Ingeborg Bronsart von Schellendorf

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ingeborg von Bronsart

Ingeborg Bronsart von Schellendorf, döpt Ingeborg Lena Starck. född 12 eller 24 augusti 1840 i Sankt Petersburg, död 17 juni 1913 i München, var en svensk-tysk tonsättare. Hon var känd under namnet Ingeborg von Bronsart, det namn med vilket hon signerade sin privata korrespondens.

Ingeborg von Bronsart var dotter till Margareta Åkerman och Otto Starck. Vid dotterns födelse var de bosatta i Ryssland där fadern ägnade sig åt handel. Ingeborg Starck fick undervisning i piano av Nicolas von Martinoff och Adolf Henselt samt i komposition av Constantin Decker. Hon avslutade sin utbildning i Weimar hos Franz Liszt som sa om henne att: "Elle joue comme un volcan". 1861gifte hon sig med pianisten och dirigenten Hans Bronsart von Schellendorf som kom från en ansedd preussisk officersfamilj. Ingeborg von Bronsart turnerade med framgång som pianovirtuos i Europa, men när hennes man blev utnämnd till intendent vid Hovteatern i Hannover 1867, fick hon avstå från sin pianistiska bana och hon ägnade sig mera åt komponerandet. När hon fick välförtjänta framgångar för sina första operor hotade hennes man med skilsmässa om hon inte avstod från sin konstnärliga aktivitet. von Bronsart fortsatte dock sitt komponerande om än något mera tillbakadraget och paret fortsatte att vara gifta. De fick två barn Clara 1864-1929 och Fritz1868-1918.

von Bronsart representerade Tyskland i Women's Exposition at the Columbian Exposition 1893. Utställningen inleddes med hennes Kaiser Wilhelm March. Ingeborg von Bronsart är Tysklands första stora tyska kvinnliga musikdramatiska tonsättare och har förutom sina fyra operor komponerat en stor mängd vokal- och pianomusik samt orkester- och kammarmusikverk. von Bronsart umgicks med berömdheter som violinisten Joseph Joachim, dirigenten Hans von Bülow, tonsättarna Gioacchino Rossini, Daniel Auber och Richard Wagner och hon har en prominent position i biografiska antologier från andra delen av artonhundratalet.

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Operor[redigera | redigera wikitext]

  • Die Göttin von Sais oder Linas und Liane (1867)
  • Jery und Bätely (1873)
  • Hiarne (1891)
  • Die Sühne (1909)

Orkester- och kammarmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Piano Concerto in F-minor (1863)
  • Kaiser-Wilhelm-Marsch (1872)
  • Romanze in A minor för violin och piano (1873)
  • Notturno in A minor för cello och piano op 13 (1879)
  • Elegie in C major för cello och piano op 14 (1879)
  • Romanze in B-flat major för cello och piano op 15 (1879)
  • Phantasie för violin och piano op 21 (1891)

Pianomusik[redigera | redigera wikitext]

  • Trois étydes (1855)
  • Nocturne (1855)
  • Tarantella (1855)
  • Fuge über die Namen Maria und Martha (von Sabinin) (1859)
  • Fugues (1859)
  • Variationen über Themen von Bach (1859)
  • Variations (1859)
  • Toccatas (1859)
  • Sonata (1859)
  • Kaiser Wilhelm March (1871)
  • Vier Clavierstücke (1874)
  • Drei Phantasie in G-sharp minor op 18 (1891)

Vokalmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Die Loreley (sic) (1865)
  • Und ob der holde Tag vergangen (1870)
  • Drei Lieder (1871)
  • Hurrah Germania! för manskör (1871)
  • Drei Lieder (1872)
  • Kennst du die rothe Rose? för solister, mankör och mixadkör (1873)
  • Fünf Lieder (1878)
  • Sechs Lieder des Mirza Schaffy op 8 (1879)
  • Hafisa: Drei Lieder des Mirza Schaffy op 9 (1879)
  • Sechs Gedichte op 10 (1879)
  • Fünf Weihnachtslieder op 11 (1880)
  • Fünf Gedichte op 12 (1880)
  • Zwölf Kinderreime op 17 (1882)
  • Sechs Gedichte op 20 (1891)
  • Drei Gedichte op 22 (1891)
  • Drei Lieder op 23 (1892)
  • Rappelle-toi! op 24 (1824)
  • Drei Lieder op 25 (1902)
  • Abschied op 26 (1902)
  • Osterlied op 27 för kör (1903)
  • Lieder opublicerad (ca 1903)
  • Verwandlung opublicerad (ca 1910)