Imam
En imam (arabiska, "den som står framför") är inom islam en ledande religiös, traditionellt manlig, funktionär. (I vissa länder finns strävanden efter införanden av kvinnliga motsvarigheter.)[1]
Betydelsen präst
Vanligen betyder imam präst eller böneledare, men benämningen har ingenting med prästerskap att göra. Imamens ursprungliga förrättning är att vara ledare av den gemensamma bönen i moskén, varvid han står framför de övriga, med ryggen vänd åt dem och de följer efter alla hans rörelser. I de stora moskéerna finns två imamer, en för de fem föreskrivna dagliga bönerna och en för den predikan, som skall hållas varje fredag (jämför khutba).
Imamerna bildar inget särskilt stånd och har därför heller ingen särskild dräkt. De tas ofta bland fattiga, fromma studerande, och då de ur moskéns kassa får blott en mindre lön försörjer de sig vid sidan om. En imam kan när som helst på förekommen anledning avskedas av moskéns nasir (förvaltare). Han förlorar då sin titel av imam och kan ersättas med någon annan som är kompetent att förrätta hans syssla.
Betydelsen andligt överhuvud
I inskränkt betydelse betecknar imam det andliga överhuvudet, i motsats till emir, den världslige maktinnehavaren, i vissa islamiska stater. De turkiska sultanerna bar därför alltid den av abbasiderna efter de tolv imamernas bortgång (se nedan) upptagna titeln imam-el-muslimin, "muslimernas imam", jämte den av emir-el-mumi-nin (se Emir). Titeln imam bars även av åtskilliga arabiska furstehus, såsom zayditerna i Jemen från och med 800-talet, och tillkommer ännu i dag officiellt imamen av Muskat.
Betydelsen "kyrkofader"
Imamer som i särskild mening andliga ledare kallas också de första muslimska århundradenas korantolkare och rättslärda, vilka motsvarar den kristna kyrkans patres ("kyrkofäder"). Dessa indelas efter sin rang i sju klasser, av vilka den första består blott av de fyra stora imamerna, Abu Hanifa (död 767), Malik Ibn Anas (död 795), Ash-Shāfi‘ī (död 819) och Ibn Hanbal (död 855), vilka stiftade var sin av det sunnitiska islams fyra ortodoxa rättsskolor. Till någon av dessa måste varje rättrogen sunnit höra. Hanafiternas rättsskola är den härskande bland turkar och tatarer samt muslimerna i Pakistan, malikiternas i norra Afrika med undantag av vissa delar av Egypten, shafiternas i större delen av Egypten och dessutom i Sydarabien och Indonesien. Hanbaliternas rättsskola, den mest fanatiska, var förr allmän i Mesopotamien, Syrien och Palestina, men har från och med osmanernas uppträdande på 1400-talet mer och mer undanträngts av den hanafitiska riktningen och praktiseras numera i stort sett bara i Saudiarabien.
De shiitiska tolv imamerna
Med de tolv imamerna menas ättlingarna till profeten Muhammeds svåger och kusin Ali ibn Abi Talib (den fjärde kalifen hos shiiterna) och dennes son Hasan ibn Ali vilka räknas som de två första imamerna.
De tolv imamer som efterträdde profeten Muhammed var enligt imamiterna:
- Ali ibn Abi Talib (mördades i Kufa 661)
- Hasan ibn Ali Hasan (död i Medina 670)
- Husayn ibn Ali (Hasans bror; stupade i slaget vid Karbala 680)
- Ali Zayn al-Abidin ibn Husayn (Husayns son; död 694)
- Muhammad al-Baqir (död i Medina 734)
- Jafar as-Sadiq (lärare till sunniternas imamer hanafi, hanbali, shafi och malaki; död 765)
- Musa al-Kazim (Jafars son; tillfångatagen och mördad i ett fängelse i Bagdad av Harun al-Rashid 799),
- Ali ar-Rida (förgiftades av kalifen El-Mamun 818),
- Muhammad Jawad at-Taqi (förgiftad av sin hustru 835),
- Ali an-Naqi (död i Medina 868),
- Hasan al-Askari (förgiftad av den abbasidiske kalifen al-Mu'tamid 874/875)
- Muhammad al-Mahdi al-Muntazar (Gick in i Ockultationen i Samarra i Irak 879)
Framväxt av försök till kvinnliga motsvarigheter
Framför allt i västvärlden pågår vissa strävanden att inrätta kvinnliga motsvarigheter till imamer. Hitintills har några reformationsvänliga försök eller separata moskeer och församlingsgrupper skapats, där verksamhets- och böneledning inför både kvinnor och män sköts av teologiskt utbildade kvinnor, som uppbär titeln imam. Frågan uppfattas dock ofta som kontroversiell med delade åsikter inom den muslimska världen.[2][3] I Sverige startade Kista folkhögskola 2016 en teologisk utbildning för att leda bön och vissa ansvarsfördelningsarbeten pågår inom vissa svenska moskéer.[4][5] I Köpenhamn startades 2016 den särskilda Mariam-moskén för kvinnor och män med enbart kvinnliga imamer, men där fredagsbönen enbart är för kvinnor, övriga böner och aktiviteter för alla.[6]
Källor
- Imam i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
Noter
- ^ Sveriges Radio 6 april 2016, Människor och tro: "Kvinnlig imam i Köpenhamn utmanar männens makt i moskén"
- ^ ”(Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2009-05-14). https://web.archive.org/web/20090514065533/http://www.paraplyprojektet.se/nyheter/suad. Paraplyprojektet 22 mars 2007, "Kvinnlig imam utmanar normer"
- ^ BBC News 18 mars 2005, "Woman leads US Muslims to prayer" (engelska)
- ^ Sydsvenskan 12 augusti 2016, "Många kvinnor vill läsa till imam"
- ^ Sveriges Radio 7 april 2016, Människor och tro: "Är det dags för kvinnliga imamer i Sverige?"
- ^ SVT Nyheter 9 september 2017, "Shirins moské har bara kvinnliga imamer: 'ett hot mot islamofober'"
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
