Inger Ärlemalm

Från Wikipedia
Inger Ärlemalm
Född13 november 1937[1]
Strömstad, Sverige
Död4 oktober 2019 (81 år)
Medborgare iSverige
Utbildad vidNordiska folkhögskolan,
SysselsättningFörfattare, journalist
Redigera Wikidata

Inger Skantze-Ärlemalm, född 13 november 1937 i Strömstad, död 4 oktober 2019 i Åsa,[2] var en svensk författare.[3]

Ärlemalm var dotter till lantbrukaren Hans Skantze och vävläraren Margareta Skantze.

År 1956 tog Ärlemalm examen vid Nordiska folkhögskolan i Kungälv och blev fil. kand. 1974.[3] Mellan 1957 och 1965 arbetade Ärlemalm som journalist i dags- och veckopressen. Hon verkade från 1966 som frilansjournalist och författare. Ärlemalm var redaktör för Morgonbris 1979–1980, för Småfolket 1982–1983 och för Författaren 1988–1992. Ärlemalm hade också en politisk karriär i Järfälla.[3] Hon är begravd på Ölmevalla kyrkogård.[4]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Warszawa-resehandbok (1968)
  • Vi har en idé (1975)
  • Sommarlov (1976)
  • Barn och kultur (1978)
  • Arbetsmiljön och de ofödda barnen (1979)
  • Trots allt : alternativen lever (1980)
  • Systrar, kamrater (1981)
  • Lev där du bor (1983)
  • Fackligt jämställdhetsarbete (1984)
  • Dom bara kom... (1986)
  • Karlar och fruntimmer (1988)
  • Så vinner kvinnor makt och inflytande : en handbok i strategi (1989)
  • Lantbrevbäraren (1989)
  • Av kvinnoklass (1989)
  • Bennebols bruk (1993)
  • Bennebolsmat (1995)
  • Delikatesser för tandlösa (1999)
  • Cajsa Warg, Hiram och de andra: om svenska kokboksförfattarinnor: med 65 recept (2000)
  • Kokboksprat och klassikerrecept (2003)
  • Hallandssöm: hängkläden och pudervar från norra Halland (2010)
  • Mat och minnen från Åsa Gästis (2013)
  • Salt vatten och maneter: minnen från Malmbergets Barnens Dags-koloni i Åsa (2015)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Libris, Inger Skantze-Ärlemalm, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Inger Ärlemalm”. https://www.minnesrummet.se/front/case/605853. Läst 24 januari 2022. 
  3. ^ [a b c] Ärlemalm, Inger i Vem är hon: kvinnor i Sverige: biografisk uppslagsbok (1988), ISBN 91-1-863422-2
  4. ^ ”Inger Skantze-Ärlemalm”. Gravar.se. https://gravar.se/forsamling/kyrkogardsforvaltningen-i-loftadalen/olmevalla-kyrkogard/01/inger-skantze-arlemalm-58124. Läst 18 augusti 2023. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]