|
|
| Allmänt |
| Namn, kemiskt tecken, nummer |
indium, In, 49 |
| Ämnesklass |
övriga metaller |
| Grupp, period, block |
13, 5, p |
| Densitet |
7310 kg/m3 (273 K) |
| Hårdhet |
1,2 |
| Utseende |
silveraktigt grå
 |
| Atomens egenskaper |
| Atommassa |
114,818 u |
| Atomradie (beräknad) |
155 (156) pm |
| Kovalent radie |
144 pm |
| van der Waalsradie |
193 pm |
| Elektronkonfiguration |
[Ar]4d105s25p1 |
| e− per skal |
2,8,18,18,3 |
| Oxidationstillstånd (oxid) |
3 (amfoterisk) |
| Kristallstruktur |
tetragonal |
| Ämnets fysiska egenskaper |
| Aggregationstillstånd |
fast |
| Smältpunkt |
429,75 K (157 °C) |
| Kokpunkt |
2345 K (2080 °C) |
| Molvolym |
15,76 ·10-6 m3/mol |
| Ångbildningsvärme |
231,5 kJ/mol |
| Smältvärme |
3,263 kJ/mol |
| Ångtryck |
1,42 · 10-17 Pa vid 429 K |
| Ljudhastighet |
1215 m/s m/s vid 293,15 K |
| Diverse |
| Elektronegativitet |
1,78 (Paulingskalan) |
| Värmekapacitet |
233 J/(kg·K) |
| Elektrisk ledningsförmåga |
11,6×106 S/m (Ω−1·m−1) |
| Värmeledningsförmåga |
81,6 W/(m·K) |
| 1a jonisationspotential |
558,3 kJ/mol |
| 2a jonisationspotential |
1820,7 kJ/mol |
| 3e jonisationspotential |
2704 kJ/mol |
| 4e jonisationspotential |
5210 kJ/mol |
| Stabilaste isotoper |
|
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Indium är ett mjukt metalliskt grundämne som bland annat används i elektronik, till exempel i bildskärmar.
Indium framställs ur koncentrat av zinkmalm, vilken efter rostning behandlas med svavelsyra varefter metallen utskiljs elektrolytiskt. Metallen är beständig i luft, smidig och kan lätt skäras med kniv.[1]
Indium upptäcktes 1863 av de tyska kemisterna Ferdinand Reich och Theodor Richter i zinkblände från Freiberg i Sachsen och visades offentligt första gången i form av en halvkilosklump vid världsutställningen 1867.
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952