I Mumindalen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
I Mumindalen
Originaltitel Tanoshii Mūmin Ikka
Genre Äventyr
Fantasy
Regissör Hiroshi Saitô,
Bo Maltzeff, (Sverige version)
Jertta Ratia-Kähönen (Finland version)
Manus Akira Miyazaki
Shozo Matsuda
Musik Sumio Shiratori
Pierre Kartner
Antal avsnitt 104 (Lista)
Längd (per avsnitt) 23 minuter
Antal säsonger 4
Land  Finland
 Japan
 Nederländerna
Produktion
Produktionsbolag Telecable Benelux B.V.
Telescreen Japan (studio)
Tele-Image Japan (studio)
Exekutiv producent Dennis Livson
Producent Kazuo Tabata
Sändning
Originalkanal TV Tokyo
Originalvisning 1990 – 1991[1]
Bildformat 1.33:1
Ljudformat Mono
Status Avslutad

I Mumindalen (japanska: 楽しいムーミン一家?, Tanoshii Mūmin Ikka, "Roliga Familjen Mumin") är en japansk tecknad TV-serie efter Tove Janssons böcker om Mumintrollen. Serien producerades mellan 1990 och 1991, och bestod till en början av 78 avsnitt innan en uppföljarserie, i Japan kallad Tanoshii Mūmin Ikka: Bōken Nikki, utökade serien med ytterligare 26 avsnitt.

Muminfamiljen utgörs av Mumintrollet (Mumin), Muminpappan och Muminmamman. Seriens huvudfigur är oftast det nyfikna Mumintrollet själv och handlingen kretsar kring den händelserika vardagen hos Mumin och vännerna Sniff, Lilla My, Snorkfröken och Snusmumriken i den vackra idyllen Mumindalen. Mumins familj och vänner är mycket sympatiska och varje figur har sin egen utpräglade personlighet. Därutöver förekommer en rad märkliga bifigurer, bland annat skrämmande gestalter som Mårran.

Under produktionen samarbetade Tove och Lars Jansson med de japanska manusförfattarna, och Tove var själv mycket nöjd över resultatet.[2] Trots att man filmatiserat Mumintrollen ända sedan 60-talet kom I Mumindalen att bli det första internationella genombrottet i TV och många har senare blivit bekanta med Mumintrollen genom serien.[3] Kritik har dock emellanåt riktats mot det familjeanpassade konceptet som anses ha förvrängt Tove Janssons ursprungliga, mer filosofiska skapelser.[4]

TV-serien har visats i över 100 länder.[5] I Sverige har den sänts på SVT 1 och Barnkanalen.

I samband med den japanska TV-serien startades en nordisk licensproduktion av nya Mumin-serier, som åren 1993–2004 publicerades i en egen tidning. Tidningen hade namnet Muminmagasinet under 1993 och endast Mumin från 1994.[6][7] I serieproduktionen var både finska, svenska (bland annat Nicolas Križan) och danska (bland annat Mårdøn Smet) tecknare inblandade.

Utveckling och produktion[redigera | redigera wikitext]

TV-serien sändes till en början på TV Tokyo, och i Japan har serien haft stora framgångar.

Projektet med TV-serien startades på initiativ av producenten Dennis Livson, som sedan tidigare arbetat som regissör för tecknade barnserier ihop med den japanska animeringsstudion Tele-Image Japan. En produktionsgrupp på åtta[8] personer med Hiroshi Saitô som regissör hade visat ett tidigt intresse för en animerad TV-serie om Mumintrollen, ett projekt som snart kunde vidareutvecklas. I en tidig intervju med Tove Jansson berättar hon att hon hela tiden var orolig över att japanerna skulle förvrida hennes skapelser, men att hon sedan blev mycket nöjd över resultatet som hade byggts på bra samarbete.[9] Under den tidiga utvecklingsfasen skickade Tove och hennes bror Lars Jansson så mycket material de kunde till dem, bland annat prototyper, färgprover och bakgrunder.[9] Varje färdigskrivet avsnitt skickades från studion i Japan till uppsyningsmännen Lars och Livson som genomgranskade manuset för att sedan skicka tillbaka det med eventuell feedback. Under produktionen samarbetade man parallellt med det holländska produktionsbolaget Telecable Benelux B.V., vars fokus låg mer på animeringsteknik och ljudeffekter.

