Ignalina kärnkraftverk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 55°36′16″N 26°33′36″Ö / 55.60444°N 26.56000°Ö / 55.60444; 26.56000

Ignalinas kärnkraftverk
Anläggningens huvudingång
Anläggningens huvudingång
Plats Visaginas
Land Litauen Litauen
Ägare Litauiska staten
Drift Ignalinos atominė elektrinė
Färdigställt 1978–84
Togs i kommersiell drift I1: 1 maj 1984
I2: 20 augusti 1987
Stängdes I1: 31 december 2004 (20 år)
I2: 31 december 2009 (22 år)
Reaktorer
Reaktortyp RBMK-1500
Stängda reaktorer 2
Planerade reaktorer 2 (Visaginas kärnkraftverk)
Kapacitet
Årsproduktion för 2006 7 413 MWh
Medelproduktion under 5 år 7 945 MWh
Block 1
Reaktorhall

Ignalina kärnkraftverk är ett kärnkraftverk med två RBMK-1500-reaktorer i Visaginas, Litauen. Namnet kommer från den närliggande större staden Ignalina. Klockan 23.00 lokal tid på nyårsaftonen 2009 stängdes den sista reaktorn på Ignalina kärnkraftverk.[1]

Reaktorer[redigera | redigera wikitext]

Ignalinaverket hade två RBMK-1500 vattenkylda grafitmodererade tryckrörsreaktorer. Reaktortypen RBMK kunde till följd av sin konstruktion i princip byggas godtyckligt stora och länge var RBMK-1500 den största reaktorn i världen vad gäller elproduktionen med 1 500 megawatt. Som jämförelse kan nämnas att den av Vattenfall ägda Krümmel kärnkraftverk, världens största BWR kokvattenreaktor var på 1400 MW och det är först i och med driftsättningen av den nya EPR-reaktorn Olkiluoto 3 som är under konstruktion i Olkiluoto kärnkraftverk i Finland och som beräknas få en elproduktion på 1 600 megawatt som RBMK-typen överträffas i fråga om effekt.

Då reaktortypen liknar den som användes i kärnkraftverket Tjernobyl, RBMK-1000, var Europeiska unionen länge angelägen om att de skall tas ur drift. Efter Tjernobylolyckan sänktes också effekten till 1 360 megawatt och med hjälp av modifieringar av bränslet med bland annat brännbara absorbatorer (gadolinium m fl) och även konstruktionsförbättringar i inneslutningstryckavlastningssystemet arbetade man under 1990-talet med bland annat svenskt bistånd med att göra reaktorerna säkrare. Ignalinaverket var nämligen av utomordentligt stor betydelse för Litauens elenergibalans och stod som mest för ca 90 % av landets samlade elproduktion.

Reaktor 1 (driftsatt 1983) togs ur drift den 31 december 2004 medan reaktor 2 (driftsatt 1987) togs ur drift nyårsafton 2009. Block nummer 3 och 4 blev aldrig färdigställda.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Planeringen inför kärnkraftverkets konstruktion påbörjades 1974. Arbetet startade fyra år senare. Reaktor 2 färdigställdes 1986 och det var meningen att den skulle tas i drift samma år, men på grund av Tjernobylolyckan sköts driftstarten upp ett år. Konstruktionen av reaktor 3 sköts upp och 1989 började den att rivas. Staden vid kärnkraftverket, Visaginas, byggdes för att rymma arbetarna vid kärnkraftverket. Tidigare fanns ingen by där. Kärnkraftverket placerades bredvid Litauens största sjö, Drūkšiai, som nu till en viss del delas med Vitryssland. Vissa miljöaktivister är rädda för att sjön kan vara för liten för ett sådant kraftfullt verk och säger att sjöns medeltemperatur har ökat med några grader Celsius. Detta kan ha negativa konsekvenser för sjöns ekosystem.

Driftstopp[redigera | redigera wikitext]

Som ett krav för att få gå med i Europeiska unionen har Litauen gått med på att stänga verket.

Beslutet att stänga verket mötte kraftigt motstånd från det litauiska folket. Verket ger inkomster till många av dem som bor i närheten. Andra var rädda för att elpriserna skulle skjuta i höjden eller att Litauen skulle drabbas av gigantiska kostnader och bli bankrutt.

Litauen är också tillsammans med Frankrike det land som har störst andel av energiproduktionen från kärnkraft i världen (över 70 procent). Europeiska unionen har gått med på att betala kompensationskostnader till 2013. För att kompensera detta startades ett projekt för att uppmuntra turism och småföretag.

Ny reaktor[redigera | redigera wikitext]

Under 1990- och 2000-talen diskuterades det kring att bygga ett nytt kärnkraftverk vid samma område. I februari 2007 berättade den litauiske presidenten Valdas Adamkus att ”det finns ett avtal mellan Litauen, Lettland, Estland och Polen att säkerställa energisjälvständighet genom att bygga mer än en kärnreaktor.” Enligt statsminister Gediminas Kirkilas skall affären vara avklarad i mitten av 2008, och arbetet påbörjas 2015. Den 28 juni 2007 godkände Litauens parlament en lag kring byggandet av ett nytt kärnkraftverk, Visaginas kärnkraftverk.[2] Kärnkraftverket planeras bestå av två reaktorer och bygget av den första beräknas börja omkring 2012 och vara färdigt 2018–2020. De två reaktorerna beräknas få en sammanlagd installerad effekt på runt 3 400 megawatt. [3]

Reaktorfakta[redigera | redigera wikitext]

Benämning[4] Typ Netto-
effekt
Brutto-
effekt
Började byggas Nät-
synkroniserades
I kommersiell
drift
Stängdes
Ignalina-1 RBMK-1500 1 185 MW 1 360 MW 1977-05-01 1983-12-31 1984-05-01 2004-12-31
Ignalina-2 RBMK-1500 1 185 MW 1 360 MW 1978-01-01 1987-08-20 1987-08-20 2009-12-31
Ignalina-3 [5] RBMK-1500 1 380 MW 1 500 MW 1985-06-01 Byggandet avbröts 1988-08-30, riven 1989
Ignalina-4 RBMK-1500 1 500 MW Planerna avslutade

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tiden ute för Ignalina”. Dagens Nyheter. 2009-12-31. http://www.dn.se/nyheter/varlden/tiden-ute-for-ignalina-1.1021202. Läst 31 december 2009. 
  2. ^ Nerijus Adomaitis (2007-06-28). ”Lithuania adopts law on new nuclear power plant”. Reuters. http://www.reuters.com/article/mergersNews/idUSL2870020520070628. Läst 9 juli 2007. 
  3. ^ Nya kärnkraftverket
  4. ^ Power Reactor Information System IAEA: „Lithuania, Republic of: Nuclear Power Reactors“
  5. ^ Fakta om reaktor 3

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]