Ignatius av Loyola

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ignatius av Loyola
Ignatius av Loyola
Bekännare, ordensgrundare
Född 24 december 1491
Loyola, Azpeitia, Spanien
Död 31 juli 1556
Rom, Italien
Vördas inom Romersk-katolska kyrkan
Saligförklarad 27 juli 1609, Rom av
Paulus V
Helgonförklarad 12 mars 1622, Rom av
Gregorius XV
Helgedom Il Gesù, Rom
Helgondag 31 juli
Skyddshelgon för Jesuitorden

Ignatius av Loyola (egentligen Íñigo López Oñaz y Loyola),[1] född 24 december 1491 på slottet Loyola, Azpeitia, Spanien, död 31 juli 1556 i Rom, Italien, var jesuitordens grundare, helgon (kanoniserad 1622), festdag 31 juli.

Ignatius var baskisk adelsman och började sin bana som officer. Då han låg sårad efter en strid 1521, läste han om Jesus och helgonens liv och bestämde sig för att ägna sitt liv åt att tjäna Jesus.

Sankt Ignatius förgyllda relikskrin i Il Gesù, Rom (utfört av Alessandro Algardi)

Efter en pilgrimsfärd till det Heliga landet och studier i Barcelona och Paris prästvigdes han. Från 1534 levde han tillsammans med andra studenter i en ordensgemenskap och skrev då bland annat sina Andliga övningar. 1540 godkände påven Paulus III hans orden "Societas Iesu", "Jesu sällskap". Fram till sin död 1556 var Ignatius jesuitordens general och styrde den från Rom, eftersom den var direkt underställd påven.

Ignatius har fått sitt sista vilorum i jesuitordens moderkyrka Il Gesù i Rom.

Ett flertal orter runt om i världen bär namnet San Ignacio efter Ignatius av Loyola.

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Ignatius av Loyola". NE.se. Läst 10 november 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]