Industriminne

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Industriminne är en bevarad industriell anläggning eller miljö, som anses vara ett industrihistoriskt arv av intresse.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ett bredare intresse för äldre industrier växte fram i flera europeiska länder under 1950- och 1960-talen. En bakgrund var den strukturomvandling som medförde nedläggning av mindre industrier, järnbruk, gruvor, tegelbruk, järnvägar osv. Ofta uppstod lokala rörelser för att i någon mån bevara minnen från dessa, och de äldre byggnaderna för deras arkitektoniska värden.[1]. En i Storbritannien uppmärksammad händelse som ökade intresset för industriminnen och industriarkitektur var rivningen 1962 av den doriska portiken framför järnvägsstationen Euston i London.[2]

I Sverige utgavs 1974 en översiktlig redovisning av ett 80-tal objekt, Industriminnen, redigerad av Marie Nisser.[3] I denna medverkade även Henrik O. Andersson, Fredric Bedoire, Göran Lindahl, Gunnar Sillén och Helene Sjunnesson.[4] I detta sammanhang tillkom Industriminnesgruppen.[5] Inventeringar av industriminnen skedde i mitten av 1970-talet på flera håll genom länsstyrelser, kommuner, enskilda företag och även enskilda personer.

En omfattande studiecirkelverksamhet följde på utgivningen av Gunnar Silléns Stiga vi mot ljuset[6] och Sven Lindqvists Gräv där du står (se grävrörelsen). 1978 var Sverige värdland för tredje internationella industriminneskonferensen; den första hölls i Ironbridge i Storbritannien 1973.

Prioriterade svenska industriminnen enligt Riksantikvarieämbetet[redigera | redigera wikitext]

Riksantikvarieämbetet tog år 1999 fram en rapport med förslag om bevarande och utveckling av Sveriges viktigaste industriminnen.[7] Bakgrunden var ett uppdrag från regeringen att ta fram ett program för ett tiotal industriminnen. För prioritering av vilka industriminnen som i första hand borde finansiellt stödjas av staten, har ämbetet ansett teknikhistorisk respektive industrihistorisk betydelse - tillsammans med aspekter som rör sociala strukturer och arbetsliv - vara viktigare än arkitekturhistoriska och estetiska värden.

De industriminnen som senare kom att ingå i Riksantikvarieämbetets handlingsprogram, som genomfördes 2002-2004, är:

Pristagare av Årets industriminne[redigera | redigera wikitext]

Svenska industriminnesföreningen har sedan 1995 delat ut priset Årets industriminne:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • James Douet: Industrial Heritage Re-tooled - The TICCIH guide to Industrial Heritage Conservation, 2012, ISBN 978-1-85936-218-1
  • Nina Pettersson: Svenska industriminnen – erfarenheter av utveckling och samverkan, 2006, ISBN 91-7209-443-5
  • Samuel Karlsson: Levande industriminnen - människorna och miljöerna, Bilda Förlag, Stockholm 2005, ISBN 91-574-7765-5
  • Skånska industriminnen, Skånes hembygdsförbund årsbok 1978, ISSN 0347-2418

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Industrial archaeology in Britain. R.A. Buchanan. 1972 (upplaga 1974 ISBN 0-14-021413-5)
  2. ^ Buchanan, sid. 23. "It may almost be said that industrial archaeology was born out of the battle to preserve the Doric Portico at Euston Station.."
  3. ^ Industriminnen: Ett urval industriminnen och andra teknikhistoriska monument. Sveriges arkitekturmuseum, 1974. En omarbetad upplaga 1979 ISBN 91-38-03973-7 hft., ISBN 91-38-04667-9 inb.
  4. ^ Glöm inte bort fabrikerna för alla slott och kyrkor. Bo Grandien, Dagens Nyheter, 3 dec 1972
  5. ^ Industri- och transportminnen. En katalog över uppsatser, inventeringar och arkivhandlingar. Industriminnesgruppen, 1975.
  6. ^ Stiga vi mot ljuset. Gunnar Sillén. Rabén & Sjögren, 1977. ISBN 91-29-50457-0
  7. ^ Riksantikvarieämbetet: Svenska industriminnen - förslag till urval och program för bevarande och utveckling av Sveriges viktigaste industriminnen, rapport nr 313-4204-1999

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]