Ingemar Eliasson
| Ingemar Eliasson | |
 Ingemar Eliasson 2013.
| |
| Tid i befattningen 1 september 2003–1 januari 2010 | |
| Monark | Carl XVI Gustaf |
|---|---|
| Företrädare | Gunnar Brodin |
| Efterträdare | Svante Lindqvist |
| Tid i befattningen 1990–2002 | |
| Företrädare | Bengt Norling |
| Efterträdare | Björn Sandborgh |
| Tid i befattningen 1985–1990 | |
| Företrädare | Jörgen Ullenhag |
| Efterträdare | Birgit Friggebo |
| Tid i befattningen 4 oktober 1982–30 juni 1990 | |
| Efterträdare | Sören Norrby |
| Valkrets | Stockholms län |
| Tid i befattningen 22 maj 1981–8 oktober 1982 | |
| Statsminister | Thorbjörn Fälldin |
| Företrädare | Carl Axel Petri |
| Efterträdare | Birgitta Dahl |
| Tid i befattningen 31 juli 1980–8 oktober 1982 | |
| Statsminister | Thorbjörn Fälldin |
| Företrädare | Rolf Wirtén |
| Efterträdare | Anna-Greta Leijon |
| Född | 30 mars 1939 Visnums-Kil, Värmland |
| Politiskt parti | Liberalerna (Folkpartiet) |
| Yrke | civilekonom |
| Maka | Carin Eliasson |
Elis Ingemar Eliasson, född 30 mars 1939 i Medhamn i Visnums-Kils kommun i Värmlands län, är en svensk ämbetsman och politiker (liberal), Sveriges arbetsmarknadsminister 1980-1982 tillika energiminister 1981-1982. Han var landshövding i Värmlands län 1990–2002, Sveriges riksmarskalk 2003-2010 och kansler vid Kungl. Maj:ts Orden 2009-2018.
Eliasson föddes in i en lanthandlarfamilj, som han själv betecknat som frisinnad. Efter realskola i Kristinehamn och handelsgymnasium i Karlstad fortsatte han till en civilekonomutbildning. Efter en tid som anställd i Hallstahammars kommun blev han sekreterare på Folkpartiets kansli i Stockholm. Efter ett år som Gunnar Heléns särskilde sekreterare blev han senare kanslichef.[1]
Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]
Efter regeringsskiftet 1976 blev Eliasson statssekreterare i Arbetsmarknadsdepartementet där Per Ahlmark blev statsråd och departementschef och 1978 efterträddes av Rolf Wirtén.[1] Efter att Ingemar Mundebo lämnade posten som budgetminister tog Wirtén över denna post, och Eliasson flyttade efter fyra år som statssekreterare upp till posten som arbetsmarknadsminister. Mellan 1981 och 1982 hade han även ansvar för energifrågorna, sedan Carl Axel Petri lämnat dessa uppgifter sedan han blivit justitieminister.[2]
Riksdagsvalet 1982 ledde till att de borgerliga partierna förlorade regeringsmakten. Eftersom Folkpartiets vid valet nästan halverade sitt röstetal, restes krav på att partiledaren Ola Ullsten skulle avgå. Partiets två vice ordförande, Birgit Friggebo och Eliasson, kom då överens om att bägge skulle stå till förfogande som partiledarkandidater. Eliasson uppgav, att han i grunden inte var intresserad av posten och inte heller ansåg sig lämplig för denna.[2] Sommaren 1983 avgick partiledaren Ola Ullsten och det fanns fyra kandidater till partiledarposten: Bengt Westerberg, riksdagsgruppens ledare Björn Molin, tidigare statsråden Birgit Friggebo och Ingemar Eliasson. Vid partiets landsmöte i oktober 1983 blev Westerberg vald till partiledare. Vid valet hade han stöd av alla länsförbund men FPU förespråkade Björn Molin.[3]
Eliasson var riksdagsledamot 1982–1990 och 1985–1990 Folkpartiets gruppledare i riksdagen. År 1989 lät han förstå att han var intresserad av ett nytt uppdrag innan mandatperiodens slut, och meddelade detta till Odd Engström, som då var det statsråd som hade hand om regeringens utnämningar. Han var därefter landshövding i Värmlands län 1990–2002.[2][4]
Arbetet vid hovet[redigera | redigera wikitext]
Eliasson var riksmarskalk från den 1 september 2003 till 1 januari 2010. Han efterträddes av Svante Lindqvist.[5] Därefter har Eliasson varit kansler vid Kungl. Maj:ts orden 2009-2018,[6] med ”ansvar för vård och skötsel av det svenska ordensväsendet”.[7]
Utmärkelser i urval[redigera | redigera wikitext]
H.M. Konungens medalj i 12:e storleken med kedja (2010)[8]- Sveriges Civilförsvarsförbunds medalj i guld (SCFGM)
- Karlstad kommuns förtjänstmedalj (KstadGM)[9]
- Folkpartiet liberalernas stora Karl Staaff-medalj i guld (FpstGM, 2010)[10]
Storkors av Finlands Vita Ros' orden (StkFVRO)
Storkors av Isländska falkorden (StkIFO, i samband med statsbesöket 2018)[11]
Storkors av Chilenska Bernardo O'Higgins-orden (StkChilBO'HO)
Storkors av Grekiska Fenixorden (StkGrFenO)
Storkors av Luxemburgska Adolf av Nassaus civil- och militärförtjänstorden (StkLAdNassO, i samband med statsbesöket 2005)
Storkors av Rumänska Kulturförtjänstorden (StkRumKfO)- Kommendör av Finlands Lejons orden av 1:a klass (KFinlLO1kl)
Kommendör av Lettiska Tre Stjärnors orden av 1:a klass (KLettSO1kl)
Kommendör av Norska förtjänstorden (KNFO)
Kommendör av Franska Hederslegionen (KFrHLO)
Påvliga Heliga gravens ordens förtjänstkors av första klass (PåvlHGOFK1kl, 2017)[12]- Hedersledamot av Vitterhetsakademien (HedLHA, 2009)[13]
- The Swedish Council of America's Great Swedish Heritage Award for promoting knowledge and understanding of the Swedish culture and the Swedish heritage in the United States (2006)[14]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Sveriges Radio Värmland: Intervju med Ingemar Eliasson i samband med hans 70-årsdag, del 1
- ^ [a b c] Sveriges Radio Värmland: Intervju med Ingemar Eliasson i samband med hans 70-årsdag, del 2
- ^ Nilsson, Mats (1995). Bengt Westerberg. Stockholm: Ekerlids förlag. ISBN 91-88594-35-1, s. 83-91
- ^ Rainer, Lena (28 mars 2009). ”Slottets Fixar-Ingemar”. sydsvenskan.se (Sydsvenska Dagbladet Snällposten). Arkiverad från originalet den 13 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090513042909/http://sydsvenskan.se/familj/fodelsedag/article422247/Slottets-Fixar-Ingemar.html.
