Indokinakriget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Indokinakriget
HD-SN-99-02041.JPEG
En enhet ur den Franska främlingslegionen patrullerar på kommunistkontrollerat område.
Ägde rum 19 december 1946 – 1 augusti 1954
Plats Franska Indokina, främst Nordvietnam
Resultat Viet Minh-seger
Genèvekonferensen
Franskt uttåg ur Indokina
Territoriella
ändringar
Provisorisk delning av Vietnam längs den 17:e breddgraden.
Stridande
Frankrike Franska unionen

Stödda av:
USA USA[1] (1950-1954)

Nordvietnam Nordvietnam
Laos Pathet Lao [2]
Kambodja Khmer Issarak[3]

Stödda av:[4]
 Kina
 Sovjetunionen[källa behövs]

Befälhavare/ledare
Franska expeditionskåren

Vietnamesiska nationella armén

Nordvietnam Ho Chi Minh,
Nordvietnam Vo Nguyen Giap
Laos Souphanouvong
Styrka
Franska unionen: 190 000
Lokala trängtrupper: 55 000
Staten Vietnam: 150 000[5]
Totalt: ~400 000
125 000 reguljära,
75 000 regionala,
250 000 ireguljära[6]
Totalt: 450 000
Förluster
Franska unionen: 75 581 döda,
64 127 skadade,
40 000 tillfångatagna
Staten Vietnam: 419 000 döda, skadade eller tillfångatagna[7]
Totalt: ~560 000+ döda, skadade eller tillfångatagna
Totalt kombinerade:
300 000+ döda,
500 000+ skadade,
100 000+ tillfångatagna
Totalt: 900 000+ döda, skadade eller tillfångatagna
150 000+ civila döda[8]


Indokinakriget, 1946-1954, krig mellan den vietnamesiska motståndsrörelsen Vietminh, ledd av Ho Chi Minh, och Frankrike. Kriget pågick från 1946 till 1954 och slutade med att Frankrike lämnade Franska Indokina, de franska koloniområdena i dagens Vietnam, Laos och Kambodja. Kriget resulterade i en delning av Vietnam i Nord och Syd, och fortsatte i form av Vietnamkriget.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

På 1880-talet tvingades Vietnam att erkänna fransk överhöghet, som en del av Franska Indokina. En vietnamesisk nationalism uppkom i början av 1900-talet och partier bildades på 1920- och 1930-talen. Kommunistledda uppror slogs ned 1930 och 1940. Under andra världskriget fick japanerna 1940-1945 tillåtelse av den franska vichyregimen att utnyttja Indokina, Många ungdomar anslöt sig till den nationella befrielserörelsen Vietminh under ledning av kommunistledaren Ho Chi Minh. Efter Japans kapitulation startade ett uppror och den 2 september 1945 utropade Ho Chi Minh Demokratiska republiken Vietnam i Hanoi. Fransmännen accepterade inte detta. 1945 bestämde sig Frankrike för att ena sina kolonier i Indokina till en federation som skulle vara självständig men dock tillhöra den franska unionen. Befolkningen i Indokina var dock kritisk till Frankrikes planer som sågs som en diskret förlängning av kolonialväldet som varat sedan 1880. Indokinakriget startade.

Krigshandlingarna[redigera | redigera wikitext]

23 november 1946 bombade Frankrike hamnstaden Haiphong i norra Vietnam. Fransmännen tog snabbt kontrollen över de viktigaste städerna och Vietminhs soldater drog sig upp på höglandet för ett gerillakrig. I maj 1950 gick Trumanadministrationen med på att stödja Frankrike, vilket blev det första steget i USA:s engagemang i Vietnam.[9] USA började med att sända bland annat stridsvagnar och transportplan. Småningom kom även amerikanska bombplan, militära rådgivare och tekniker. Under de följande åren uppgick den direkta amerikanska militära hjälpen till Frankrikes krig till en miljard dollar per år.

[10] 1954 blev ett avgörande år för kriget. Vietminh som med stöd från Kina tog "den ointagliga" fästningen Dien Bien Phu i slaget vid Dien Bien Phu avgjorde kriget och fransmännen kapitulerade.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ France honors CIA pilots
  2. ^ Jacques Dalloz, La Guerre d'Indochine 1945-1954, Seuil, Paris, 1987, ss. 129-130, 206
  3. ^ Jacques Dalloz, La Guerre d'Indochine 1945-1954, Seuil, Paris, 1987, ss. 129-130
  4. ^ US Secretary of State John Foster Dulles on the fall of Dien Bien Phu
  5. ^ Windrow, Martin (1998) (på engelska). The French Indochina War 1946-1954 (Men-At-Arms, 322). London: Osprey Publishing. Sid. 11. ISBN 1855327899 
  6. ^ Windrow 1998, s. 23
  7. ^ France's world newspaper, 15-7-1954
  8. ^ Smedberg, Marco (2008). Vietnamkrigen: 1880-1980. Historiska Media. Sid. 88 
  9. ^ Se The Pentagon Papers, kapitel 4, "U.S. and France in Indochina, 1950-56", 1971.
  10. ^ Blum, William (1991). CIA och USA:s verkliga utrikespolitik. Göteborg: Epsilon press. Sid. 162. ISBN 91-7007-011-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]