Institutet för de inhemska språken

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Institutet för de inhemska språken (förk. Kotus), (finska: Kotimaisten kielten keskus, romani: Finnosko tšimbengo instituutos, nordsamiska: Ruovttueatnan gielaid guovddáš, skoltsamiska: Dommjânnmlaž ǩiõli kõõskõs, enaresamiska: Päikkieennâm kielâi kuávdáš), är ett forskningsinstitut underställt undervisningsministeriet i Finland. Språkinstitutet inrättades 1976, då ett flertal fristående forsknings-, ordboks- och språkvårdsprojekt förenades till ett statligt institut. Språkinstitutets svenska namnform var till och med 2011, Forskningscentralen för de inhemska språken (förk.: Focis).

Institutet för de inhemska språken bedriver forskning i finska, svenska, samiska, finländskt teckenspråk och romani samt med finskan besläktade språk. Språkinstitutet utarbetar därtill ordböcker över såväl modernt skriftspråk som äldre språkformer samt dialekter. Institutet ger rekommendationer och upplysningar om finskt, svenskt och samiskt språkbruk och namnskick, samt om finländskt teckenspråk och romani. Språkmyndigheten upprätthåller även omfattande språkliga arkiv och ett stort offentligt specialbibliotek med finsk-ugrisk och annan språkvetenskaplig litteratur.

Forskningsprojekten sträcker sig över ett brett fält, från lexikologi, lexikografi och semantik till dialektologi, namnforskning, grammatik, textanalys och pragmatik. Föremål för forskningen är både äldre och nutida språkformer.

Språkpolitisk fråga[redigera | redigera wikitext]

Finlandssvenska anses i Finland vara en regional varietet (provinsialism) av svenska[1], varför språkinstitutet tar visst intryck av hur svenska språket i Sverige utvecklas, och tar även intryck av Språkrådet i Sverige och liknande språkvårdsorgan. De finska dialekterna meänkieli och kvänska som talas i Sverige respektive Norge anses däremot i dessa länder vara egna språk, enligt principen att riksgräns kan definiera språk. Varken i Sverige eller i Norge finns ambition att följa hur finska språket utvecklas i Finland, trots att Institutet för de inhemska språken i Finland betraktar både meänkieli och kvänska som finska dialekter.

Ett axplock chefer på språkinstitutet[redigera | redigera wikitext]

  • Professor Pirkko Nuolijärvi innehar (2015) tjänsten som direktör för Institutet för de inhemska språken.
  • Filosofie doktor Salli Kankaanpää innehar (2015) tjänsten som chef för Språkvårdsavdelningen för finskan och samiskan.
  • Filosofie doktor Nina Martola innehar (2015) tjänsten som chef för Svenska avdelningen.[2]

Svenska avdelningen[redigera | redigera wikitext]

Svenska avdelningen (f.d. Svenska språkbyrån) är avdelningen för svenskspråkig språkvård inom Institutet för de inhemska språken. Svenska avdelningen ansvarar för vården av svenska språket i Finland och kan anses som Finlands officiella språkvårdsorgan för svenska språket.

Svenska avdelningens viktigaste uppgift är att vara ett stöd för dem som ska använda svenska i sitt arbete i Finland och behöver råd. Som ett led i arbetet att lämna råd ger Svenska avdelningen inom Institutet för de inhemska språken ut ordböcker, ordlistor och handböcker. Dessutom ger Svenska avdelningen råd både per telefon och per e-post. Svenska avdelningen ger också ut en populärvetenskaplig tidskrift, Språkbruk[3]. Den innehåller populärvetenskapliga artiklar om språk, både svenska och andra språk, informerar om aktuell litteratur om språk, ger råd och rekommendationer i språkliga frågor. I frågesvarsdatabasen Ordförrådet kan folk söka svar på insända frågor om svenska språket[4].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor
Noter
  1. ^ Definitioner på några termer som används i språkvårdslitteratur. Institutet för de inhemska språken. (svenska) Läst 12 januari 2015.
  2. ^ Språkinstitutets organisation (svenska) Läst 14 januari 2015.
  3. ^ Tidskriften Språkbruks webbplats (svenska) Läst 13 januari 2015.
  4. ^ Databasen Ordförrådet:s webbplats (svenska) Läst 13 januari 2015.