Indisk pansarnoshörning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Indisk pansarnoshörning
Status i världen: Sårbar[1]
Indian Rhinoceros.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Uddtåiga hovdjur
Perissodactyla
Familj Noshörningar
Rhinocerotidae
Släkte Rhinoceros
Art Indisk pansarnoshörning
R. unicornis
Vetenskapligt namn
§ Rhinoceros unicornis
Auktor Linnaeus, 1758
Utbredning
Den indiska pansarnoshörningens utbredningsområde markerat med rosa (ursprungligen) och röda punkter (idag)
Den indiska pansarnoshörningens utbredningsområde markerat med rosa (ursprungligen) och röda punkter (idag)
Hitta fler artiklar om djur med

Indisk pansarnoshörning (Rhinoceros unicornis) är en av fem arter i familjen noshörningar. Den finns i Nepal och i Assam i Indien, på grässtäpper och i skogar nedanför Himalaya.

För indisk pansarnoshörning beskrevs inga underarter.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den indiska pansarnoshörningen har tjock, metalliskt brun hud som hänger i tjocka veck över hela kroppen. Den har vårtlika knölar på låren och delar av kroppen och mycket lite päls. Längden varierar mellan 3,1 till 3,8 meter. Mankhöjden är mellan 1,4 till 1,8 meter. Vikten varierar vanligen mellan 1 500 och 2 200 kilogram. Hanen är väsentligt större än honan. Hannen kan väga upp till 2 270 kilogram och bli 3,8 meter lång.[3] Den har ett enda horn, vilket precis som människohår består av keratin. Hornet börjar visa sig runt ett års ålder och blir 20 till 60 centimeter långt.[3]

Hannarna har stora framtänder som de ibland använder under strider för rätten att para sig.[3]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arten förekom tidigare i ett större område söder om Himalaya som sträckte sig från Pakistan över norra Indien och södra Nepal till Bangladesh och Bhutan. Idag finns norshörningen bara i några få från varandra skilda områden i Indien och Nepal kvar. Habitatet utgörs främst av gräsmarker i dalgångar och dessutom vistas djuret ibland i träskmarker och öppna skogar. På grund av människans framgång i området hittas djuret ibland på odlad mark.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Den indiska pansarnoshörningen är en utmärkt simmare. Spetsnoshörningen som likaså lever i öppna landskap kan springa i en hastighet av upp till 45 kilometer per timme under korta sträckor och troligen når indisk pansarnoshörning samma hastighet.[4]

Artens föda är huvudsakligen gräs. Den äter även små kvistar (främst under vintern), bambuskott och i uppodlade områden även vissa odlade grödor, som vete, linser och potatis. Med jämna mellanrum slickar den salt och andra mineraler.[3] Dess hörsel och luktsinne är utmärkta, men dess syn är sämre.[3]

I naturen iakttas ofta flera fåglar på noshörningens rygg som plockar parasiter som lever i huden.[3]

Bara dominanta hannar får para sig och de strider därför mot varandra. De har 2 till 8 km² stora revir men territorierna överlappas.[5] Hanen blir könsmogen vid 10 års ålder, medan honan blir könsmogen redan vid 5 till 7 års ålder.[1] Parningstiden är året runt[6] och honorna blir brunstiga med 5 till 8 veckors mellanrum tills de blir dräktiga. Dräktighetstiden är mellan 462 och 489 dagar, det vill säga omkring 16 månader och honan får en enda kalv per dräktighet, med ungefär två års mellanrum.[3] Ungen stannar hos honan tills modern blir dräktig igen.[3] Vuxna hanar är ensamlevande och revirhävdande. Den indiska pansarnoshörningen kan bli cirka 45 år gammal.[6]

Status[redigera | redigera wikitext]

Tjuvjakt på indiska pansarnoshörningar sker för deras horn vilka i vissa östasiatiska kulturer anses ha helande och potenshöjande förmåga. Ett annat hot är habitatförstörelsen när gräsmarker omvandlas till jordbruksmark. Det finns enbart cirka 2 500 individer kvar i vilt tillstånd, och arten listas av IUCN som sårbar (VU).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Rhinoceros unicornisIUCN:s rödlista, auktor: Talukdar, B.K., Emslie, R., Bist, S.S., Choudhury, A., Ellis, S., Bonal, B.S., Malakar, M.C., Talukdar, B.N. & Barua, M. 2008, besökt 29 november 2009.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Rhinoceros unicornis (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d e f g h] P. Gubb (2005-04-04). ”Indian rhinoceros”. ARKive. http://www.arkive.org/indian-rhinoceros/rhinoceros-unicornis/#text=All. Läst 2 oktober 2012. 
  4. ^ Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World, s.1029, Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
  5. ^ Brent Huffman (2004-03-22). ”Indian rhinoceros” (på engelska). Ultimateungulate. http://www.ultimateungulate.com/Perissodactyla/Rhinoceros_unicornis.html. Läst 2 oktober 2012. 
  6. ^ [a b] B. Fahey (1999). Rhinoceros unicornis (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Rhinoceros_unicornis/. Läst 2 oktober 2012. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vår fantastiska värld (fakta om djur och natur), kortnummer 42. Utgivare: Skandinavisk Press AB

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]