Inge Johansson
Från Wikipedia
| Inge Johansson | ||
|---|---|---|
| Information | ||
| Födelsenamn | Inge Johansson | |
| Född | 10 maj 1977 Kågedalen, Skellefteå | |
| Bakgrund | Sverige | |
| Instrument | Elbas | |
| Artistsamarbeten | The (International) Noise Conspiracy, Knugen Faller, Refused, The Female Anchor of sade, Totalt Jävla Mörker, Invasionen, The Lost Patrol | |
Inge Johansson, född 10 maj 1977, är en svensk musiker. Uppvuxen i Kågedalen utanför Skellefteå men sedan 1997 bosatt i Umeå.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Inge Johansson är mest känd som basist i det vänsterradikala rockbandet The (International) Noise Conspiracy, som han bildade i Umeå 1998 tillsammans med Dennis Lyxzén, Sara Almgren, Ludwig Dahlberg och Lars Strömberg. Innan dess var Johansson en av de många basister som kom och gick i det legendariska straight edge hardcorebandet Refused. Johansson var också en av de tre sångarna i hardcorebandet Totalt Jävla Mörker som han bildade i Skellefteå 1997 och han fortsatte att vara aktiv i både Totalt Jävla Mörker och The (International) Noise Conspiracy fram till 2005 då han lämnade Totalt Jävla Mörker pga tidsbrist och meningsskiljaktigheter angående bandets musikaliska riktning. Han bildade 2003 punkbandet Knugen Faller där han spelar gitarr och fungerar som huvudsaklig låtskrivare.
Johansson har, förutom de tre nämnda banden, också spelat i no wave bandet The Female Anchor of Sade, där han spelade bas och keyboards. Inge Johansson har dessutom figurerat som basist i The Lost Patrol Band och producerat andra artisters skivor vid sidan av sina egna musikaliska projekt. Sedan 2004 driver han även rockklubben och skivbolaget Ny Våg tillsammans med den gode vännen Dennis Lyxzén. Johansson har under hela sin musikaliska karriär kombinerat sin musik med ett starkt socialt engagemang.
[redigera] Diskografi
[redigera] The (International) Noise Conspiracy
[redigera] Album
- 1999 – The First Conspiracy (G-7 Welcome Committe)
- 2000 – Survival Sickness (Epitaph)
- 2001 – A New Morning, Changing Weather (Epitaph)
- 2003 – Live at Oslo Jazz Festival featuring Jonas Kullhammar & Sven-Eric Dahlberg (Moserobie Music Production)
- 2004 – Armed Love (Burning Heart)/(American Recordings) producerad av Rick Rubin med gästspel av bla Billy Preston
- 2004 – Your Choice Live Series (Cargo)
- 2008 – Cross Of My Calling (American Recordings)Producerad av Rick Rubin
[redigera] Singlar
- 1999 – Separation/ T(I)NC (Bridge Records},(Busted Heads Records} (för att se alla gå in på [[1]])
- 1999 – The Conspiracy (Premonition Records)
- 1999 – Abolish Work (The Black Mask Collective)
- 1999 – T.I.M.E.B.O.M.B (Carcrash Records)
- 1999 – The Subversive Sound Of The Conspiracy (Trans Solar Records)
- 2000 – Smash It Up (Big Wheel Recreation)
- 2001 – Capitalism Stole My Virginity (Hopeless)
- 2001 – Reproduction of Death (Sub Pop)
- 2003 – Bigger Cages, Longer Chains (Burning Heart)
- 2003 – Up for Sale (Sympathy for the Record Industry)
- 2004 – Black Mask (Burning Heart)
- 2005 – A Small Demand (Burning Heart)
[redigera] Knugen Faller
[redigera] Album
[redigera] Singlar
- 2004 – Skellefte stadshotell ep (Cage Match Federation)
- 2005 – Inte som ni (Cage Match Federation), (Ny Våg)
[redigera] The Female Anchor of sade
[redigera] Album
[redigera] Singlar
[redigera] Totalt Jävla Mörker
[redigera] Album
- 2001 – Det ofrivilliga lidandets maskineri (Distortion Records). Vinnare av 2001 års Manifest-pris.
- 2004 – Människans ringa värde (Distortion Records).
- 2006 – Totalt Jävla Mörker Inge medverkar enbart som låtskrivare
