Europeiska unionens inre marknad

Europeiska unionens politik och inre åtgärder
Inre marknaden
Befogenheter	exklusiv befogenhet delad befogenhet
Rättslig grund	art. 26–37, 45–66 FEUF
Underområden	fri rörlighet för varor fri rörlighet för personer fri rörlighet för tjänster fri rörlighet för kapital
Utskott	IMCO inre marknaden och konsumentskydd
Konstellation	konkurrenskraft
Kommissionär	Michel Barnier (EPP) marknadskommissionär
Generaldirektorat	inre marknaden och tjänster

Europeiska unionens inre marknad, tidigare gemensamma marknaden, är den gemensamma marknaden mellan Europeiska unionens medlemsstater, som särskilt inkluderar de fyra friheterna, det vill säga fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Den inre marknaden utgör en av unionens främsta mål och dess föregångare, Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), bildades just för att skapa en tullunion och en gemensam marknad för varor. Samarbetet har sedan dess utvecklats till att omfatta flera andra områden.

Idag råder fri rörlighet för de flesta varor mellan medlemsstaterna. Undantag gäller för varor som till exempel kan vara skadliga för folkhälsan eller som är förbjudna. Genom det så kallade Bolkesteindirektivet liberaliserades även tjänstemarknaden.

Den fria rörligheten för personer grundar sig främst på rörlighetsdirektivet, som innebär att varje unionsmedborgare har rätt att inresa i en medlemsstat förutsatt att personen har giltig legitimation. Genom Schengensamarbetet har dessutom passkontrollerna mellan medlemsstaterna avskaffats och en gemensam passunion upprättats. Den inre marknaden kompletterades genom Lissabonfördraget med området med frihet, säkerhet och rättvisa. Detta område är det samma som den inre marknaden, men istället för att fokusera på ekonomiska aspekter fokuserar området med frihet, säkerhet och rättvisa på polisiärt och straffrättsligt samarbete.

Referenser

Noter

EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.