Tillsammans med manusförfattarna Akira Miyazaki och Shozo Matsuda producerade man 78 avsnitt samt en långfilm; Kometen kommer. Manusen är baserade på böckerna såväl som seriestripparna ur den tecknade Muminserien som Tove Jansson skrev och illustrerade tillsammans med sin bror. Trots allt material produktionsgruppen hade tilldelats att utgå ifrån tog det ibland slut och de lät sig då ändra eller skriva helt nya berättelser. Efter de 78 avsnitten hoppade flera av originalmedarbetarna av. En ny produktionsgrupp, med regissören Takeyuki Kanda och manusförfattaren Masaaki Sakurai, producerade en uppföljarserie på 26 avsnitt som i Japan gick under namnet Tanoshii Mūmin Ikka: Bōken Nikki. Inom Europa separerade man dock inte de båda serierna åt; den efterkommande betraktades snarare som avsnitt 79-104 eller säsong 4.[10]

Sändning[redigera | redigera wikitext]

TV-serien hade premiär den 12 april 1990TV Tokyo i Japan.[10] I augusti 1991 började serien att visas i finsk och svensk TV, där den kom att bli en succé. Därefter gjordes översättningar till allt fler språk och sedan 2000-talet har serien visats i över 100 länder. En del avsnitt, såsom "Mumin och piraten", har inte visats i svensk TV, troligtvis på grund av vissa våldsamma scener. Vidare finns det avsnitt som visats i svensk TV men inte i finsk och vice versa.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Se även Mumindalen och Figurer i Mumindalen

Mumindalen ligger någonstans i fantasins magiska gränsland som liknas vid den nordiska naturen med skog, berg och hav. Dalens mittpunkt är Muminfamiljens blåa, cylinderformade hus. Familjen är flodhästliknande, vita troll bestående av Mumintrollet, Muminmamman och Muminpappan. Seriens huvudfigur är oftast det nyfikna Mumintrollet själv och handlingen kretsar kring den händelserika och väldigt varierande vardagen hos Mumin och vännerna Sniff, Lilla My, Snorkfröken och Snusmumriken. Mumindalens invånare är inte människor men kanske just därför så mycket mänskligare i sina ofta väldigt utpräglade karaktärsdrag. Bifigurer som botanikern Hemulen, Snorkfrökens bror Snorken och skurken Stinky förekommer mer eller mindre sporadiskt. Bland olycksbådande gestalter märks främst Mårran.

Genomgående teman[redigera | redigera wikitext]

Muminfamiljen och deras vänner hamnar ofta i äventyr där farligheter och andra sorters överraskningar och problem uppstår. Ibland söker de sig frivilligt till äventyren på grund av idyllens stillhet. Trots det har olika sorters katastrofer hotat dalen, inte sällan i form av översvämningar. I grupp är vännerna mycket sympatiska sinsemellan och det finns ingen egentlig ledare i gruppen eftersom varje figur står ut lika mycket på sitt sätt.

Ett annat återkommande tema är att Muminfamiljen ofta besöks av märkliga gäster som alltid har något att förmedla. I flera avsnitt drabbas dessa gäster av olika skäl av någon sorts sjukdom och erbjuds då att stanna för att vila upp sig i något gästrum. Varje vinter går Muminfamiljen enligt gammal tradition i ide. Mumin bryter dock sin tradition i flera avsnitt och blir då tvungen att ta faran i egna händer. När Muminfamiljen sover passar Snusmumriken på att vandra söderut men återkommer alltid till dalen när våren kommer.

Skillnader från böckerna[redigera | redigera wikitext]

TV-serien har uppmärksammats för dess många olikheter mellan Tove Janssons ursprungliga böcker, både konceptuellt och i handlingen. Två tydligt framgående exempel är att Mumintrollets namn har kortats ner till "Mumin" och att Lilla My är med redan från första avsnittet men dyker upp i böckerna först i den fjärde delen, Muminpappans memoarer. Figurer som Snorkfröken och Sniff har betydligt större roller i TV-serien såväl som skurken Stinky. Även Isfrun ser väldigt olik ut i jämförelse med hur hon skildras i böckerna. Vidare har två helt nya figurer skapats, trots att de inte finns nånstans i Toves berättelser; Alissa och hennes mormor Häxan.

Även om de flesta avsnitten baserar sig på böckerna är handlingen i vissa avsnitt inte helt lika. Exempelvis får Trollkarlen tillbaka sin hatt i det andra avsnittet och i det sjunde ger Muminmamman Mårran den hjärtformade snäckan som Mumin fick av Snorkfröken. I boken byter Mumin ut kungsrubinen mot Trollkarlens hatt och Trollkarlen ankommer sedan för att hämta den tillsammans med en ny hatt. Ett annat exempel är när Muminpappan berättar om sin stormiga ungdom och nämner hur han uppfostrades på ett barnhem av en Filifjonka, vilket i böckerna är en Hemul.

