Snabbmeddelanden
Snabbmeddelanden (även direktmeddelanden, ibland IM efter engelska instant messaging) är meddelanden som personer skickar varandra i realtid med hjälp av datorer som uppkopplade till internet eller något annat nätverk. Tekniken är nära besläktad med chatt.
Ett snabbmeddelande skiljer sig från e-post i huvudsak på tre viktiga punkter:
- Meddelanden utväxlas i realtid
- Ett annat adress-system används: adressen innehåller vanligtvis inget @-tecken, istället väljer man avsändare i klientprogrammets kontaktlista
- Närvarodetektion: man kan ögonblickligen avgöra om mottagaren är tillgänglig eller ej
Man kan göra liknelsen att kommunikation med hjälp av snabbmeddelanden är som ett telefonsamtal, medan e-post är som att brevväxla eller faxa.
Användaren kan skaffa ett direktmeddelandeprogram som installeras på datorn, eller använda onlinefunktioner på webbplatser som exempelvis meebo.com. Man väljer sedan vilka personer som ska hamna på ens kontaktlista (båda parter måste godkänna relationen). Som inloggad användare kan man se vilka kontakter som för tillfället är uppkopplade. Tanken är att man ska kunna chatta, skicka meddelanden och filer, spela online-spel med mera.
De första programmen, såsom Zephyr, som kom till Unix i början av 1990-talet, klarade enbart av att sända textmeddelanden. Därefter har utvecklingen snabbt gått framåt och numera finns möjlighet att skicka filer, prata med hjälp av mikrofon eller headset samt att se varandra med hjälp av webbkameror.
Det första allmänt kända programmet var ICQ från Mirabilis som följdes upp av MSN Messenger från Microsoft några år senare. AOL Instant Messenger har länge varit populärt i USA och bland användare av Mac OS X dominerar iChat och Adium. IBM Lotus Sametime har en stark ställning inom företag.
Jabber, AIM, Windows Live Messenger, ICQ och Skype är vanliga protokoll för snabbmeddelanden.
[redigera] Se även
|
|||||||||||||||||
