Internationella teleunionen
Wikipedia
ITU, akronym för International Telecommunication Union, Internationella teleunionen, (på franska UIT, Union internationale de télécommunication) är ett FN-organ som f n (2006) har 189 medlemsländer. Före 1992 hette ITU CCITT vilket uttyddes Comité Consultatif International Téléphonique et Télégraphique.
ITU arbetar med 3 undergrupper:
ITU-T har bland annat utformat OSI-modellen. Gruppen arrangerar nationella samsystem så att telefonin kan fungera mellan nationerna. Ett litet led i detta mycket stora arbete är att hålla landsnummertelefonkatalogen aktuell.
Ett annat arbete är att utforma regler för hur avräkning ska ske för transittrafik. För att därvid kringå problem med de ständigt varierande valutakurserna, noteras de principiella taxorna i guldfranc.
Mobiltelefonsystemet GSM togs fram av en arbetsgrupp, Groupe Spéciale Mobile inom CCITT. Akronymförklaringen Global System for Mobile communications är en efterkonstruktion, när Groupe Spéciale Mobile efter avslutat arbete upplöstes.
En stor uppgift för undergruppen ITU-R (f d CCIR) är att styra användningen av radiospektrum och hålla ordning på användning av radioanropsignaler. Reglerna för hur allt detta ska ske är fastställda i Radioreglementet.
Organisationen etablerar nya standarder och styr genom Telekonventionen tillämpningen av internationella radio- och andra telekommunikationssystem. Sverige har ratificierat (erkänt) Telekonventionen (indirekt lagstiftning). Genom att vi har anslutit oss till Telekonventionen har vi förbundit oss att följa de reglementen, som ITU utfärdar.
ITU ger bl a ut publikationen ITU News (tidigare Telecommunication Journal.)
[redigera] Se även
- IATA, International Air Transportation Association
- ICAO, International Civil Aviation Organization
- IMO, Intergovernmental Maritime Organization
- UIC, Union internationale des chemins de fer, Internationella järnvägsunionen
- UPU, Union postale universelle, Världspostföreningen
- 3GPP, 3rd Generation Partnership Project (3G)
