Icke-angreppspakt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Icke-angreppspakt, även kallad nonaggressionspakt (från engelskans non-aggression), är en sorts fördrag mellan stater som förbjuder våldsamma lösningar på dispyter sinsemellan och istället påtvingar parterna rent diplomatisk konfliktlösning.[1] De förekom huvudsakligen under mellankrigstiden då man försökte hitta sätt att förhindra nya krig i Europa men har idag helt ersatts av andra typer av säkerhetsarrangemang. Icke-angreppspakter ska ej blandas ihop med militärallianser som inbegriper helt andra åtaganden för de ingående staterna.

Ingen internationellt erkänd definition eller standard för icke-angreppspakter finns och alla som skrevs berodde helt på parternas goda vilja. I regel var de bilaterala men försök till multilaterala icke-angreppspakter förekom också, t ex genom Nationernas förbund. Den historiskt mest kända icke-angreppspakten undertecknades 1939 av Nazityskland och Sovjetunionen och är känd under namnet Molotov–Ribbentroppakten.

Historiska exempel[redigera | redigera wikitext]

  • Estland ingick en liknande pakt med Tyskland och Sovjetunionen före andra världskriget.
  • Frankrike ingick en liknande pakt med Sovjetunionen före andra världskriget
  • Finland ingick en liknande pakt med Sovjetunionen före andra världskriget.
  • Polen ingick en liknande pakt med Tyskland före andra världskriget.
  • Storbritannien ingick en liknande pakt med Tyskland före andra världskriget.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ne.se/icke-angreppspakt