberg, Glenn Schiller och Glenn Holm, ett faktum som gett upphov till den populära ramsan "Alla heter Glenn i Göteborg" av Hammarbys fans under andra SM-finalen 1982 på Söderstadion. Andra profiler i laget var landslagsmålvakten Thomas Wernersson, Ruben Svensson, mittbacken Conny Karlsson, mittfältaren Tord Holmgren och anfallaren Dan Corneliusson.[21]

1982 vann IFK Göteborg även Allsvenskan och segrade i Svenska cupen. I mästerskapsfinalen vann IFK mot Hammarby IF på Söderstadion i den andra finalmatchen med 3–1 och vann därmed med sammanlagt 4–3. I samband med finalmatchen tilldelades Torbjörn Nilsson Guldbollen.[24] IFK hade även stått för en utklassning i semifinalen mot Malmö FF med sammanlagt 8-1. Däremot lyckades IFK inte erövra Bragdguldet, som gick till Mats Wilander efter hans seger i Franska öppna. IFK:s grattistelegram till bragdmedaljören löd:

Vi slog för många bollar i nät. Medaljen är din. Tack för en god match och grattis!
— IFK Göteborg[25]

IFK vann SM-guld även 1983 och 1984 och kunde dessutom försvara segern i Svenska cupen 1983. I allsvenskan slutade IFK trea 1983 men i dåtidens SM-slutspel kunde IFK ta hem mästerskapet efter 1–1 och 3–0 i finalerna mot Östers IF. 1984 vann IFK allsvenskan och defilerade i mål som svenska mästare efter sammanlagt 7–1 mot IFK Norrköping i SM-finalen.

Nästa stora internationella framgång för IFK Göteborg kom 1986 då laget nådde semifinal i Europacupen för mästarlag efter segrar över Fenerbahçe SK och Aberdeen FC. I laget spelade nu en ung anfallare från Kallebäck, Johnny Ekström som samma år landslagsdebuterade och andra nya spelare efter 1982 var Roland Nilsson och Stefan Pettersson. Dessutom hade Torbjörn Nilsson återvänt efter proffsåren i Kaiserslautern. I den första semifinalen vann IFK mot det spanska storlaget FC Barcelona med 3–0 och såg ut att i det närmaste säkrat en finalplats, men Barcelona vann med samma siffror hemma och vann sedan straffsparksläggningen.[21] Torbjörn Nilsson blev turneringens skyttekung med sju fullträffar.

Den framgångsrika säsongen 1986–1987 slutade med SM-guld 1987 efter två dramatiska finaler mot Malmö FF. Säsongens höjdpunkt blev den andra finalsegern i Uefacupen mot Dundee med sammanlagt 2–1. Den stora prestationen i turneringen var kvartsfinalsegern mot Internazionale där IFK gick vidare efter 1–1 på San Siro. Efter segern i Uefacupen 1987 försvann elva spelare, bland dem Stig Fredriksson, Glenn Hysén (Fiorentina), Peter Larsson (AFC Ajax), Thomas Wernersson och Tord Holmgren (Fredrikstad). Fredriksson och Wernersson utsågs till nya klubbdirektörer.[21] 1988 slutade Blåvitt tvåa i allsvenskan och åkte ur slutspelet i semifinalen mot Djurgården.

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 1990-talet fortsatte framgångarna för IFK och laget blev svenska mästare 1990 och 1991. IFK hade värvat bland annat Kennet Andersson och Stefan Rehn. Efter några år som ungdomstränare blev Roger Gustafsson huvudansvarig för A-laget 1990.[14] IFK har sedan början av 90-talet en tradition att äta pyttipanna, så kallad guldpytt, endast i samband med att de vinner Allsvenskan och blir svenska mästare i fotboll.[26][27]

1993 inleddes en dominans i allsvenskan när laget 1993–1996 tog fyra raka segrar. Laget spelade återkommande i UEFA Champions League. I 1992-1993 års upplaga slutade laget tvåa bakom AC Milan i gruppspelet som gällde en finalplats. I Uefa Champions League 1994/1995 vann IFK sin grupp före tvåan FC Barcelona men åkte sedan ut i kvartsfinalen mot Bayern München på bortamålsregeln. Denna period hade IFK bland andra landslagsspelarna Håkan Mild, Thomas Ravelli, Magnus Erlingmark, Jesper Blomqvist, Teddy Lucic, Pontus Kåmark och Joachim Björklund i truppen som alla var med i Sveriges VM-trupp som tog brons 1994. IFK:s senaste deltagande i Champions League följde säsongen 1997–1998 då laget kvalificerade sig genom att slå ut Glasgow Rangers i kvalet med sammanlagt 4–1. I gruppspelet slutade IFK på en sistaplats bakom Bayern München, Paris SG och Besiktas.[14]

1996 köpte IFK Niclas Alexandersson från Halmstads BK och Andreas Andersson från Degersfors IF. Laget slutade tvåa i allsvenskan efter Halmstads BK vilket efter föregående år sågs som ett misslyckande. De följande åren blev utan framgångar för IFK som året efter slutade på en åttondeplats. För första gången på länge var IFK Göteborg inte heller bästa klubben i staden, i och med att Västra Frölunda IF Fotboll knep en femteplats. Flera spelare lämnade: Jesper Blomqvist och Andreas Andersson blev utlandsproffs och Thomas Ravelli avrundade karriären i USA. IFK gjorde därefter flera värvningar i form av Christian Karlsson, Joakim Persson, Stefan Bärlin och Magnus Pehrsson som hade stora förväntningar på sig men som inte lyckades på Kamratgården. IFK värvade även internationellt genom anfallaren Emmanuel Tetteh. En lyckad värvning blev målvakten Bengt Andersson. Tränaren Mats Jingblad lämnade mitt under säsong efter 0–4 mot Örebro SK och in kom den gamla IFK-anfallaren Reine Almqvist. Almqvist lämnade i sin tur under säsongen 1999 efter en för IFK inte tillfredsställande säsong och Stefan Lundin tog över som tränare.[28]

2000-talets början[redigera | redigera wikitext]

IFK Göteborg spelar mot Hammarby IF.

