Icke-interventionism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Icke-interventionism, engelska non-interventionism, är ett begrepp inom internationella relationer som beskriver en utrikespolitisk ideologi eller strategi som har som mål att förhindra krig genom att undvika – i första hand militär – inblandning i andra staters angelägenheter. Man betonar istället vikten av att upprätthålla suveränitetsprincipen och att i första hand fokusera på diplomati.

Begreppet ska särskiljas från isolationism och pacifism. Icke-interventionism handlar inte, som i det förra fallet, om ett principiellt ställningstagande mot våld eller, som i det senare, om ett motstånd mot internationella ekonomiska förbindelser.[1]

Anhängare av icke-interventionism är oftast skeptiska till allianser och alla typer av militära insatser, även av det "humanitära" slaget, om de inte kan motiveras med principen om självförsvar i och med ett omedelbart hot mot ett lands existens.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Principen om icke-interventionism har existerat åtminstone sedan grundandet av det moderna europeiska internationella systemet av suveräna stater i och med den westphaliska freden år 1648. Normen om suveränitet kom efter andra världskriget också att bli en viktig del av FN-stadgan.[2]

Som modernt begrepp har icke-interventionism i första hand kommit att omhuldas av amerikanska libertarianer och paleokonservativa i deras kritik mot den allt mer expansiva amerikanska utrikespolitiken sedan 1900-talets början. Amerikanska motståndare till den förda utrikespolitiken har hänvisat till att USA:s grundlagsfäder – i synnerhet Thomas Jefferson, George Washington och John Adams – förespråkade en utrikespolitik som gick ut på att undvika allianser och hålla sig utanför maktspelet mellan de europeiska staterna.

Bland moderna amerikanska förespråkare för en icke-interventionistisk utrikespolitik märks framför allt de tidigare republikanska presidentkandidaterna Ron Paul och Pat Buchanan, samt nationalekonomer av den österrikiska skolan som Murray Rothbard.

En central samlingspunkt för personer som förespråkar icke-interventionism är webbsajten Antiwar.com.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rubino, Rich (17 april 2009). ”Non-interventionism is not isolationism” (på engelska). Antiwar.com. http://original.antiwar.com/rubino/2009/04/16/non-interventionism-is-not-isolationism/. Läst 9 juli 2013. 
  2. ^ ”Centrala begrepp knutna till skyldighet att skydda”. Svenska FN-förbundet. 17 april 2009. http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/fred-sakerhet-och-nedrustning/skyldighet-att-skydda/ordforklaringar/. Läst 9 juli 2013. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Wheeler, N.J. (2003) "The Humanitarian Responsibilities of Sovereignty: Explaining the Development of a New Norm of Military Intervention for Humanitarian Purposes in International Society" in Welsh, J.M. Humanitarian Intervention and International Relations Oxford: Oxford Scholarship Online. Sid. 29–50.
  • Walzer, Michael J. (2000) (på engelska). Just and unjust wars: a moral argument with historical illustrations (tre). New York: Basic Books. sid. 86–108. ISBN 0-465-04361-5