Rollfigurer och röster[redigera | redigera wikitext]

Utöver Muminfamiljen och deras vänner förekommer flera bifigurer och gäster som endast medverkar i ett eller ett fåtal specifika avsnitt. Exempelvis kopplar man figurerna Tofslan och Vifslan till de avsnitt som baserades på Trollkarlens hatt och teaterråttan Emma till avsnitten som hade Farlig midsommar som grund.

Många av TV-seriens skådespelare agerade röster till fler än en figur. Ett utmärkande drag för de svenska avsnitten är att samtliga figurer talar finlandssvenska, vilket har gjort att många svenskar kopplat serien till Finland trots att produktionen sköttes helt i Japan och Nederländerna. Vardagligt har även finlandssvenska i allmänhet ibland refererats till att "tala som Mumintrollen".[11][12]

Listan visar endast TV-seriens mest återkommande rollfigurer.

Samuli Edelmann gjorde rösten till Snorken i de finska avsnitten 1–50.
Figur Svensk röst[13] Finsk röst[14] Japansk röst[15]
Berättare Vivi-Ann Sjögren Leena Uotila Emiko Shiratori
Muumipeikko.jpg
Mumin
Sixten Lundberg Rabbe Smedlund Minami Takayama
Mumin är huvudfigur i de flesta avsnitt. Han är nyfiken och lite smått naiv, men mycket vänskaplig och artig. Han är ihop med Snorkfröken.
Muumipappa.jpg
Muminpappan
Johan Simberg Matti Ruohola Akio Ohtsuka
Mumins självupptagne far. Han är nostalgisk och äventyrlig, men också romantisk. Han skriver ofta memoarer om sin djärva ungdom. Det är Muminpappan som byggt Muminhuset.
Muumimamma.jpg
Muminmamman
Margit Lindeman Ulla Tapaninen Ikuko Tani
Mumins förståndiga mor. Hon är mycket vänlig och i hennes sällskap är man alltid lugn. Hon går alltid klädd i förkläde och bär alltid på sin handväska.
Nipsu Muumimaailmassa.jpg
Sniff
Riko Eklundh Eero Ahre Ryusei Nakao
Vän till Mumin. Han är feg och orolig inför det mesta men blir modigare när han får chansen att bli rik. Han älskar guld och andra ädelstenar.
Pikku Myy.jpg
Lilla My
Lilli Sukula-Lindblom Elina Salo Rei Sakuma
Vän till Mumin och en av Mymlans många barn. Hon är busig, aggressiv och viljestark, men också rättvis och vänskaplig.
Nuuskamuikkunen.jpg
Snusmumriken
Michel Budsko Timo Torikka Takehito Koyasu
Mumins bästa och kloka vän. Han är en livsnjutare och en frihetsälskare som bor i ett tält, spelar munspel och vandrar söderut på vintern.
Niiskuneiti.jpg
Snorkfröken
Ragni Grönblom Aila Svedberg Mika Kanai
Mumins flickvän och Snorkens syster. Hon är söt och snäll, om än ganska fåfäng och känslosam. Hon har gul pannlugg och en guldring runt ena fotleden.
Niisku.jpg
Snorken
Dick Idman Samuli Edelmann (del 1–50)
Ilkka Merivaara (del 51–76)
Yasuyuki Hirata
Snorkfrökens intelligenta bror. Han är en uppfinnare som ständigt har nya uppfinningar på gång, bland annat sitt flygande skepp som aldrig tycks bli klart.
Hemuli.jpg
Hemulen
Peik Stenberg Tapio Hämäläinen Minoru Yada
En pensionerad enstöring som tillbringar all sin tid åt att studera och samla på växter. Han är dock vänskaplig och kommer ibland och hälsar på Muminfamiljen.
Aliisa ja noita.jpg
Alissa
Annika Miiros Marja Packalén Sakiko Tamagawa
Dyker upp i avsnitt 35 och blir då vän med Mumin. Hon bor i en stuga i skogen med sin mormor som emellanåt lär henne bli en häxa.
Muumimaailman noita 1.jpg
Häxan
Sue Lemström Leena Uotila Saeko Shimazu
Alissas mormor. Hon ogillar att Alissa umgås med Muminvännerna eftersom häxor ska hålla sig borta från vanliga dödliga.
Stinky Peik Stenberg Matti Ruohola Yuuko Maruyama
En skurk som gillar att ställa till oreda för Muminvännerna.
Polismästaren Samuel Huber Tapio Hämäläinen Takaya Hashi
Mumindalens poliskonstapel, vars jobb är väldigt begränsat.

Musik[redigera | redigera wikitext]

Vinjett[redigera | redigera wikitext]

Benny Törnroos sjunger i vinjetten till de svenska och finska versionerna.