Inför säsongen 2000 värvades spelartrion Gustaf Andersson, Tomas Rosenkvist och Mikael Sandklef från lokalkonkurrenten Västra Frölunda IF Fotboll. Nyförvärven gjorde succé och IFK låg i toppen av allsvenskan under sommaren, men det blev till slut en fjärdeplats. Vänsterbacken Stefan Landberg skadades och tvingades avsluta sin karriär. 2000 avgick Gunnar Larsson som ordförande efter 18 år på denna post.[28]

2001 kompletterades truppen med hemvändaren Pontus Kåmark, och Martin Ericsson. Juniorerna Fredrik Karlsson/Risp och Sebastian Johansson – och klubben ledde allsvenskan i början av juni. Håkan Mild skadade sig på våren, och laget föll således i tabellen. Mild gjorde comeback på hösten och blåvitt slogs om seriesegern, men efter bortaförlusterna mot GIF Sundsvall och Helsingborg i de sista matcherna slutade säsongen med en ny fjärdeplats i den Stockholmsdominerade tabellen. 2001 hade IFK totalt 20-0 i målskillnad mot Malmö FF, varav IFK:s största segersiffror (10-0) blev ett faktum.[28]

Inför 2002 var IFK för första gången på länge inte en av förhandsfavoriterna till SM-guldet. Flera spelare såldes och truppen präglades av många skadade spelare, utan att hitta motsvariga ersättare. Förlusterna kom en efter en och 2-5 mot Öis inför 42 386[29] personer ingick. Den 29 augusti 2002 avgick Lundin efter förlusten mot FC Zimbru i UEFA-cupen och ersattes av "guld"-Roger Gustafsson som tillfälligt hoppade in som tränare. I näst sista omgången vann Blåvitt borta mot Hammarby med 1-0 efter ett mål i slutminuterna av Patric "Långås" Andersson vilket blev ett mycket viktigt mål för IFK – då en eller noll poäng hade gett en placering under kvalstrecket inför den sista omgången där Kalmar FF väntade på hemmaplan. Blåvitt förlorade matchen med 0–2 och buades ut av sina egna fans. På grund av förlusten var det inte längre upp till Blåvitt själva om de skulle stanna kvar i Allsvenskan eller åka ur, nedflyttningskonkurrenten IFK från Norrköping hade vid seger i sin sista match gått förbi IFK i tabellen och tagit kvalplatsen. Det ville sig dock inte för IFK Norrköping som hade stolpe ut i matchen borta mot Gif Sundsvall som slutade 1–1. Kontraktet i Allsvenskan säkrades genom vunnet kval mot Västra Frölunda IF Fotboll.[28]

Under vintern 2002/2003 lämnade Jon-Inge Høiland klubben, och ny tränare i IFK blev Bosse Johansson. Nya försärkningar kom med Hans Blomqvist, Mamadou Diallo och Martin Crossa. Ingen av dessa tog någon ordinarie plats under säsongen och alla lämnade eller blev utlånade året efter. Hans Blomqvist blev en ny publikfavorit i sin hemmadebut med två mål mot Malmö i 3-0-segern.[30] Andra nämnvärda segrar var 5–2 inför 40 382 åskådare[29] på Ullevi mot ÖIS den 27 maj och 1–0 hemma mot Djurgårdens IF, och IFK slutade på sjunde plats.[28]

2004[redigera | redigera wikitext]

2004 firades 100-årsjubileumsåret och IFK slutade på tredje plats efter stora spelarinvesteringar, följt av spelarskador med mera, och några matcher med stor publiksiffror. Den stora investeringen var anfallaren Peter Ijeh som köptes från Malmö FF. Efter Allsvenskans slut spelade IFK Svenska cupen-final mot Djurgården, förlust med 1-3. Efter 2004 lämnade Bosse Johansson klubben och laget behövde en ny tränare, vilken blev norrmannen Arne Erlandsen från Lillestrøm SK.[31]

Åren 2005 och 2006[redigera | redigera wikitext]

Dagens Kamratgård byggdes 2012–2013.

Inför 2005 hade IFK Göteborg spelat i nystartade Royal League men förlorat finalen mot FC Köpenhamn efter 13 straffsparksomgångar. Oscar Wendt, Karl Svensson, Mattias Bjärsmyr, Pontus Wernbloom, Andres Vasquez, bröderna Jonatan Berg samt Marcus Berg blev den "nya generationen" som tog över efter alla spelare som var skadade eller lämnade klubben. Ullevi fylldes vid guldstriden i Allsvenskan; DIF vann matchen med 3-1.

På hösten hade klubben blivit anklagad för skattebrott, där Mats Persson och Peter Ijeh hämtades av polis för förhör. Anklagelserna gällde Peter Ijehs och Stefan Selakovics övergångar till klubben. Denna händelse döptes av tidningarna till "IFK Göteborgs omtalade skatteaffärer". Detta gjorde att dåvarande ordförande Bengt Halse, sportchefen Mats Persson och kassören Janne "Plånbok" Nilsson, avgick. Peter Ijeh krävde att få lämna laget och såldes till FC Köpenhamn. Klubben fick också betala 13 miljoner kronor i obetald skatt, samt skattetillägg för Peter Ijeh och Stefan Selakovic.[32] Klubben lyckades dock undvika ytterligare bestraffning, till exempel tvångsnedflyttning, genom att hävda trolöshet mot huvudman vilket gjorde att all skuld lades på de tidiga nämnda aktörerna.[33]

Stig Lundström blev sedan klubbens nya ordförande. Gamla storspelaren Håkan Mild tackade för sig och blev hyllad under sin sista match mot norska Lyn i Royal League, och blev efter detta sportchef för klubben.

Under vintern försökte Blåvitt förstärka truppen i form av Magnus Kihlberg, Thomas Olsson, Ali Gerba och Jonas Wallerstedt. De två förstnämnda kom i stort sett gratis till klubben, medan kanadensaren Gerba kostade tre miljoner kronor. IFK placerade sig inledningsvis högt upp i tabellen, men efter VM-uppehållet avgick Arne Erlandsen. Orsaken sades vara att Erlandsen ville köpa in några rutinerade spelare till guldstriden, men det var emot klubbens vilja. Den assisterande tränaren Kjell Petersson tog över.

Under sommaren lämnades IFK av Karl Svensson (för Glasgow Rangers), och Oscar Wendt (FC Köpenhamn, för 8 miljoner) och IFK fick backbrister. Laget slutade till slut på åttonde plats i Allsvenskan 2006.

