Inlandsbanan

Wikipedia

Inlandsbanan

	1295	Gällivare, Malmbanan
		Porjus
		Jokkmokk
		Kåbdalis
		Moskosel
		Nyborgtunneln
	1188	Polcirkeln
		Pite älv
	1022	Arvidsjaur
		Jörn-Arvidsjaur spår mot Jörn
		Slagnäs
		Sorsele
		Blattnicksele
	861	Storuman
		spår mot Hällnäs
		Vilhelmina
		Dorotea
		spår mot Forsmo Långsele
		Hoting
		Strömsund
	664	Ulriksfors
		Mittbanan mot Trondheim
	549	Östersund
	534	Brunflo
		Mittbanan mot Sundsvall
	364	Sveg
		Ljusnan
		Bollnäs-Orsa mot Bollnäs
	241	Orsa
		Dalabanan mot Borlänge-Uppsala
	228	Mora
		Älvdalsbanan
	224	Lomsmyren
		Brintbodarna
	161	Dalasågen
		Västerdalbanan mot Borlänge
	157	Vansbro
		Västerdalbanan mot Malung
		Lesjöfors
		Persberg
	57	Filipstad
	49	Daglösen, Bergslagsbanan mot Kil-Göteborg
		Bergslagsbanan mot Borlänge-Gävle
	40	Nykroppa
	28	Storfors
	17	Nässundet
	0	Kristinehamn, Värmlandsbanan

Inlandsbanan i juli 2005. Järnvägen går till stora delar genom ren vildmark

Inlandsbanan är en svensk järnväg som går mellan Kristinehamn i söder och Gällivare i norr, totalt en sträcka av 1288 kilometer (om sträckan Östersund – Brunflo, vilken är 15 kilometer, räknas in). Numer talar man dock oftast om norra inlandsbanan (Mora-Gällivare) respektive södra inlandsbanan (Kristinehamn-Persberg) då den nästan 16 mil långa sträckan från Persberg norr om Filipstad till Lomsmyren strax söder om Mora är helt nedlagd för trafik. Sommartid förekommer dock dressincykling på ett par avsnitt då spåret ligger kvar längs hela den nedlagda sträckan.

[redigera] Historia

De första tankarna om en förbindelse mellan landets nordligaste delar och de sydvästliga delarna presenterades i slutet av 1800-talet. År 1907 fattade riksdagen beslut om att bygga den första länken: Östersund – Ulriksfors. År 1911 kom nästa etapp, Ulriksfors – Volgsjön (nuvarande Vilhelmina). Året därefter gavs klartecken till sträckan Sveg – Brunflo. Den nordligaste delen, Vilhelmina – Gällivare beslutades år 1917.

Genom att staten köpte in de privata järnvägarna på sträckan Sveg – Kristinehamn åren 1916-1918 hade man så hela sträckningen klar, men inte färdigbyggd. De privata järnvägarna invigdes 1857 för Kristinehamn – Sjöändan (1850 med häst), 1876 för Sjöändan – Persberg, 1891 för Persberg – Mora och 1909 för Orsa – Sveg.

Det skulle ta SJ:s generaldirektör Axel Granholm och hans rallare många år av enorma strapatser att slutföra det 931 kilometer långa bygget. Ursprungligen var banan planerad att invigas år 1924, men beroende på en mängd faktorer som krig, brist på arbetskraft, lågkonjunktur etc. blev bygget mycket försenat. Inte förrän den 6 augusti 1937 kunde Axel Granholm slå in den sista rälsspiken (vilket skedde i Kåbdalis). Detta var också slutet på järnvägsbyggnadsepoken i Sverige; med undantag av den försenade linjen Ulricehamn – Jönköping och ett par kortare godsbanor dröjde det till 1990-talet innan någon ny järnväg av betydelse byggdes.

Kostnaderna för inlandsbanebygget uppgick till 136 miljoner kronor, varav 26 miljoner gick till inköpet av de privata järnvägarna.

