Indianernas teckenspråk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Prärieindianernas teckenspråk (eng. Plains Indian Sign Language) är ett teckenspråk som inte i första hand var avsett för döva. Det användes i stället förr i tiden som ett mellanfolkligt hjälpspråk mellan olika prärieindianer; Blackfoot, Cheyenner, Sioux, Kiowa och Arapaho med flera. Deras talspråk är mycket olika varandra.

Pidginspråk[redigera | redigera wikitext]

Prärieindianernas teckenspråk är ett pidginspråk i vilket i stort sett alla tecken är avbildande eller efterhärmande, "ikoniska". På grund av detta var språket lättbegripligt även för europeiska invandrare, som också använde det aktivt i sina kontakter med de infödda. Redan i en rapport av Francisco Vázquez de Coronado (Coronado-expeditionen, 1540 – 1542) omnämns det att indianerna var kapabla att göra sig mycket väl förstådda med hjälp av tecken. Teckenspråkets användning avtog efterhand i och med att engelskan spreds. Under 1900-talets första hälft gjordes försök att popularisera språket bland scouter.

Handikappspråk[redigera | redigera wikitext]

Mot seklets slut började språket användas som hjälpmedel för handikappade som inte är i stånd att använda vanligt språk (inte heller vanligt teckenspråk). I denna funktion används även Blissymboler, som ursprungligen var avsedda att användas för mellanfolklig kommunikation.

Referenser[redigera | redigera wikitext]