Induktans

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Induktans
Grundläggande
Definition Förhållandet mellan det magnetiska flödet och strömstyrkan
Storhetssymbol(er) L
Enheter
SI-enhet H
SI-dimension M·L2·T−2·I−2
CGS-enhet cm−1s2
CGS-dimension L−1·T2
Anmärkningar
Självinduktion
Ömsesidig induktion
En induktans orsakar en positiv fasvridning. Om resistans förekommer i kretsen är den resulterande fasvridningen \theta < 90 grader

En elektrisk ström som flyter genom en krets orsakar ett magnetiskt fält och därmed ett magnetiskt flöde \Phi genom kretsen. Förhållandet mellan det magnetiska flödet och strömstyrkan kallas induktans eller mera korrekt kretsens självinduktans. Vanligtvis används symbolen L för induktans. Den kvantitativa definitionen av induktans är

L= \frac{\Phi}{i}.

SI-enheterna för induktans är Weber per ampere, eller Henry (H): 1 H = 1 Wb/A.

Enligt ovanstående definition är det magnetiska flödet \phi orsakat av den ström som flyter genom kretsen. Det kan också förekomma bidrag från andra kretsar. Betrakta till exempel två kretsar C_1, C_2, med strömmarna i_1 respektive i_2. De magnetiska flödena \Phi_1 , \Phi_2 i C_1 och C_2 ges av

\displaystyle \Phi_1 = L_{11}i_1 + L_{12}i_2,
\displaystyle \Phi_2 = L_{21}i_1 + L_{22}i_2.

Enligt ovanstående definition är L_{11} och L_{22} självinduktanserna för C_1 och C_2. Det kan visas att de andra två koefficienterna är lika: L_{12} = L_{21} = M, där M kallas den ömsesidiga induktansen för de båda kretsarna.

Växelström genom en induktiv krets[redigera | redigera wikitext]

Om strömmen genom en induktiv krets varierar kommer en spänning att uppstå över den induktiva komponenten som är proportionell mot den magnetiska flödesändringen per tidsenhet

 u_L = -{d \Phi \over dt} = -L{di \over dt}

där minustecknet beror på att induktansen motverkar ändringen av strömmen.

En induktans orsakar en fasskillnad mellan spänning och ström. Denna fasvridning är positiv för en induktiv krets, det vill säga, fasmässigt kommer spänningen att ligga före strömmen. En passiv, rent induktiv krets (som inte innehåller transistorer, ström- och spänningsgeneratorer etc.) ger en fasvridning av 90 grader för en sinusformad ström/spänning.

Energi i induktiva kretsar[redigera | redigera wikitext]

Induktansen i en krets kommer att motverka varje ändring av strömmen genom kretsen. Det åtgår således energi på grund av induktansen för att bygga upp en viss strömstyrka. Varje praktiskt förekommande krets har en resistans > 0. Vi kan då för en induktiv elektrisk krets anta att den innehåller en resistans och en induktans i serie. Då gäller för spänningen \ u över kretsen

u = Ri + L {di \over dt}

och genom multiplikation med \ i erhålls den utvecklade momentaneffekten som

ui = Ri^2 + Li {di \over dt}

Termen \ Ri^2 är den resistiva effekten, väsentligen de värmeförluster som uppstår i kretsen. Den magnetiska energins ändringhastighet blir därför

{dE_m \over dt} = Li {di \over dt}

Den magnetiska energi som krävs för att öka strömmen från 0 till värdet I blir således

E_m = \int_{0}^{E} dE_m = \int_{0}^{I} {L i\ di} = {1 \over 2} LI^2

Se även[redigera | redigera wikitext]