Installation (konst)

Denna artikel avhandlar konstbegreppet Installation. För elinstallation, och dylikt, se anläggning.

Installation är ett konstverk som förhåller sig till rummet och som inte går att definiera som måleri, skulptur eller någon annan av de klassiska konstgrenarna. Installationer utgörs oftast av flera tekniker i förhållande till det rum/den plats där det visas. Installationer skapas inte enbart för etablerade konstutrymmen utan skapas även exempelvis för det offentliga rummet.

En installation kan bestå av en mängd olika medier som måleri, skulptur, video och ljud; installationen kan omfatta performativitet och även skapas virtuellt. En del installationer skapas specifikt för en särskild plats, vilket kallas platsspecifik konst, medan andra verk kan flyttas eller återskapas på andra platser.

Begreppet installation förekom för första gången i Oxford English Dictionary 1969 men konstformen i sig har existerat mycket längre än så. Beroende på definition kan man säga att installationskonst alltid har funnits i konstvärlden men att det var först under mitten 1900-talet som den började behandlas som en konstgenre. Tidiga verk och alternativa benämningar är exempelvis Kurt Schwitters Merzbau (1920-talet), den japanska konstnärsgruppen Gutai (1950-talet), Allan Kaprows Environments (begreppet först använt 1958), Edward Kienholz Tableau (1960-talet) och Joseph Beuys (1960- och 1970-talet). Wolf Vostell (6 TV Dé-coll/age, 1963)^[1]. I Sverige utgör Björn Lövin en föregångare när han i början av 1970-talet skapade sina miljöer.