Grundtanken med Inlandsbanan var en inre stambana som skulle stärka näringslivet i Norrlands inland, men samtidigt i krigstid en viktig militär avlastningslinje för Norra stambanan. Järnvägsbygget hade dock dragit ut på tiden, och nu visade det sig att banan hade en så låg teknisk standard att den aldrig skulle kunna överta stambanans trafik.

En stor omläggning skedde 1964 då sträckan Nykroppa – Herrhult – Persberg nedlades. I stället byggdes en förbindelse från Nykroppa till Hornkullen på Bergslagsbanan, som tågen följde till Daglösen, vidare på den befintliga bibanan till Filipstad, därpå via en nybyggd sträcka till Persberg. På det sättet kunde tågen gå via Filipstad i stället för genom glesbygden österut.

Under åren lopp har sedan person- och godstrafiken minskat successivt. Avregleringarna i början av 1990-talet gjorde att tiotal kommuner utmed banan kunde gå samman och överta den då nedläggningshotade Inlandsbanan av SJ. För detta ändamål bildades Inlandsbanan AB 1993, som har såväl nyttjanderätt som ansvar över banan fram till år 2013.

[redigera] Trafik

Såväl persontrafik som godstrafik var i stort sett lokal från början, det vill säga att någon genomgående trafik över hela banan förekom inte utan tågen lades som matartrafik till de större järnvägarna. Först 1980 startades ett sommartid genomgående tåg Östersund – Gällivare och åter.

Persontrafiken nedlades i omgångar, 1969 Lesjöfors – Mora, 1985 Kristinehamn – Lesjöfors (delvis återupptagen senare). Nu trafikeras Kristinehamn – Persberg och Mora – Gällivare sommartid som turisttrafik med bussförbindelse på den nedlagda sträckan Persberg – Mora. Kristinehamn – Filipstad har trafikerats året runt med ordinarie tåg, men nu trafikeras bara Kristinehamn – Nykroppa varpå tågen fortsätter på Bergslagsbanan mot Borlänge. Sedan 2006 trafikeras även sträckan Sveg – Östersund av ordinarie persontåg året om på helgerna. Normalt är det ändå busstrafik som står för kollektivtrafik längs sträckan för de som bor där.

Godstrafik går nu Kristinehamn – Persberg, Mora – Östersund – Arvidsjaur och de korta sträckorna Lomsmyren – Mora och Vansbro – Dalasågen (Vansbro ligger på den nedlagda sträckan men trafikeras via Västerdalsbanan från Borlänge). De helt nedlagda sträckorna Lesjöfors – Vansbro och Dalasågen – Vika används som dressincykelbana för turister.

[redigera] Framtid

Det finns planer för att hela banan ska rustas upp för att kunna öka godstrafiken på banan. Man planerar också att rusta upp den stängda delen mellan Vika-Vansbro-Persberg för att kunna köra godstrafik ända ner till Kristinehamn. Man kan idag köra Mora-Borlänge-Kristinehamn, men det är en omväg. Framförallt finns godskunder i Vansbro och andra platser längs sträckan. Trafik hela vägen Mora-Vansbro-Kristinehamn anses som mindre sannolikt. Skulle man istället köra dessa transporter på järnväg skulle det betyda en betydlig avbelastning för vägarna och miljön. Länk: Utredning om transporter på södra Inlandsbanan, september 2007

[redigera] Se även

[redigera] Järnvägslinjer i anslutning till banan

[redigera] Anslutandehuvudjärnvägar

[redigera] Historiska bibanor

[redigera] Betydande tvärbanor

[redigera] Galleri

Tågmöte på Inlandsbanan, i Arvidsjaur, juli 2005.	Strömsunds järnvägsstation, byggd 1913. Här i augusti 2006.
Underhållning för Inlandsbanans resenärer i Moskosel i mitten av år 2000.