Ingemar
Mansnamnet Ingemar eller Ingmar är ett fornnordiskt namn som är bildat av namnet Ing och ett ord som betyder 'berömd'. Ing är möjligtvis namnet på en fornnordisk gud. Samma Ing förekommer också i mansnamn som Inge, Ingvar, Ingemund, Ingvald, Ingolf och Yngve, samt i kvinnonamn som Ingrid, Ingeborg och Inga.
Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på ett flyttblock vid Runby i Eds socken i Uppland: Ingrid lät göra ladbron (lastbryggan) och hugga stenen efter Ingemar, sin man och efter Dan och efter Banke, sina söner. De bodde i Runby och ägde där gård. Kristi hjälpe deras sjä.
Ingemar var ett vanligt namn bland pojkar på 1940- och 1950-talen och är fortfarande ett av de 30 vanligaste förnamnen i den manliga befolkningen. De senaste decennierna har namnet huvudsakligen använts som andranamn. Den 31 december 2009 fanns det totalt 71 472 personer i Sverige med namnet Ingemar/Ingmar, varav 10 465 med det som tilltalsnamn/förstanamn[1]. År 2003 fick 181 pojkar namnet, varav 9 fick det som tilltalsnamn.
Personer med namnet Ingemar eller Ingmar [redigera]
- Ingemar Aava, bandyspelare
- Ingemar Carlehed, skådespelare
- Ingemar Eliasson, politiker (fp), landshövding
- Ingemar Hedenius, professor i praktisk filosofi
- Ingemar Holde, skådespelare
- Ingemar Johansson, boxare
- Ingemar Mundebo, politiker (fp), landshövding
- Ingemar Raukola, skådespelare
- Ingemar Selander, konstnär
- Ingemar Stenmark, alpin skidåkare
- Ingemar Tunander, museiman
- Ingemar Unge, journalist och författare
- Ingmar Bergman, regissör
- Ingmar Björkstén, kulturjournalist och författare
- Ingmar Karlsson, diplomat och författare
- Ingmar Milveden, tonsättare
- Ingmar Nordström, saxofonist och dansbandsledare
- Ingmar Ström, biskop och författare
Referenser [redigera]
- ^ Enligt sökning på Statistiska centralbyråns Namndatabas 2010-06-01