Individualanarkism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Om den politiska ideologin:
Anarkism
Anarkistiska riktningar
Agorism
Anarkosyndikalism
Anarkokapitalism
Individualanarkism
Social anarkism
Anarkafeminism
Kommunalism
Grön anarkism
Anarkopacifism
Kristen anarkism
Syndikalism
Plattformism
Insurrektionell anarkism
Mutualism
Vänsteranarkism
Anarkister
Buenaventura Durruti
Errico Malatesta
Pjotr Kropotkin
Albert Jensen
Max Stirner
Michail Bakunin
Emma Goldman
Pierre-Joseph Proudhon
Tidskrifter
Arbetaren
Brand
Direkt aktion
INFOrm
Storm
Yelah
Grupper
SAC Syndikalisterna
Syndikalistiska ungdomsförbundet
Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund
Syndikalistiska Grupprörelsen
Metoder
Kontraekonomi
Direkt aktion
Civilt motstånd
Civil olydnad
Husockupation
Anarkistisk ekonomi
Generalstrejk
Arbetarråd

Individualanarkism är en av de två klassiska anarkistiska riktningarna, där social anarkism är den andra.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Precis som för socialanarkism bekämpas klassamhället, staten, kapitalismen och auktoriteter. Men istället för idealiserandet av kollektivet, betonar de flesta individualanarkister individen som samhällets bas, varvid de skiljer sig rent organisatoriskt från socialanarkisterna. Vidare tror de, till skillnad från socialanarkisterna, på den fria marknaden. Den fria marknad som åsyftas är inte den samma som den kapitalistiska, utan en marknad utan ränta, patent och statliga regleringar, även kallad mutualism. Mutualismen är således individualanarkismens ekonomiska system. Som i fallet med andra socialistiska riktningar baseras ideologin på arbetsvärdeteorin. Visionen är, för flertalet, att samhället gradvis skall förändras inifrån genom byggandet av alternativa ekonomier, s.k. gradualism, så att våldsamma revolutioner kan undvikas. Individualanarkismen har en vidd från den mer sociala mutualismen av Proudhons snitt via Tuckers individuella mutualism till Stirners strängt egocentrerade anarkistiska version. Inom tankefältet finns pacifister, gradualister, revolutionära och nihilister.

Inriktningens företrädare har många gånger setts som avfällningar från socialismen trots att deras idéer, speciellt Proudhons, ligger till grund för socialanarkismen genom de federalistiska organisationsprinciperna. Många individualanarkister kallar sig inte socialister på grund av förtryck som statssocialismen utövat, i praktiken är de dock socialister då de har samma slutmål som övriga riktningar, klassamhällets upplösning. Misstron mot dogmer och elitism är påtaglig i individualanarkismen, därmed också mot stora delar av vänsterrörelsen.[1]

Betydande historiska tänkare inom individualanarkismen är William Godwin, Pierre-Joseph Proudhon, Max Stirner och Benjamin Tucker. Kevin A. Carson är en nutida individualanarkist som bl.a. skrivit den första mutualistiska, och anarkistiska(?) kritiken av den politiska ekonomin på 100 år, Studies in Mutualist Political Economy(2004).

Historia[redigera | redigera wikitext]

William Godwin anses vara den första tänkare som filosofiskt beskrev anarkismen tankemässigt. Godwin kallade dock sig själv inte för anarkist. Under 1830 -talet utvecklades den praktiska anarkismen i USA av Warren och något senare av Proudhon i Frankrike. I Tyskland utvecklades den filosofiska anarkismen vidare av Stirner samtidigt med Proudhon. Proudhon och Warren förespråkade mutualistisk ekonomi, medan Stirner mer förespråkade ett slags existentialism. Vid denna tid fanns ingen skillnad mellan individualism och kollektivism även om Stirner kritiserade Proudhon för hans socialism. Delningen mellan kollektivism och individualism i rörelsen kom först senare med Michail Bakunin. Proudhon var den förste anarkistiska tänkare som öppet kallade sig för anarkist. Han blev en mycket viktig influens för senare anarkistiska riktningar, av många anses han vara den främste.

Benjamin Ricketson Tucker (1854 - 1939)

I USA utvecklades anarkismen initialt oberoende av den europeiska rörelsen, där den uppdelades i en fåra med betoning på naturrätt som bas, med tänkare som Lysander Spooner och Henry David Thoreau och en med betoning på mutualism, med Josiah Warren m.fl. under 1800-talet. Benjamin Tucker syntetiserade senare Warrens och Proudhons mutualism med Stirners egoism, varvid individualanarkismen tog ett steg från den sociala anarkismen, men också ett steg från den tidigare naturrättsfåran, som dock finns kvar i rörelsen och även återfinns i grön anarkism.

Kända individualanarkistiska tänkare[redigera | redigera wikitext]

Pierre- Joseph Proudhon, 1809 - 1865

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Benjamin Tucker, State Socialism and Anarchism: How far they agree, and wherein they differ

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Teori[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]