Institutet för rymdfysik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ingång till Institutet för rymdfysik

Institutet för rymdfysik (IRF) är ett statligt svenskt forskningsinstitut under Utbildningsdepartementet. IRF grundades 1957 av Kungliga Vetenskapsakademien under namnet Kiruna Geofysiska Observatorium (KGO), senare kallat Kiruna Geofysiska Institut (KGI), även om mätinstrument fanns i Kiruna sedan 1940-talet. IRF blev en statlig myndighet 1973.

IRF:s huvudkontor ligger i Kiruna, och verksamhet finns också i Umeå, Uppsala och Lund. Verksamheten i Uppsala startade 1952 under namnet Uppsala jonosfärobservatorium som en av FOA:s forskningsstationer och överfördes till IRF 1976. Verksamheten i Lund började 1996. Till IRF hör också Lycksele jonosfärobservatorium som överfördes 1970. Mätverksamheten i Lycksele startade 1957 i FOA:s regi. På Jämtön i Norrbotten har IRF en mät­station för infraljud.

Forskningsverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Institutionen för rymdvetenskap och Institutet för rymdfysik

Instrument i rymden[redigera | redigera wikitext]

IRF flyger mätinstrument bland annat på Cassini, nu i bana runt Saturnus. Sensorn till IRF:s instrument, en Langmuirprob, syns i denna bild som en liten pinne med en kula i änden nederst till vänster på rymdfarkosten, alldeles till vänster om den stora parabolantennen.

IRF deltar i flera stora internationella samarbetsprojekt där såväl satelliter som markbaserad utrustning används. I både Kiruna och Uppsala bygger IRF instrument som flygs på satelliter och rymdsonder. För närvarande analyseras data från sådana instrument som hjälper oss att bättre förstå plasma­fysikaliska processer i solvinden samt kring kometer och planeter. De mycket framgångsrika svenska satelliterna Viking och Freja, med IRF-instrument ombord, har ökat våra kunskaper om norrskensprocesser i jordens magnetosfär. IRF hade instrument på de svenska mikrosatelliterna Astrid 1 och 2 (1995 och 1998), och IRF:s egen nanosatellit Munin (sex kilogram) sändes upp november 2000.

Några av de pågående satelliter och rymdsonder som IRF har instrument med på:

Norrskensforskning från marken[redigera | redigera wikitext]

Experiment utförs med forskningsradar, såsom EISCAT med sändare i Tromsø och på Svalbard. Dessa används bland annat för att studera de processer som ger upphov till norrsken. Norrskenets tre-dimensionella fördelning studeras med ALIS (Auroral Large Imaging System) ett avbildande multi-stationssystem som använder tomografiska rekonstruktionsmetoder, AI-metoder och avancerad IT. Systemet består av sex stationer med avancerade CCD-kameror samt ett kontrollcentrum.

Observatoriemätningar[redigera | redigera wikitext]

Kontinuerliga mätningar görs vid IRF av:

  • jordmagnetiska fältet
  • norrsken
  • kosmiskt radiobrus
  • jonosfärens egenskaper

Atmosfärsforskning vid IRF[redigera | redigera wikitext]

Atmosfärsforskningen är inriktad på studier av:

  • ozon i meso- och stratosfären
  • strato- och mesosfäriska moln
  • strato- och mesosfäriska vindar kopplingen mellan olika atmosfärsregioner (till exempel transport av ämnen mellan troposfären och stratosfären)
  • utbredning av mekaniska vågor.

Radar, optiska mätmetoder, sondraketer och ballonger används för att studera atmosfären.

Kontinuerliga mätningar görs av:

  • atmosfäriska spårgaser (ozon)
  • atmosfäriska vindar
  • infraljud

IRF:s föreståndare[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]