Idi Amin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Idi Amin

Fr.v.: Idi Amin, en okänd soldat och Mobutu Sese Seko 1977.

Ämbetsperiod
25 januari 1971–11 april 1979
Företrädare Milton Obote
Efterträdare Yusufu Lule

Född ca. 1925
Kampala, Uganda
Död 16 augusti 2003
Jeddah, Saudiarabien
Maka Malyamu Amin (skild)
Kay Amin (skild)
Nora Amin (skild)
Madina Amin
Sarah Amin
Yrke Arméofficer

Idi Amin Dada, född cirka 1925[a] i Uganda, död 16 augusti 2003 i Jeddah i Saudiarabien, var en ugandisk militär som var Ugandas president och diktator 1971–1979. Bland de länder som stödde Amin fanns Muammar al-Gaddafis Libyen, Sovjetunionen och Östtyskland[3][4][5], och tidigt i regimen hade han dessutom stöd av Storbritannien, Israel och apartheidens Sydafrika.[6] Han störtades 1979.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Karikatyr av Amin i militär- och presidentuniform av Edmund S. Valtman.

Amin skrev aldrig någon biografi eller godkände någon officiell beskrivning av sitt liv. Det råder oenighet om var och när han föddes. De flesta biografiska källor vidhåller att han föddes i antingen distriktet Koboko eller i Kampala cirka 1925. Enligt forskaren Fred Guweddeko vid Makerereuniversitetet var Idi Amin son till Andreas Nyabire (1889-1976). Nyabire tillhörde kakwafolket och konverterade från katolicism till islam 1910. Nyabire ändrade då Amins namn till Amin Dada. Han övergavs av sin far och växte upp med sin mors familj. Guweddeko påstår att Amins mor hette Assa Aatte (1904-1970), en örtkännare tillhörande lugbarafolket som behandlade bland annat kungliga medlemmar ur Bugandariket. Efter fem år i en islamsk skola i Bombo arbetade Amin med flera olika saker innan han 1946 rekryterades av brittiska koloniala arméofficerare och tog värvning i brittiska armén i Uganda.[1]

Han åtnjöt stor popularitet under sina år som flerfaldig östafrikansk mästare i tungviktsboxning (1951-1960). Under tiden hade han emellertid även avancerat i de militära graderna, och efter Ugandas självständighet (1962) blev han arméchef 1966. Amin var en av frontfigurerna vid den militärkupp den 25 januari 1971 som störtade den dåvarande presidenten Milton Obote. Efter maktövertagandet 1971 trädde Amin snart själv fram som landets oinskränkte diktator och gav sig själv allehanda utmärkelser och titlar, exempelvis "Brittiska imperiets erövrare" (Conqueror of the British Empire, CBE).

Efter att Amin 1972 utvisat landets alla indier och beslagtagit deras egendom i Uganda, vilket fick svåra följder för landets ekonomi, började han få världsopinionen mot sig. Han utnämnde sig 1976 till president på livstid. Samma år beskyddade han palestinska flygplanskapareEntebbes flygplats. Hans hänsynslösa förföljelser, med bland annat massmord på människor från acholi- och langostammarna, gjorde honom till en av dåtidens blodigaste despoter. Han anses idag vara skyldig till hundratusentals människors död eller försvinnande.

År 1978 invaderades landet av ugandiska exilrebeller och tanzaniska styrkor. Den 11 april 1979 intog dessa Kampala och Amins regim störtades. Han flydde då till Libyen. Han bosatte sig 1981 i Saudiarabien där han levde fram till sin död 16 augusti 2003.

Asiatiska massutvisningen i Uganda[redigera | redigera wikitext]

När Uganda var en brittisk koloni så hade asiaternas förfäder kommit in i landet från den indiska subkontinenten för att göra kontorsarbete eller lågkvalificerade jobb så som bygg- eller jordbruksarbete. På 1890-talet kom det ca 32 000 arbetare från Indien för att arbeta med byggandet av Uganda Railway. De flesta av de indier som överlevt bestämde sig för att återvända hem, men ca 7000 av dem bestämde sig för att stanna kvar i östra Afrika. Många indier i Uganda jobbade ofta som skräddare eller bankman. Indiernas inflytande på ekonomin var betydande och de fick en femtedel av nationalinkomsten. År 1968 infördes systemet med arbetstillstånd och handelslicens för att avskära indiers betydelse i ekonomin och yrkesverksamheten. Målet var att överföra den ekonomiska kontrollen i Uganda i händerna på ugandier. Ugandiska soldater utförde stölder, fysiskt och sexuellt våld ostraffat mot asiater. Idi Amin pekade ut indier som syndabockar och menade att de var opålitliga[7].