Karaktäristiskt för I Mumindalen är dess glada, trallvänliga vinjett som komponerades av den nederländske musikern Pierre Kartner.[16] Vinjetten har förstås olika sång beroende på dess språkdubbning. I de svenska och finska versionerna är texten skriven av Marita Lindquist[13] och framförd av Benny Törnroos, som i Finland fått smeknamnet 'Muumilaulaja' ('Muminsångaren')[17]. Från början hade man planerat en kvinnlig sångare, men turen gick småningom till Törnroos då man efterfrågade någon som kunde sjunga på både finska och svenska. "Jag tvekade först. Men så sa jag i alla fall okej.", berättade han i en intervju med Vasabladet.[18]

Soundtrack[redigera | redigera wikitext]

Bortsett från Kartners vinjett är all övrig bakgrundsmusik komponerad av japanen Sumio Shiratori. Musiken, som kan beskrivas som stämningsfull och ibland näst intill psykedelisk, har ibland inslag av sång från Shiratoris partner Emiko Shiratori, en nationell sångerska. Emiko Shiratori agerar även berättarröst till de japanska avsnitten.

Sumio Shiratoris kompositioner har givits ut på skivor i Japan av skivbolaget King Records. De tre officiella soundtracken är:[19]

  • 1990 - Tanoshii Muumin Ikka Vol. 1 (楽しいムーミン一家)
  • 1990 - Tanoshii Muumin Ikka: Sunafukin No Tabidachi (楽しいムーミン一家-スナフキンの旅立ち)
  • 1992 - Moomin Selection (ムーミン・セレクション)

Avsnitt[redigera | redigera wikitext]

Film[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kometen kommer (film)

Utöver serieavsnitten producerades 1992 även långfilmen Kometen kommer, baserad på Muminboken med samma namn. Filmen berättar om tiden före serierna.

DVD-utgivningar av serien[redigera | redigera wikitext]

Ett urval av alla avsnitt gavs ut på dvd under 2002. I Sverige lanserades ett 10-tal filmer av Svensk Filmindustri (under de växlande titlarna Mumin och Mumintrollet) och i Finland utkom 25 filmer av Finnkino. Anmärkningsvärt för den finska filmserien är att 15 av filmerna har svensk dubbning av de avsnitt som finns på skivan, och totalt innehåller den finska filmserien 101 avsnitt på finska och 63 avsnitt på svenska. Varken den finska eller svenska filmserien täcker dock samtliga avsnitt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "I Mumindalen: Season 1 Episode List". thetvdb.com. Hämtad 2011-06-21.
  2. ^ Fellman, Ida. "I Mumindalen". Svenska YLE (2009-05-06). Hämtad 2011-06-21.
  3. ^ "Alla älskar muminanimationerna". Oy Moomin Characters Ltd. Hämtad 2011-07-31.
  4. ^ Rabe, Annina (2010-06-21). "Ängsliga Mumin och kaxiga Pippi". Hufvudstadsbladet. Hämtad 2011-06-21.
  5. ^ Lamppu, Eva."Muminaffärer på fullt allvar". fennia.fi. Hämtad 2011-10-18.
  6. ^ "Muminmagasinet". Libris. Läst 6 november 2013.
  7. ^ "Mumin". Libris. Läst 6 november 2013.
  8. ^ Eftertexterna från I Mumindalen under rubriken "Produktionsgrupp i Japan".
  9. ^ [a b] "Tove Jansson och de japanska muminanimationerna". YLE. Hämtad 2011-07-31.
  10. ^ [a b] "Muumindani No Haru". bcdb.com. Hämtad 2011-10-25.
  11. ^ Sjöstrand, Fredrik (2007-02-07)."Inget konstigt att vara snäll". Ystads Allehanda. Hämtad 2011-10-16.
  12. ^ Newnham, Linda (2002-12-08). "Julens ljuvliga under". Aftonbladet. Hämtad 2011-10-16.
  13. ^ [a b] "Svenska röster & credits - I mumindalen". dubbningshemsidan.se. Hämtad 2011-10-16.
  14. ^ "Muumilaakson tarinoita". Finskspråkiga Wikipedia. Hämtad 2011-10-16.
  15. ^ "Tanoshii Moomin Ikka (TV)". animenewsnetwork.com. Hämtad 2011-10-16.
  16. ^ "The Moomins (1992)". Svensk Filmdatabas. Hämtad 2011-10-16.
  17. ^ "Lapsenmieliset juhlivat sairaalassa". Uusimaa. 2009-03-23. Hämtad 2011-10-16. (finska)
  18. ^ Nordlund, Max-Ola "Mumin ett 15-årigt misstag". Vasabladet. Hämtad 2011-10-20.
  19. ^ "Films and Music by Sumio Shiratori". Rate Your Music. Hämtad 2011-10-16.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]