2007[redigera | redigera wikitext]

IFK Göteborg gjorde inför säsongen 2007 klart med en ny tränartrio. På spelarfronten hade inte klubben värvat något känt namn utan fortsatte att satsa på unga spelare.

I augusti såldes Marcus Berg till den holländska klubben FC Groningen för över 30 miljoner kronor. Den tidigare petade mittfältaren Pontus Wernbloom klev fram i den nya rollen som anfallare och blev lagets nya målskytt. Laget provade även 15-årige Nicklas Bärkroth som anfallare i hemmamatchen mot IF Brommapojkarna som därmed blev Allsvenskans yngste spelare genom tiderna. IFK blev svenska mästare för första gången sedan 1996. I sista hemmamatchen mot Trelleborgs FF kom 41 471 åskådare trots ösregn och kyla. Publiksnittet 15 797 åskådare blev det högsta allsvenska publiksnittet sedan 1970-talet.

I Svenska cupen gick IFK Göteborg till final efter segrar mot Ängelholm, Ljungby IF, Gefle IF, Mjällby AIF och Landskrona BoIS. Finalen förlorades borta mot Kalmar FF med 3-0.

2008[redigera | redigera wikitext]

Inför 2008 lade Magnus "Ölme" Johansson och Bengt Andersson av sina fotbollskarriärer på elitnivå, Andres Vasquez lämnade klubben för FC Zürich, George Mourad gick till Willem II Tilburg och Ali Gerba till FC Ingolstadt 04. Klubben värvade Nicklas Carlsson från AIK och Daniel Alexandersson (bror till Niclas Alexandersson) från IF Elfsborg. Bengt Anderssons efterträdare blev Kim Christensen från FC Nordsjaelland. Under sommaren värvades Erik Lund från Aston Villa medan Eldin Karisik och Mathias Ranégie lämnade laget för Viborg FF respektive Go Ahead Eagles. I Allsvenskan var IFK på en fjärde plats inför Fotbolls-EM 2008, och kom till slut trea. Säsongens titel kom när IFK Göteborg vann över Kalmar FF med 3-1 i Svenska Supercupen den 23 mars.

Den 15 juli blev det drabbning mot klubben SS Murata från San Marino för att spela den första matchen i första kvalomgången för UEFA Champions League 2008, och vann detta dubbelmöte med totalt 9-0 i målskillnad. Nästa kvalomgång spelades mot FC Basel från Schweiz där IFK Göteborg slogs ut. Den 21 september spelades finalen i Svenska cupen 2008 mellan Kalmar FF och IFK Göteborg, som även var finalister 2007. Matchen spelades mållös, IFK vann på straffläggning och fick sin femte titel i cupen. Den 9 oktober åkte IFK till Bergamo, Italien, för att spela en träningsmatch mot Atalanta BC. Matchen spelades på förfrågan från Glenn Strömberg, och var tillägnad familjen Bortolotti, och slutade 4-0 till Atalanta.

2009[redigera | redigera wikitext]

IFK:s supportrar i premiären 2009 på Gamla Ullevi.
Huvudartikel: IFK Göteborg 2009

Inför 2009 års säsong värvade klubben tillbaka Karl Svensson, som varit proffs i Glasgow Rangers och franska klubben Caen. Jonas Wallerstedt såldes tillbaka till sin förra klubb GIF Sundsvall i Superettan. I andra omgången av allsvenskan spelade IFK sin första match på nybyggda Gamla Ullevi och besegrade Djurgårdens IF med 6-0 inför 18 276 åskådare. Laget ledde allsvenskan vid sommaruppehållet, fick en svacka på grund av spelarskador under sensommaren men kom åter upp i toppen, och torskade mot AIK i den sista och avgörande omgången. Den nya arenan blev publikmässigt ett stort lyft för klubben som med 13 813 åskådare per match 2009 ökade pubilksnittet med 40% jämfört med föregående år. Även i svenska cupen tog IFK Göteborg en andraplats efter en finalförlust på Råsunda, också mot AIK.

Den 10 september rankade[34] Föreningen för fotbollshistoria och statistik IFFHS (Federation of Football History and Statistics) Europas mest framgångsrika fotbollsklubbar under 1900-talet. Bakom topp fem (Real Madrid CF, Juventus FC, FC Barcelona, AC Milan och FC Bayern München), samt en rad europeiska storklubbar, rankas IFK Göteborg som Europas 32:a mest framgångsrika klubb under 1900-talet. Detta tack vare sina framgångar i UEFA-cupen, Europacupen och UEFA Champions League under 1980- och 1990-talet. På den 203 lag långa listan återfinns Malmö FF som enda andra svenska förening på en 94:e plats, delad med bland andra Manchester City FC.

2010[redigera | redigera wikitext]

Under 2010 års försäsong besegrade klubben lag som FC Moskva, FC Nordsjälland och Ålborg BK och räknades som en av favoriterna att vinna allsvenskan – men tog endast tre segrar i allsvenskan under våren, och klubben var inblandad i nedflyttningsstriden. Under sensommaren avancerade klubben sig från trettonde till femte plats, och slutade sedermera på en sjundeplats. I Europa League-kvalet åkte IFK mot AZ Alkmaar, en segermatch men förlusten en målskillnadsaffär till IFK:s motgång. Under hösten gjorde klubben sin andra försäljning då Gustav Svensson såldes till turkiska mästarna Bursaspor.

2011[redigera | redigera wikitext]

IFK valde att ge Jonas Olsson fortsatt förtroende trots 2010 års misslyckande. Klubben förstärkte med den isländske vänsterbacken Hjörtur Logi Valgardsson och anfallaren Andreas Drugge från Trelleborgs FF. Försäsongen bjöd på en seger över FC Köpenhamn efter straffsparksläggning i träningsturneringen i La Manga men i övrigt blev det endast tre segrar. Starten i Allsvenskan 2011 blev till klubbens sämsta säsongsinledning sedan 1950-talet. Klubben sålde därefter försvarsspelaren Ragnar Sigurdsson till FC Köpenhamn men värvade mittfältaren Philip Haglund från holländska Herenveen och försvarsspelaren Emil Salomonsson från Halmstad BK, och målvakten Markus Sandberg byttes ut mot Erik Dahlin i startelvan. Laget hamnade återigen på en sjundeplats i allsvenskan, och missade chansen att ta en av Europa League-platserna. I Svenska cupen gick IFK till semifinal mot Kalmar och förlorades med 3-4 efter förlängning.

