Iberisk gransångare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Iberisk gransångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Phylloscopus ibericus.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Lövsångare se text
Phylloscopidae
Släkte Phylloscopus
Art Gransångare
P. ibericus
Vetenskapligt namn
§ Phylloscopus ibericus
Auktor (Ticehurst, 1936)
Synonymer
P. brehmii
Hitta fler artiklar om fåglar med

Iberisk gransångare (Phylloscopus ibericus) är en liten insektätande fågel i familjen lövsångare (Phylloscopidae) som tidigare ingick i familjen sångare (Sylviidea). Arten kategoriserades tidigare som underart till gransångaren.

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades taxonet i familjen sångare och kategoriserades som underart till gransångaren, men har sedan 2003 i Sverige status som egen art. Den skiljer sig från nominatformen av gransångare på läte,[2][3][4] yttre morfologi,[5] och mtDNA-sekvenser.[6][4] Först fick den det vetenskapliga namnet P. brehmii, men typspecimentet av detta taxon är inte en iberisk gransågare.[7]

Den iberiska gransångaren häckar på iberiska halvön och återfinns i Portugal och Spanien, väster om en linje som sträcker sig ungefär från västra Pyrenéerna[2] via bergen i centrala Spanien till Medelhavet. Iberisk gransångare och gransångare förekommer i en smal överlappningszon längs denna linje.[8] Med undantag för den nordligaste delen är den exakta utbredning för denna överlappningszon inte väldokumenterad. Den iberiska gransångaren är en långflyttare och övervintrar i Västafrika. Den har observerats utanför sitt häckningsområde så långt norrut som exempelvis Storbritannien och Sverige.

Det förekommer hybridisering i överlappningszonen,[2][3][9], nästan alltid mellan hanar av P. ibericus och honor av P. p. collybita,[9] och hybriderna förefaller uppvisa starkt minskad fitness[6] bland annat då hybridhonor tycks vara sterila enligt Haldanes regel.[10] Rörande det senare är det intressant att notera att den iberiska gransångaren tycks vara den äldsta utvecklingslinjen inom gransångarkomplexet och klart åtskild från arten gransångare[4]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Iberisk gransångare är ljusare, grönare på gumpen, och gulare undertill än gransångare,[11] och dess sång beskrivs som tit-tit-tit-tsuii-tsuii eller djup djup djup wheep wheep chittichittichiittichitta.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Phylloscopus ibericus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 11 januari 2014.
  2. ^ [a b c] Salomon, Marc (1989): Song as a possible reproductive isolating mechanism between two parapatric forms. The case of the chiffchaffs Phylloscopus c. collybita and P. c. brehmii in the western Pyrenees. Behaviour 111(1–4): 270–290.
  3. ^ [a b] Salomon, Marc; Hemim, Y. (1992):Song variation in the Chiffchaffs (Phylloscopus collybita) of the western Pyrenees – the contact zone between collybita and brehmii forms. Ethology 92(4): 265–282.
  4. ^ [a b c] Helbig, Andreas J.; Martens, Jochen; Seibold, I.; Henning, F.; Schottler, B; Wink, Michael (1996): Phylogeny and species limits in the Palearctic Chiffchaff Phylloscopus collybita complex: mitochondrial genetic differentiation and bioacoustic evidence. Ibis 138(4): 650–666 Full text
  5. ^ Salomon, Marc; Bried, J.; Helbig, Andreas J.; Riofrio, J. (1997) Morphometric differentiation between male Common Chiffchaffs, Phylloscopus [c.] collybita Vieillot, 1817, and Iberian Chiffchaffs, P. [c.] brehmii Homeyer, 1871, in a secondary contact zone (Aves: Sylviidae). Zoologischer Anzeiger 236: 25–36.
  6. ^ [a b] Helbig, Andreas J.; Salomon, Marc; Bensch, S. & Seibold, I. (2001):Male-biased gene flow across an avian hybrid zone: evidence from mitochondrial and microsatellite DNA. Journal of Evolutionary Biology 14: 277–287. doi:10.1046/j.1420-9101.2001.00273.x
  7. ^ Svensson, Lars (2001). ”The correct name of the Iberian Chiffchaff Phylloscopus ibericus Ticehurst 1937, its identification and new evidence of its winter grounds”. Bulletin of the British Ornithologists' Club "121": sid. 281–296. 
  8. ^ (spanska) Balmori, Alfonso; Cuesta, Miguel Ángel; Caballero, José María (2002): Distribución de los mosquiteros ibérico (Phylloscopus brehmii) y europeo (Phylloscopus collybita) en los bosques de ribera de Castilla y León (España). [With English abstract]. Ardeola 49(1): 19–27.
  9. ^ [a b] Collinson, J. Martin (2008). ”Identification of vagrant Iberian Chiffchaffs - pointers, pitfalls and problem birds”. British Birds 101 (4): ss. 174–188. 
  10. ^ (franska) Helbig, Andreas J.; Salomon, Marc; Wink, Michael; Bried, Joël (1993): Absence de flux genique mitochondrial entre le Pouillots "veloces" medio-européen et ibérique (Aves: Phylloscopus collybita, P. (c.) brehmii); implications taxonomiques. Résultats tirés de la PCR et du séquencage d'ADN. C. R. Acad. Sci. III 316: 205–210.
  11. ^ Baker, Kevin (1997). Warblers of Europe, Asia and North Africa (Helm Identification Guides). sid. 256–259. ISBN 0713639717