Igelkottskaktussläktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Igelkottskaktussläktet
Svärmors kudde (E. grusonii)
Svärmors kudde (E. grusonii)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Nejlikordningen
Caryophyllales
Familj Kaktusväxter
Cactaceae
Underfamilj Cactoideae
Tribus Cacteae
Släkte Igelkottskaktusar
Echinocactus
Vetenskapligt namn
§ Echinocactus
Auktor Link&Otto, 1827[1]
Arter
Igelkottskaktus (E. platyacanthus)
Liten igelkottskaktus (E. horizonthalonis)
Svärmors kudde (E. grusonii)
Echinocactus parryi
Echinocactus polycephalus
Echinocactus texensis
Synonymer
Echinofossulocactus Lawrence, pro parte
Emorycactus Doweld
Homalocephala Britt.&Rose
Meyerocactus Doweld
Hitta fler artiklar om växter med

Igelkottskaktussläktet (Echinocactus) är ett suckulent växtsläkte inom familjen kaktusväxter med sex arter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Igelkottskaktussläktet innehåller stora klotformade till kort cylindriska kaktusar, till över två meter höga, oftast betydligt mindre. Diametern varierar från art till art från 8-80 cm. Många arter förgrenar sig inte annat än om toppen blir skadad, andra arter bildar kolonier. Vissa arter har pålrot, andra inte. Stammarna är inte segmenterade, de är gröna till blå- eller grågröna. Toppen är oftast tillplattad och tätt ullig. Antalet ribbor varierar från 8 till över 60, de är tydliga, raka eller svagt vågiga, ibland medsols spiralställda. Areolerna sitter glest eller tätt, de är runda till avlånga. Taggarna blir 5-19 per areol, hårda, raka eller krökta. De är ibland platta eller med fåror. Blommorna kommer fram nära toppen och slår ut dagtid, de är trattlika till utbredda och blir mellan 2,4-3,2 cm vida. Blompipens fjäll har en tagglik spets, själva pipen täcks av ull vid blomningen, egentliga taggar saknas. Även de yttre hyllebladen har en tagglik spets. De inre hyllebladen är gula, rosa eller magentaröda. Frukten är vanligen torr, mer sällan köttig, den förblir hel, spricker upp oregelbundet eller öppnar sig via porer vid basen. De är till färgen vita till gulbruna, rosa eller röda, men täcks vanligen av ull.

Släktet är närstående djävulstungorna (Ferocactus) men skiljer sig genom att blompipens fjäll och yttre hylleblad har en tagglik spets. Fjällen har också ull som döljer själva pipen vid blomningen. Djärvultungorna har rundade fjäll och saknar ull, vilket gör att pipen syns under blomningen.

Namnet Echino kommer från grekiskans e’chinos och betyder taggig eller igelkott.[2]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Igelkottskaktusar kommer ursprungligen från Mexiko, USAs varma och torra delstater, såsom Kalifornien, Arizona, New Mexico, Texas, Nevada och Utah.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The Cactus Family, Edward F.AndersonISBN 0-88192-498-9
  2. ^ Växters latinska namn Raoul Iseborg Botaniska Sällskapet i Stockholm (.pdf)