- ^ Kungliga Hovstaterna (26 augusti 2009). ”Professor Svante Lindqvist ny riksmarskalk”. Pressmeddelande. Läst 27 augusti 2009. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2009.
- ^ ”Hovkalender 2010” (PDF). issn0281-1456. Stockholm: Riksmarskalkämbetet. 2010. sid. 12 och 19. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2010. http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:WDwdthdVpZwJ:www.gripsholmsslott.se/download/18.40e05eec12926f2630480004608/Hovkalendern_2010.pdf+http://www.gripsholmsslott.se/download/18.40e05eec12926f2630480004608/Hovkalendern_2010.pdf&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESixMbI-Fa1eF-ABbc4iZ-qNIoJFU_Ncd8QB0VOFioqcKyAwkEY1Fvzs5NVLocZJFiiokxwcYzEtrL45x6RaRn8hYzC_bg1OPpXTNA5o-YjP9TIkCnjAy6kEVRKdj9oclfST2pry&sig=AHIEtbRCo1nS4kAO1YBJc6BrgiT1Adjclg. Läst 23 september 2010.
- ^ ”Eliasson kvar i kunglig tjänst och skriver ’minnen’”. nwt.se (Nya Wermlands-Tidningen). Arkiverad från originalet den 27 december 2009. https://web.archive.org/web/20091227111420/http://www.nwt.se/kultur/article633370.ece. Läst 23 september 2010.
- ^ ”Medaljförläningar 28 januari 2010”. kungahuset.se. Kungliga Hostaterna. Arkiverad från originalet den 12 september 2010. https://web.archive.org/web/20100912122416/http://www.kungahuset.se/monarkin/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar28januari2010.5.1a6f639212652d9b15a80004639.html. Läst 22 maj 2010.
- ^ Inova (4 december 2012). ”Inova får Karlstads kommuns förtjänstmedalj”. http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/inova-faar-karlstads-kommuns-foertjaenstmedalj-818853. Läst 30 mars 2020.[död länk]
- ^ Peter Olevik Dunder (13 mars 2010). ”Ingemar Eliasson 2010, ett måste för varje politiker att se”. https://www.youtube.com/watch?v=lTTd_awWQPk. Läst 30 mars 2020.
- ^ ”ORÐUHAFASKRÁ”. https://www.forseti.is/f%C3%A1lkaor%C3%B0an/orduhafaskra/. Läst 8 mars 2020.
- ^ Arnell, Jonas (10 februari 2017). ”PåvlHGO hos KMO”. https://jonar242.wordpress.com/2017/02/10/pavlhgo-hos-kmo/. Läst 30 mars 2020.
- ^ Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. ”Hedersledamöter”. http://www.vitterhetsakad.se/ledamoter/hedersledamoter. Läst 30 mars 2020.
- ^ The Swedish Council of America. ”2006 – Ingemar Eliasson”. Arkiverad från originalet den 9 september 2013. https://archive.is/20130909153241/http://www.swedishcouncil.org/grants-awards/sca-heritage-awards/2006-ingemar-eliasson/. Läst 30 mars 2020.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Eliasson, Ingemar (2013). Jag vet var jag kommer ifrån: stycken om mitt liv. Stockholm: Bonnier. Libris 13565043. ISBN 978-91-0-012990-3
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Ingemar Eliasson.- Ingemar Eliasson på Sveriges riksdags webbplats
- Sveriges Radio Värmlands intervju med Ingemar Eliasson i samband med hans 70-årsdag
- Födda 1939
- Landshövdingar i Värmlands län
- Tidigare ledamöter av Sveriges riksdag för Liberalerna och Folkpartiet
- Svenska riksmarskalkar
- Svenska statssekreterare
- Sveriges arbetsmarknadsministrar
- Civilekonomer
- Män
- Levande personer
- Sveriges energiministrar
- Sommarvärdar 2013
- Kungl. Maj:ts Orden
- Mottagare av Hans Majestät Konungens medalj
- Personer från Kristinehamn