Ingen knäcker Sharky

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ingen knäcker Sharky
(Sharky's Machine)
Genre Action
Kriminalfilm
Thriller
Regissör Burt Reynolds
Producent Hank Moonjean
Manus Gerald Di Pego
Baserad på Sharky's Machine av William Diehl
Skådespelare Burt Reynolds
Vittorio Gassman
Brian Keith
Charles Durning
Fotograf William A. Fraker
Klippning William D. Gordean
Premiär 18 december 1981
(USA)
Speltid 122 min
Land  USA
Språk Engelska
IMDb

Ingen knäcker Sharky (engelska: Sharky's Machine) är en amerikansk långfilm från 1981 i regi av Burt Reynolds. Reynolds spelar även huvudrollen, med bland andra Vittorio Gassman, Brian Keith, Charles Durning och Rachel Ward i andra roller. Filmen bygger på boken Sharky's Machine av William Diehl.[1]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Polisen Sharky (Burt Reynolds) misslyckas med ett undercoverjobb och skickas över till sedlighetsroteln. Sharky träffar snart på den prostituerade Dominoe (Rachel Ward) som är hotad av en bunt hårda brottslingar inom knarkvärlden. Polisen påbörjar en övervakning av hennes lägenhet, men Sharky börjar snart förälska sig i Domine.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

  Burt Reynolds   –  Sharky
  Charles Durning   –  Friscoe
  Vittorio Gassman   –  Victor
  Brian Keith   –  Papa
  Bernie Casey   –  Arch
  Rachel Ward   –  Dominoe
  Darryl Hickman   –  Smiley
  Earl Holliman   –  Hotchkins
  Henry Silva   –  Billy Score
  Richard Libertini   –  Nosh
  John Fiedler   –  Twigs
  Hari Rhodes   –  Highball
  Joseph Mascolo   –  JoJo
  Carol Locatell   –  Mabel

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Golden Globes[2]
  • Nominerad: Årets nya stjärna inom film (Rachel Ward)

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Filmen blev en måttlig publikframgång med $35 miljoner dollar inspelade i USA, vilket gav den plats 17 på listan över det årets mest inkomstbringande filmer.[3][4] Filmkritikern Roger Ebert gav filmen 3 av 5 och ansåg att det var en mer seriös film än vad Reynolds hade medverkar i tidigare:[1]

But this is an ambitious film; it's as if something inside Reynolds was chafing at the insipid roles he was playing in one car-chase movie after another. He doesn't walk through this movie, and he doesn't allow himself the cozy little touches that break the mood while they're letting the audience know how much fun Burt is having.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ebert, Roger. ”Sharky's Machine”. RogerEbert.com. http://www.rogerebert.com/reviews/sharkys-machine-1981. Läst 17 maj 2013. 
  2. ^ ”Golden Globes, USA 1982”. whosdatedwho.com. http://www.whosdatedwho.com/tpx_2871050/golden-globes-usa/1982. Läst 17 maj 2013. 
  3. ^ Zoller Seitz, Matt. ”Down and Dirty: Sharky’s Machine”. Slant Magazine. http://www.slantmagazine.com/house/2008/06/down-and-dirty-sharkys-machine/. Läst 17 maj 2013. 
  4. ^ ”Sharky's Machine”. Boxoffice Mojo. http://www.boxofficemojo.com/movies/?page=main&id=sharkysmachine.htm. Läst 17 maj 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]