2012[redigera | redigera wikitext]

IFK Göteborg 2013.

Sebastian Eriksson såldes till Cagliari Calcio, Andreas Drugge till Häcken, Elmar Bjarnasson till Randers FC och Adam Johansson lämnade för Seattle Sounders. Ersättarna var John Alvbåge från Örebro, Pontus Farnerud från Stabæk IF, norrmannen Kjetil Wæhler från Ålborg BK, Nordin Gerzic från Örebro samt Daniel Sobralense från Kalmar som blev IFK Göteborg förste brasilianske spelare. Som ny tränare anställdes Mikael Stahre, ett val som vissa AIK-supportrar inte uppskattade.[35]

Klubben blev favorit till den allsvenska seriesegern och döptes till "Real Blåvitt" av media – men bar sig till att IFK bara var en poäng från kvalplatsen efter nio raka matcher utan seger under sommaren. IFK Göteborg slutade återigen på sjunde plats i allsvenskan.[36][37]

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelartruppen 2014[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 4 september 2014[38]
Nr. Namn Födelseår Kom till klubben Kom från Moderklubb Nationalitet
Målvakter
1 John Alvbåge 1982 2012 Örebro SK Torslanda IK Sverige
12 Marcus Sandberg 1990 2006 Rönnängs FF Rönnängs FF Sverige
Mattias Hugosson 1974 2014 Fri agent Forsbacka IK Sverige
Försvarare
2 Emil Salomonsson 1989 2011 Halmstads BK Eket Sverige
4 Kjetil Wæhler 1976 2012 AaB Frigg Norge
6 Ludwig Augustinsson 1994 2013 Brommapojkarna Brommapojkarna Sverige
14 Hjálmar Jónsson 1980 2002 Keflavik Höttur Island
22 Adam Johansson 1983 2013 Seattle Sounders Kungsladugårds BK Sverige
23 Patrik Dyrestam 1996 2000 IFK Göteborgs ungdomslag IFK Göteborg Sverige
30 Mattias Bjärsmyr 1986 2012 Panathinaikos Hestra SSK Sverige
Mittfältare
3 Hampus Zackrisson 1994 2012 Skene IF Skene IF Sverige
5 Philip Haglund 1987 2011 Heerenveen Brommapojkarna Sverige
8 Sören Rieks 1987 2014 NEC Danmark
9 Martin Smedberg-Dalence 1984 2014 IFK Norrköping Gunnilse IS Sverige
10 Daniel Sobralense 1983 2012 Kalmar FF Guarany de Sobral Brasilien
13 Gustav Svensson 1987 2014 Tavrija Simferopol Azalea BK Sverige
15 Jakob Johansson 1990 2007 FC Trollhättan Trollhättans BoIS Sverige
18 Darijan Bojanić 1994 2013 Östers IF Gislaved IS Sverige
24 Diego Calvo 1991 2014 Vålerenga IF Costa Rica
26 May Mahlangu 1989 2014 Helsingborgs IF Stars of Africa Sydafrika
27 Joel Allansson 1992 2008 Nybro IF Nybro IF Sverige
29 Lasse Vibe 1987 2013 SønderjyskE AIA Tranbjerg Danmark
Anfallare
16 Kenneth Zohore 1993 2010 Fiorentina BK Skjold Danmark
19 Gustav Engvall 1996 2012 Färjestadens GoIF Färjestadens GoIF Sverige
21 Malick Mané 1988 2014 Sogndal Casa Sport Senegal

För säsongsövergångar, se övergångar vintern 2013/2014.

Tillgängliga ungdomsspelare[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
39 Montenegro  CM Nikola Zivkovic
25 Sverige  MV Sulejmen Sarajlic
28 Sverige  MF Linus Dahl
29 Sverige  F Billy Nordström
38 Sverige  MF Karl Bohm

Noterbara spelare[redigera | redigera wikitext]

Tabellplaceringar genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

De första gulden

Placering i Allsvenskan 1920-talet

Plats 1908 1910 1918 1924/1925 1925/1926 1926/1927 1927/1928 1928/1929 1929/1930
1 IFK IFK IFK
2 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
3 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
4 Locator Dot.svg
5
6
7
8
9
10
11
12

Allsvenskan bildades 1924/25, dessförinnan avgjordes mästerskapet genom utslagningsturneringar.
Allsvenskan fick sin SM-status först 1930/1931, och GAIS var första lag att 1931 vinna SM-guld genom seger i allsvenskan.

Placering Allsvenskan 1930-talet
Plats 1930/1931 1931/1932 1932/1933 1933/1934 1934/1935 1935/1936 1936/1937 1937/1938 1938/1939 1939/1940
1 IFK
2 Locator Dot.svg
3 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
4 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
5
6
7 Locator Dot.svg
8
9
10
11 Locator Dot.svg
12
Placering i Allsvenskan 1940-talet
Plats 1940/1941 1941/1942 1942/1943 1943/1944 1944/1945 1945/1946 1946/1947 1947/1948 1948/1949 1949/1950
1 IFK
2
3 Locator Dot.svg
4 Locator Dot.svg
5 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
6 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
7
8 Locator Dot.svg
9
10
11 Locator Dot.svg
12
Placering i Allsvenskan 1950-talet
Plats 1950/1951 1951/1952 1952/1953 1953/1954 1954/1955 1955/1956 1956/1957 1957/1958 1959
1 IFK
2
3 Locator Dot.svg
4 Locator Dot.svg
5
6 Locator Dot.svg
7
8 Locator Dot.svg
9 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
10
11
12
Placering i Allsvenskan 1960-talet
Plats 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969
1 IFK
2
3 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
4 Locator Dot.svg
5 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
6
7
8 Locator Dot.svg
9 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
10
11
12
Placering i Allsvenskan 1970-talet
Plats 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
1
2 Locator Dot.svg
3 Locator Dot.svg
4
5
6 Locator Dot.svg
7
8
9
10
11 Locator Dot.svg
12
OBS 5:a i Division II

1974 hamnade IFK Göteborg på 5:e plats i Division II, klubbens sämsta placering någonsin.