Den 4 augusti 1972 gav Amin den indiska och pakistanska minoriteten 90 dagar på sig att lämna landet. Amin menade att Gud varit med i hans drömmar och beordrat honom att fullända utvisningen. Idi Amin utvisade Ugandas asiatiska befolkning, som beräknades vara mellan 50.000 och 70.000 människor. [8] Amin menade att ekonomin skulle tas över av indierna i fall han inte vidtog åtgäder i form av utvisning.[9] Utvisningen av asiaterna innefattade dessutom yrkesverksamma så som läkare, jurister och lärare. Utvisningen resulterade i en kollaps av ekonomin.[10] Asiaterna fick lämna över sina affärsverksamheter till ugandierna. Den största önskan hos befolkningen var att äga mark och bli företagare och det var genom att utnyttja detta ledningen lyckades övertyga folket i Uganda för att stödja deras politik.[11] Det “ekonomiska kriget” innebar också expropriation av fastigheter ägda av asiater och européer. Ca 30 000 asiater med brittiska pass emigrerade till Storbritannien. Andra förekommande destinationer var Australien, Kanada, Indien, Kenya, Pakistan, Sverige, Tanzania och USA.[12] Efter utvisningen av indierna så avbröt Indien alla diplomatiska förbindelser med Uganda[7].

Utvisningen av den asiatiska minoriteten var inte den första i Ugandas historia. Även den kenyanska minoriteten i landet blev utvisade år 1969.

Massmord och sociala konsekvenser i Uganda[redigera | redigera wikitext]

Amin utsåg sig själv till president, slopade parlamentet, och gjorde ändringar i konstitutionen. Detta gjorde han för att ge sig själv absolut makt. Detta resulterade i en ekonomisk nedgång, socialt sönderfall och kränkningar mot mänskliga rättigheter.[13] 300 000-500 000 människor blev dödade under Idi Amins regim (1971-79) på hans order. Den största delen av hans offer bestod av politiska motståndare[14] Olika interna säkerhetsstyrkor samordnades för att förtrycka allmänheten. Speciellt utsatta blev de som opponerade sig mot Amins regim.[15] Motiven till massmorden var etniska, politiska och ekonomiska faktorer. Förflyttningen av Acholimänniskorna till koncentrationsläger skedde med våld. Andra blev fängslade eller inlåsta i fängelsehålor där de torterades till döds. Hundratals Acholikvinnor blev våldtagna av UPDFEN/NRM och många kvinnor blev även misshandlade av regeringssoldater. Acholifolkets politiska inflytande har under de senaste 15 åren successivt tagits bort i Uganda.[16] Andra offer under Amins regim kom även att bli olika etniska grupper, religiösa ledare, journalister, konstnärer, seniorbyråkrater, domare, advokater, studenter och intellektuella, brottsmisstänkta och utländska medborgare. Många av offren dumpades i Nilen.[17]Ett mediaförbud utfärdades av regeringen år 1986[16]

Populärkultur[redigera | redigera wikitext]

Under höjdpunkten av Amins makt gjorde regissören Barbet Schroeder en uppmärksammad dokumentär om honom, General Idi Amin Dada (1974). En tid efter hans fall kom filmen Rise and Fall of Idi Amin (1981), inspelad i Kenya. År 2006 kom en långfilm om Idi Amin, The Last King of Scotland (2006), där Forest Whitaker som porträtterade honom belönades med en Oscar för sin rolltolkning. Han porträtteras också i flera filmer om Operation Entebbe.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Många källor som till exempel Encyclopædia Britannica, Encarta och Columbia Encyclopedia, vidhåller att han föddes i Koboko eller Kampala cirka 1925, och att hans verkliga födelsedatum är okänt. Forskare som Fred Guweddeko påstår att Amin föddes den 17 maj 1928,[1] men det är omtvistat.[2] Den enda säkerheten är att Amin föddes något gång under mitten av 1920-talet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Guweddeko, Fred (12 juni 2007). ”Rejected then taken in by dad; a timeline” (på engelska). The Monitor. Arkiverad från originalet den 12 juni 2007. http://web.archive.org/web/20070612053237/http://www.monitor.co.ug/specialincludes/ugprsd/amin/articles/index.php. Läst 8 augusti 2009. 
  2. ^ Keatley, Patrick (18 augusti 2003). ”Idi Amin: Obituary” (på engelska). The Guardian. http://www.guardian.co.uk/news/2003/aug/18/guardianobituaries. Läst 8 augusti 2009. 
  3. ^ Anthony Oliver, Roland; Atmore, Anthony (på engelska). Africa since 1800. Sid. 272 
  4. ^ C. Tatum, Dale (på engelska). Who influenced whom?. Sid. 177 
  5. ^ Winrow, Gareth M.. The foreign policy of the GDR in Africa. Sid. 141 
  6. ^ Jørgensen, Jan Jelmert (1981) (på engelska). Uganda: a modern history. St. Martin's Press. Sid. 272. ISBN 0312827865 
  7. ^ [a b] https://en.wikipedia.org/wiki/Expulsion_of_Asians_from_Uganda
  8. ^ http://www.history.com/topics/idi-amin
  9. ^ http://idiamingenocide.weebly.com
  10. ^ http://www.history.com/topics/idi-amin
  11. ^ http://idiamingenocide.weebly.com
  12. ^ http://idiamingenocide.weebly.com
  13. ^ http://bewareofafricangenocide.weebly.com/genocide-in-uganda.html
  14. ^ http://folkmord.se/andra-folkmord/
  15. ^ http://www.history.com/topics/idi-amin
  16. ^ [a b] http://www.africanfront.org/acholigenocide.php
  17. ^ http://idiamingenocide.weebly.com

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]