Placering i Allsvenskan 1980-talet
Plats 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
1 IFK IFK IFK IFK
2 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
3 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
4
5
6
7 Locator Dot.svg
8
9
10
11
12
13
14

1987 slutade man efter full omgång 3:a efter MFF som slutade 1:a, men efter final mot MFF i slutspelet blev man mästare.

Placering i Allsvenskan 1990-talet
Plats 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999
1 IFK IFK IFK IFK IFK IFK
2 Locator Dot.svg
3
4
5
6 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
7
8 Locator Dot.svg
9
10
11
12
13
14
Placering i Allsvenskan 2000-talet
Plats 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009
1 IFK
2 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
3 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
4 Locator Dot.svg Locator Dot.svg
5
6
7 Locator Dot.svg
8 Locator Dot.svg
9
10
11
12 Locator Dot.svg
13
14
OBS Kval VF
Placering i Allsvenskan 2010-talet
Plats 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019
1
2
3 Locator Dot.svg
4
5
6
7 Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
8
9
10
11
12
13
14
15
16
  • 1:a plats, Guld: 18
  • 2:a plats, Stora silver: 11
  • 3:e plats, Lilla silver: 15
  • 4:e plats, Brons: 8

Svenska cupen[redigera | redigera wikitext]

Placeringar genom tiderna

Placering i Svenska cupen 1980-talet
Plats 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90
Seger IFK IFK
Final Locator Dot.svg
Sämre Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Placering i Svenska cupen 1990-talet
Plats 90/91 1991 92/93 93/94 94/95 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00
Seger IFK
Final Locator Dot.svg
Sämre Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Placering i Svenska cupen 2000-talet
Plats 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009
Seger IFK
Final Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Sämre Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg Locator Dot.svg
Placering i Svenska cupen 2010-talet
Plats 2010 2011 12/13 13/14 14/15 15/16 16/17 17/18 18/19
Seger IFK
Final
Sämre Locator Dot.svg Locator Dot.svg

Skandaler och kritik[redigera | redigera wikitext]

Skattefusk[redigera | redigera wikitext]

Under sommaren 2005 uppdagades omfattande skattebrott bland flera ledare såväl som spelare i IFK Göteborg.[40] Ekobrottsmyndigheten i Göteborg gjorde under sommaren en razzia mot IFK Göteborg och den dåvarande IFK-spelaren Peter Ijeh, och senare under hösten bland annat mot den dåvarande klubbdirektören Mats Persson och den dåvarande IFK-spelaren Stefan Selakovic[41]. Ekobrottsmyndighetens husrannsakan gav bevismaterial som ledde till åtal och rättegång, där Stefan Selakovic friades på alla punkter medan kassören Jan Nilsson och klubbdirektören Mats Persson dömdes till fängelse. Efter beslut av skatteverket tvingades IFK Göteborg att betala 12 miljoner kronor i uteblivna skatter.[42]

Stolpfusk[redigera | redigera wikitext]

Efter en allsvensk match mot Örebro SK 2009 blev IFK Göteborg en världsnyhet när det visade sig att laget hade satt i system att flytta stolparna innan matchens början för att krympa målets storlek.[43] Den dåvarande IFK-målvakten Kim Christensen undslapp böter och avstängning från Disciplinnämnden, som påpekade att den sorters förseelser ska rendera i gult kort.[44] "Taktiken" följdes ändå av en drös med kritik, bland annat från AIK:aren Jos Hooiveld som gick till attack mot IFK Göteborg och kallade det för "patetiskt fusk".[45] Flera stora nyhetssajter som BBC, Times Online och The Sun uppmärksammade fusket, där den sistnämnde publicerade nyheten på förstasidan med rubriken ”Stopper moves the goalposts. See footage as dodgy keeper shrinks goal”.[46]

Prioritet Finans[redigera | redigera wikitext]

SVT-programmet "Uppdrag Granskning" gjorde under sommaren 2010 ett reportage om IFK Göteborg och deras stjärnsponsor Prioritet Finans, som avslöjade att factoring-bolaget gjorde affärer med grova ekobrottslingar[47]. Trots att Uppdrag Gransknings reporter helt öppet utger sig för att behöva kontanter till svarta löner är Prioritet Finans villiga att ha honom som kund. Enligt åklagaren Thomas Langrot på Ekobrottsmyndigheten var det fråga om "klockren misstanke om penningtvätt"[48]. IFK Göteborg berättade senare i ett pressmeddelande att samarbetet med skandalomsusade Prioritet Finans skulle fortsätta trots Uppdrag Gransknings reportage och Finansinspektionens granskning[49].

Färger och vapen[redigera | redigera wikitext]

Den traditionella färgen för alla Kamratföreningar är blått och vitt, och IFK Göteborg är inget undantag. Klubbens första dräkter bestod av en blå tröja med ett enda horisontellt vitt streck och en stjärna mitt på bröstet.[50] De nästföljande åren användes vita eller blå tröjor utan streck. År 1910 introducerades en tröja bestående av blå-vita streck om vartannat och blå shorts.[51] Detta har blivit klubbens färger ända sedan dess. Bara ett fåtal andra sponsorer syns på kläderna som tack vare det långa användandet har gjort kitet till en svensk klassiker.[52] Det traditionella borta-kitet är rött och vitt, i olika variationer, även andra färgkombinationer som orange och vitt har använts, mestadels under 1990-talet och början av 2000-talet. Bortastället som introducerades 2005 har återigen färgerna rött och vitt. Ett nästan helvitt tredje kit introducerades under 2007 efter påtryckningar från supportrarna.[53] Matchställsleverantörer till IFK har förutom dagens leverantör Adidas varit Admiral, Reebok, Asics och Sportjohan.[14][15]

IFK Göteborgs vapensköld har sitt ursprung från staden Göteborgs heraldiska vapen, som i sin tur är baserad på många andra olika vapen. Lejonet på en bakgrund i silver och blått är Folkungaättens heraldiska vapen som håller i de tre kronorna, som används i Sveriges eget vapen. Detta vapen skänktes till staden Göteborg av kung Gustav Adolf.[54] Det som skiljer föreningens och stadens vapensköldar åt är, dels att lejonet vänder sig åt olika håll och dels att skölden med de tre kronorna är vit i föreningens vapen, medan den är blå i stadens.

På herrlagets tröjor är en stjärna adderad ovanför emblemet. Klubben tänker placera en stjärna där för var tionde gång de vunnit titeln svenska mästare i fotboll.[55] Den fyrudigga stjärnan som Idrottsföreningen Kamraterna försvann 1910 när laget fick randiga tröjor. År 1919 introducerades emblemet med texten "IFK" ovanför en variant av Göteborgs stafsvapen.[56]

Supportrar[redigera | redigera wikitext]

Innan IFK Göteborg hade grundats var den dominanta klubben i Göteborg ÖIS. ÖIS ansågs vara en klubb för medelklassen och senare för överklassen i Göteborg. IFK blev populära bland arbetarklassen och det skapades en rivalitet baserad på social klasstillhörighet. I början av 1900-talet ansågs det att supportrar uppförde sig som gentlemän, som stödde både sitt eget lag och motståndarna. Detta visade sig vara en svår uppgift för göteborgarna. Lokalpatriotism och klasskillnader resulterade då och då i rena slagsmål på läktarna och planen. Pressen pekade genast ut supportrarna som avskummet bland Sveriges fotbollsklubbar.[57]

IFK Göteborgs supportrar firar ett mål mot Örebro SK 2004.

Efter första världskriget lugnade det ner sig lite och rivaliteten mellan klubbarna ebbade ut. Göteborgssupportrarna blev kända som vänliga och sportsmannaaktiga. Detta gällde däremot bara uppförandet på hemmaplan, när det var dags för bortamatcher uppförde sig supportrarna som förut. Detta beteende växte kraftigt under 1920-talet och nådde sin kulmen 1939, strax efter att Andra världskriget brutit ut, när ungefär 2 000 IFK-fans reste till Borås för att se IFK spela mot Elfsborg. Fansen slogs mot Boråspolisen och efter att ha återvänt till Göteborg störde de den Blackout som utförts för kriget.[57]

Som i de flesta andra delarna av världen var decennierna efter världskrigen relativt skonade från fotbollsvåldet. Svensk fotbollskultur började förändras under 1960-talet, och inspirerades av den engelska kulturen. Detta florerade under 70- och 80-talet. Detta gav upphov till Järnkaminerna och supporterklubben Änglarna. Första försöket att grunda en supporterklubb gjordes 1969, men intresset svalnade när IFK åkte ur Allsvenskan året därpå. Supporterklubben grundades inte på nytt förrän 1973, vilket anses som det officiella datumet för grundandet.[58] Änglarna utmärkte sig bland annat genom att låna pengar till den nästan konkurshotade klubben så att laget skulle ha råd att åka till en match i UEFA-cupen 1982.[källa behövs]

När klubben gjorde succé ute i Europa under 1980-talet och 1990-talet, och tusentals supportrar reste till Hamburg, Barcelona, Dundee, Milan, Manchester och München, fick supporterklubben mer inflytande över klubben[källa behövs]. Änglarna var även den pådrivande kraften för att flytta tillbaka från Ullevi till Gamla Ullevi 1992. Under tidigt 1990-tal sågs en nedåtgående trend för medlemskap hos supporterklubben, trots att klubben var framgångsrik, men trenden vände i början av 2000-talet och gav klubben de högsta medlemssiffrorna sedan början av 1980-talet.[59]

Under 2000-talet ändrades den svenska supporterkulturen från att ha varit engelskinspirerad till att få mer influenser av kulturen i Sydeuropa. Tifos och Ultras blev populära och vanliga syner på de svenska arenorna. Från att ha synts under en gemensam flagga, supporterklubben Änglarna, började nu separata supporteravdelningar bildas såsom Ultra Bulldogs, Young Lions och West Coast Angelz.

Kända IFK-supportrar[redigera | redigera wikitext]

Arenor[redigera | redigera wikitext]

Se även: Gamla Ullevi, Ullevi och nya Gamla Ullevi
Gamla Ullevi sedd från nordväst.

Historiskt sett har IFK Göteborgs hemmaarena varit Gamla Ullevi, där majoriteten av tävlingsmatcherna har spelats. Klubben har spelat där under två separata perioder, mest nyligen är efter 1992 då de lämnade Ullevi. På Ullevi spelas fortfarande publikdragande matcher, såsom derbyn mellan Göteborgslagen Örgryte IS och Gais eller internationella matcher. Gamla Ullevi hade under 2000-talet en publikkapacitet på 18 000, medan Ullevi har en kapacitet på 43 200 åskådare. Gamla Ullevi revs den 9 januari 2007 för att bereda plats åt en ny stadion, nya Gamla Ullevi, med en publikkapacitet på 18 800. Den nya stadion färdigställdes under 2008 men användes inte förrän säsongsstarten 2009. Under byggtiden spelade IFK sina matcher på Ullevi.[60]

IFK Göteborg har använt tre olika stadion som officiella hemma-arenor. Den första var Idrottsplatsen, som användes mellan 1905 och 1916. Den byggdes år 1896 för Göteborgs Velocipedklubb och användes från början till cykelsport. Under 1909 års säsong använde IFK även ÖIS hemmaplan Balders Hage eftersom en konflikt med ägaren till Idrottsplatsen blossat upp.[61] Den tredje stadion var Walhalla Idrottsplats, som användes för under samma tid som Idrottsplatsen för ett antal matcher. En fjärde arena, Slottsskogsvallen, har aldrig varit den officiella hemmaarenan men har ändå använts många gånger för IFK Göteborgs hemmamatcher.[62]

Idrottsplatsen förföll på grund av dåligt ledarskap och en dålig ekonomi under 1910-talet[63] och ett beslut fattades om att totalrenovera arenan med hjälp av sponsorer och utomstående finansiering. Arbetet med den nya arenan började 1915 och man använde samma grund som Idrottsplatsen stått på. Den nya stadion, som från början kallades Ullervi[64] men som senare bytte namn till Ullevi och ännu senare till Gamla Ullevi invigdes 1916. Gamla Ullevi stod som hemmaarena ända fram till 1958 när Nya Ullevi, som byggdes för Världsmästerskapet i fotboll 1958, invigdes.

Rekord[redigera | redigera wikitext]

Största seger i inbördes möten

Största seger

Största förluster

Största seger internationellt

Största förlust internationellt

  • 2-11 mot Feyenoord 1961/1962 i Europacupen för mästarlag. Inbördes möten.

Bästa publiksnittet

  • 23 760 i snitt per hemmamatch 1977 - näst högsta snittet i Sverige efter ÖIS, 25 490 per hemmamatch 1959.

Svenskt publikrekord

  • 52 194, IFK-ÖIS 1959 - högsta siffran i svensk fotboll

Allsvenskt tidsrekord

  • IFK Göteborg var 2008 det enda laget i Allsvenskan som inte befunnit sig i den svenska andradivisionen på 31 år. Förutom Malmö FF och IFK Norrköping har inget annat svenskt lag någonsin haft ett sådant långt uppehåll som IFK från det att man senast befann sig i andradivisionen.

Ungdomslag[redigera | redigera wikitext]

I IFK Göteborgs ungdomslag medverkar spelare under 19 år. Laget spelar både i Tipselit och Juniorallsvenskan. Ordförande är Stig Lundström och tränare är Eijlert Björkman. Laget grundades 4 oktober 1904.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

T.Ravelli - R.Svensson, M.Erlingmark, G.Hysén, S.Fredriksson - G.Gren, G.Strömberg, B. Johansson, B. Berndtsson - F.Johansson, T.Nilsson

Göteborgs-Postens Lag

Minnesvärda spelare[redigera | redigera wikitext]

Sexton av de följande spelarna har antingen blivit utvalda för "Bästa IFK-laget genom tiderna" år 2004 av läsarna i Göteborgs-Posten[65] eller blivit invalda i "Drömlaget" som presenterades i klubbens officiella 100 års jubileumsbok som publicerades 2004.[66] Två av spelarna har även blivit utvalda efter att ha spelat med landslaget mer än 90 gånger. Årtalen inom parentes visar året de debuterade i laget.

Utmärkelser åt laget[redigera | redigera wikitext]

Kristallkulan[redigera | redigera wikitext]

Kristallkulan är ett pris som GT varje år delar ut, till enligt dem årets bästa fotbollsspelare i Västsverige.

IFK-spelare som tilldelats utmärkelsen:

Guldbollen[redigera | redigera wikitext]

Till spelare som vid året befann sig i klubben när de fick priset.

Övriga blåvita utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelserna "Guldbollen" och de "övriga" är utdelade vid den årliga fotbollsgalan.

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Damer och flickor[redigera | redigera wikitext]

IFK Göteborg hade tidigare aldrig bedrivit någon dam- eller flickverksamhet, då man den 26 augusti 2007 startade en fotbollsskola för flickor födda åren 2000 och 2001[67].

Ordföranden[redigera | redigera wikitext]

  • 1904—1906 Arthur Wingren
  • 1906 Carl F. Andersson
  • 1907—1910 P.A. Sjöholm
  • 1911—1914 Carl Helgesson
  • 1915—1919 Herbert Johansson
  • 1920 Carl "CeWe" Linde
  • 1921—1931 Knut Albrechtsson
  • 1932—1934 Julius Rothenberg
  • 1935—1946 Herbert Johansson
  • 1947—1968 Nils Grönwall
  • 1969—1971 Erik Johannesson
  • 1972—1981 Bertil Westblad
  • 1982—2000 Gunnar Larsson
  • 2001—2002 Kurt Eliasson
  • 2003—2005 Bengt Halse
  • 2006—2008 Stig Lundström
  • 2009—2012 Kent Olsson
  • 2013-2013 Bertil Rignäs

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • IFK Göteborg 1904-2004 : en hundraårig blåvit historia genom elva epoker, huvudredaktörer: Ingemar Jönsson, Åke Josephson, IFK Göteborg, 2004, 91-631-4659-2
  • 100 änglar, Stefan Thylin, Sportförlaget i Europa, 2011
  • Blåvitt: historien om ett mästarlag, Kenth Andreasson och Uno Palmström, Prisma, Stockholm, 1988
  • Vad vet du om IFK Göteborg?, [Quiz : 300 frågor och svar], Gunnar Persson, Strömbergs Bokförlag, Vällingby 1996 ISBN 91-7151-076-1 (s. 9ff, 55ff)

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Allsvenska maratontabellen 1924/25-2011”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/allsvenskan/historik/maratontabell/. Läst 16 juli 2012. 
  2. ^ Idrottsarvet 1999 - årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg, red. Stig A Jönsson, Idrottsmuseet i Göteborg 1999 ISSN 0283-1791, s. 48
  3. ^ http://www.footballdatabase.eu/football.coupe.fc-barcelone.ifk-goteborg.35026.en.html
  4. ^ Majornas rotar 1901 - Stadsingeniörens skrifvelse till Byggnadsnämnden den 28 mars 1901
  5. ^ Hur idrotten kom till stan : Göteborgs idrottshistoria 1800-1950, red. Roland Jerneryd, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1981, s. 169
  6. ^ Millennium - årtusendets bok, red. Jan Hansson, utgiven av Göteborgs-Posten 1999 s.111
  7. ^ Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg 75 år, red. Anders Bernmar, Idrottsföreningen Kamraterna, Göteborg 1979, s. 97
  8. ^ Hur idrotten kom till stan : Göteborgs idrottshistoria 1800-1950, red. Roland Jerneryd, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1981, s. 169f
  9. ^ Kamraterna : en bok om IFK Göteborg, Kenth Andréasson, Uno Palmström, Askild & Kärnekull, Stockholm 1976 ISBN 91-7008-652-4 s. 15-16
  10. ^ [a b c d e] Vad vet du om IFK Göteborg?, [Quiz : 300 frågor och svar], Gunnar Persson, Strömbergs Bokförlag, Vällingby 1996 ISBN 91-7151-076-1 (s. 9ff, 55ff)
  11. ^ [a b] Guldåren, [IFK Göteborg], Stefan Thylin, Sportförlaget i Europa 2009 ISBN 978-91-85319-58-9, s. 8
  12. ^ Idrottsarvet 1998 - årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg, red. Stig A Jönsson, Idrottsmuseet i Göteborg 1998 ISSN 0283-1791, s. 49ff
  13. ^ Idrottsarvet 2003 - årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg, red. Stig A Jönsson, Futurum Grafiska, Göteborg 2002 ISSN 0283-1791, s. 61. Artikel: "IFK Göteborg firar snart sina 100 år - valde rätta vägen till Änglamarken", av Lennart "Duke" Crusner.
  14. ^ [a b c d] IFK Göteborg 1904-2004 : en hundraårig blåvit historia genom elva epoker
  15. ^ [a b c d] 100 änglar, Stefan Thylin, Sportförlaget i Europa, 2011
  16. ^ [a b] http://www.ifkgoteborg.se/Om-IFK-Goteborg/Historik/1959-76/
  17. ^ Ärkeängeln - en hjältes hemliget, Max Burell, Offside Press AB, 2013
  18. ^ Blåvitt, SVT Play
  19. ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001455023. Läst 9 maj 2011. 
  20. ^ http://www.ifkgoteborg.se/Om-IFK-Goteborg/Historik/1977-89/
  21. ^ [a b c d e f g h] Blåvitt: historien om ett mästarlag, Kenth Andreasson och Uno Palmström, Prisma, Stockholm, 1988
  22. ^ http://www.ifkgoteborg.se/Om-IFK-Goteborg/Historik/1990-95/
  23. ^ Torbjörn Nilsson träffade Jerry Carlsson när båda gjorde värnplikten på I11 i Växjö och tipsade IFK:s ledning som då även upptäckte Conny Karlsson (Andreasson 1988)
  24. ^ www.aftonbladet.se/sport/guldbollen/1982.html
  25. ^ Magnusson, Åke (2011-05-10): "Stolt historia (16)". Akemagnusson.wordpress.com. Läst 15 november 2012.
  26. ^ IFK Göteborg
  27. ^ Expressen
  28. ^ [a b c d e] http://www.ifkgoteborg.se/Om-IFK-Goteborg/Historik/2004-06/
  29. ^ [a b] http://www.fotbolldirekt.se/2013/04/05/trots-friends-succe-stockholm-langt-efter-goteborg/
  30. ^ http://www.ifkgoteborg.se/Om-IFK-Goteborg/Historik/2004-06/ IFK Göteborg Historia
  31. ^ http://www.ifkgoteborg.se/Om-IFK-Goteborg/Historik/IFK-100-ar/ IFK 100 år, läst 2013-09-08.
  32. ^ http://fotbolltransfers.com/site/news/14669 Skatteincidenten, läst 2013-09-08.
  33. ^ http://www.domstol.se/templates/DV_Press____8991.aspx
  34. ^ http://www.iffhs.de/?a413f0e03790c443e0f40390b41be8b01905fdcdc3bfcdc0aec70aeedb883ccb05ff1d
  35. ^ http://www.ifkgoteborg.se/mobil/Nyheter/Nyhet/?v=2909 Sobralense till IFK Göteborg 2012, läst 2013-09-07.
  36. ^ http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/ifkgoteborg/article14617067.ab Aftonbladet om "Real Blåvitts" fiaskoinledning 2012, läst 2013-09-07.
  37. ^ http://www.expressen.se/gt/sport/blavitt-vi-maste-rannsaka-oss-sjalva/ Expressen om IFK:s år 2012, läst 2013-09-07.
  38. ^ ”A-laget”. ifkgoteborg.se. http://www.ifkgoteborg.se/Vara-lag/A-laget/. Läst 2 april 2014. 
  39. ^ ”Målskyttar”. ifkgoteborg.se. http://www.ifkgoteborg.se/portal/page?_pageid=113,61260&_dad=portal&_schema=PORTAL. Läst 27 februari 2010. 
  40. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3630&artikel=632751
  41. ^ http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/superettan/gais/article14069609.ab
  42. ^ http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/superettan/gais/article14069609.ab
  43. ^ http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/ifkgoteborg/article12011826.ab
  44. ^ http://www.dn.se/sport/fotboll/christensen-slipper-straff-for-stolpfusket/
  45. ^ http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/article12011833.ab
  46. ^ http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/ifkgoteborg/article12011826.ab
  47. ^ http://www.svt.se/ug/20111018130920/stjarnsponsor_gor_affarer_med_grova_ekobrottslingar
  48. ^ http://www.svt.se/ug/20111018132952/aklagaren_det_ar_klockren_misstanke_om_penningtvatt
  49. ^ http://www.svt.se/ug/20120228145933/blavitt_fortsatter_samarbetet_med_prioritet_finans
  50. ^ Jönsson, s. 11.
  51. ^ Jönsson, s. 19.
  52. ^ ”Juve, Inter, Milan - och VSK”. Vestmanlands Läns Tidning. 6 december 2004. http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=118460. Läst 20 juni 2007. 
  53. ^ Ericson, Tomas (11 juni 2007). ”Blåvitt spelar i helvitt imorgon”. Alltid Blåvitt. http://www.svenskafans.com/fotboll/ifkgoteborg/artikel.asp?id=175704. Läst 20 juni 2007. 
  54. ^ ”Stadsvapnets historia”. Göteborgs Stad. 4 maj 2007. http://www.goteborg.se/prod/sk/goteborg.nsf/1/om_goteborg,stadsvapnets_historia?OpenDocument. Läst 13 juli 2007. 
  55. ^ Stjärnor på Blåvitts tröjor fick lyssnarreaktioner. Sveriges Radio. Läst 2014-04-06.
  56. ^ Atletiska män och flyende lejon. IFK Göteborg. Läst 2014-04-06.
  57. ^ [a b] Jönsson, s. 190.
  58. ^ Johansson, Andreas (2004). ”Historik”. Änglarna.se. http://www.anglarna.se/?page=0106. Läst 20 juni 2007. 
  59. ^ Jönsson, ss. 344–345.
  60. ^ TT (9 januari 2007). ”Rivningen av Gamla Ullevi igång”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=128&a=318111. Läst 4 maj 2007. 
  61. ^ Jönsson, s. 44.
  62. ^ Jönsson, ss. 46–47.
  63. ^ Jönsson, s. 43.
  64. ^ Jönsson, s. 45.
  65. ^ Jönsson, s. 356.
  66. ^ Jönsson, s. 8.
  67. ^ ”Blåvitt nu även för flickor”. Västnytt. 24 augusti 2007. http://medlem.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?showResults1461266=true&a=892056&d=34007. Läst 4 september 2011.